Replik: Hamilton vilseleder om friskolor

Av: Boel Vallgårda,
utredare med 25 års erfarenhet av resursfördelning i Uppsala kommun och författare till SKL:s skrift Socioekonomisk resursfördelning till skolor

Statistik kan användas klargörande eller vilseledande. Det är bra att det finns data om skolornas kunskapsresultat. Det är bra att Skolverket tagit fram analysverktyget SALSA där skolans faktiska resultat kan jämföras med ”förväntat resultat”.

SALSA-måttet bara en indikator

De bakgrundsfaktorer som används i SALSA är föräldrarnas utbildningsnivå, andel pojkar samt andel elever som kommit till Sverige de senaste fyra åren. SALSA-värdet för en skola är en indikator på hur bra en skola har lyckats. Att det är en indikator innebär att det tyder på att skolan gjort bättre eller sämre ifrån sig än andra skolor. Att det är en indikator innebär dock att det inte är ett definitivt mått på skolans kvalitet eller prestation.

Resultaten behöver tolkas och sättas i relation till annan kunskap om skolan och dess elever. Just därför skriver Skolverket att ”Syftet med SALSA är att synliggöra faktorer som skolan inte kan påverka men som har betydelse för betygsresultatet.” Men detta betyder inte att verktyget synliggör alla dessa faktorer, därmed är det inget komplett mått på vad skolan självt har åstadkommit.

Siffrorna övertolkas

Det är mindre bra när tillgängliga siffror övertolkas av en intressent i syfte att tala i egen sak. Ulla Hamilton, vd för Friskolornas Riksförbund driver tesen att friskolor presterar bättre än kommunala skolor, Altinget 8 november. Hon hävdar också att friskolor med elever från ”tuffare social bakgrund” ”överpresterar”.

Hamilton vilseleder på två sätt. Hon förbiser att ett socioekonomiskt mått bara fångar in en del av elevernas förutsättningar och hon nyanserar inte bilden av friskolor.

Gynnsamma förutsättningar

I alla socioekonomiska grupper finns mer och mindre självgående elever. Bland elever med lågutbildade föräldrar är det fler som får låga betyg. Men även i den gruppen finns givetvis många elever med höga ambitioner och läshuvud och som därför får höga betyg. Föräldrar med höga ambitioner för sina barn väljer oftare bort en kommunal skola med låga betygsresultat till förmån för en fristående skola med högre betyg. Det betyder att det finns en selektion som inte fångas in av socioekonomisk statistik och som ger gynnsammare förutsättningar för flertalet fristående skolor. Därför är SALSA otillräcklig för att dra generella slutsatser om skillnader i kvalitet mellan fristående och kommunala skolor.

Säger lite om friskolor i allmänhet

Av 1 443 skolor med betygsresultat för årskurs nio ser Hamilton på de 50 skolor som har ”överpresterat” mest. Det vill säga har störst positivt skillnad mellan förväntat meritvärde och faktiskt meritvärde. Eftersom skolor med förväntat låga resultat har ett större utrymme att
”överprestera” finns det relativt många skolor med lågutbildade föräldrar bland de mest ”överpresterande” skolorna. Är däremot föräldrarna högutbildade och det förväntade värdet är högsta betyg för alla elever, finns inget utrymme för att ”överprestera”.

Av de skolor som ”överpresterat” mest är det åtta fristående skolor som tillhör de 100 skolor med lägst utbildningsnivå hos föräldrarna. Hamilton konstaterar ”att de friskolor som presterar väl inte sällan är skolor med elever med lågutbildade föräldrar, rakt emot nidbilden av friskolor.” Men Hamilton bidrar inte till någon nyansering då hon bortser från mångfalden bland friskolor. Av de åtta skolor som Hamilton lyfter fram, tillhör ingen skola de stora vinstsyftande koncernerna, tre är idéburna, varav en är konfessionell, ytterligare en är inriktade på elever med utländsk bakgrund, endast två skolor har mer än en klass per årskurs. Dessa skolor säger väldigt lite om friskolor i allmänhet och de vinstssyftande skolkoncernerna
i synnerhet.

Det är angeläget att bryta utvecklingen att elevers bakgrund får allt större betydelse för deras framgång i skolan. Men vägen dit klargörs inte av vilseledande tolkning av statistik.