Replik: Regeringens förslag är både onödigt långtgående och missriktat

Varningen är obefogad – men av andra skäl än vad man först kan tro. En ny remissrunda gör nämligen ingen skillnad så länge regeringens underliggande lagrådsremiss i sig är onödig.

Redan i maj för två år sedan lade den statliga utredningen Genomförande av lönetransparensdirektivet (SOU 2024:40) fram ett korrekt, proportionerligt och väl förankrat sätt att genomföra direktivet i svensk rätt.

Regeringen bryter en fungerande löneordning

Utredningens förslag utgår från den svenska arbetsmarknadsmodellen, befintlig lagstiftning om lönekartläggning i diskrimineringslagen och bygger vidare på den etablerade och fungerande principen att månadslön är grunden för lönejämförelser – helt i linje med direktivets krav och intentioner.

Resultatet blir mer komplexa regler som ökar arbetsgivarnas administrativa börda

Regeringens lagrådsremiss gör tvärtom. Den frångår den sedan 25 år etablerade ordningen och inför mer långtgående krav, däribland obligatorisk redovisning av års‑ och timlön i lönekartläggningen.

Detta är inte ett krav från EU – det är ett val gjort av svenska politiker. Resultatet blir mer komplexa regler som ökar arbetsgivarnas administrativa börda utan att i praktiken underlätta upptäckten av osakliga löneskillnader. Lagstiftningen blir inte tydligare, bara tyngre.

Gör om, gör rätt 

Det är inte EU‑böter vi ska vara oroliga för. De verkliga riskerna uppstår när lagstiftning utformas fel – inte när kvaliteten säkras innan beslut.

Ett genomförande i linje med utredningens betänkande skapar bättre förutsättningar för att också i praktiken uppfylla direktivets syfte.

Det är hög tid att genomföra lönetransparensen i svensk lag – men på rätt sätt. Regeringens förslag är både onödigt långtgående och missriktat, och en extra remissrunda löser ingenting.

Därför är budskapet till regeringen glasklart: Gör om, gör rätt. Utredningens förslag är vägen framåt.