Replik: Ottawafördraget har spelat ut sin roll

Det som gör AP-minor inhumana är deras beständighet och att de fortsätter skapa civilt lidande efter konflikters slut. Bushadministrationen löste detta problem genom att endast producera AP-minor som självförstörs inom 15 dygn.

Dessa utrustades även med begränsad batteritid, som i sin tur skulle döda minan om självförstörningsmekanismen skulle fallera. Detta säkerställer att armén inte kan förlora kontrollen över minfält.

Alla explosiva vapen riskerar att lämna rester, men AP-minor är jämförelsevis säkrare och mer välinkapsulerade än liknande system, dessutom är de nedgrävda betydligt längre ned i marken.

Förbud hindrar svensk förmåga på slagfältet 

Att använda icke-beständiga minor på ett reaktivt sätt är en betydligt mer human lösning än Ottawafördraget, som exempelvis tillåter beständiga fordonsminor. AP-minor kan succesivt placeras ut i känsliga områden under krigets gång utan att det påverkar civilbefolkningen.

Det finns således förutsättningar för att använda AP-minor på ett säkert, men effektivt, sätt.

För det andra hämmar Ottawafördraget vår samarbetsförmåga med våra mest kritiska samarbetspartners. Sveriges multinationella brigad i Lettland är ett talande exempel.

Kriget i Ukraina har visat att framtidens krigföring kommer bestå av utnötningskrig, där billiga vapen i stor kvantitet behövs

Sveriges överbefälhavare har starkt kritiserat att de svenska trupperna i brigaden inte får hantera AP-minor och således inte kan samarbeta med sina motparter i viktiga moment.

Det är i Finland, Baltikum, och Polen Nato kommer behöva försvara sig mot rysk aggression, och att Sverige står fast vid avtalet skapar inte förutsättningar för att svenska soldater kommer kunna vara redo på ett sådant scenario. När dessa länder tagit det första steget är det också naturligt att fler Nato-länder kommer ta efter, speciellt när USA redan står utanför avtalet.

Ett strategiskt komplement till modern krigföring 

Avslutningsvis har AP-minor ett strategiskt värde. Kriget i Ukraina har visat att framtidens krigföring kommer bestå av utnötningskrig, där billiga vapen i stor kvantitet behövs för att upprätthålla eldkraft över en längre period.

Europas dyra, högteknologiska, system måste kompletteras med massproducerbara vapen. AP-minor kan fylla denna funktion. AP-minor stärker framför allt förmågan att förhindra motståndaren från att tillträda specifika områden.

Särskild effektivitet kan uppvisas i tidskänsliga operationer, när exempelvis manskap ska landsättas bakom fiendens linjer och en temporär landningsplats måste försvaras. Defensivt kan det i sin tur höja trösklar för attacker på känsliga områden och sakta ner fiendens framfart.

Vad vi behöver är pragmatism i försvarsfrågan 

Att tillåta AP-minor och experimentera med teknologin innebär inte att man behöver skifta sina prioriteringar fundamentalt, men att förbjuda all hantering av AP-minor innebär att Försvarsmakten inte får utforska om AP-minor kan höja enheters stridsvärde.

Det är stelbent i en tid där krigföringen blivit alltmer dynamisk och ett behov av att kunna anpassa sig till förändrade förutsättningar vuxit fram. Försvarsmakten behöver så många verktyg som möjligt.

Ottawafördraget har spelat ut sin roll

Ottawafördraget har spelat ut sin roll och Sverige bör ta efter sina närmaste allierade. Pragmatisk politik som är ödmjuk inför den nya världsordningen krävs när vår suveränitet ska försvaras.