Debatt

Replik: En ny skogspolitik måste utgå från landsbygden

REPLIK. En bättre användning av skogsavdraget vore om samhället anger vad vi skogsägare ska leverera för tjänster och att avdraget baseras på denna leverans. Så skapar vi en levande landsbygd samtidigt som produktions- och miljömål gynnas, skriver Leif Öster.

"Egentligen hade det varit enkelt för politiker och riksdag att inrätta ekonomiska incitament som styr mot de mål man vill nå med sin skogspolitik."
"Egentligen hade det varit enkelt för politiker och riksdag att inrätta ekonomiska incitament som styr mot de mål man vill nå med sin skogspolitik."Foto: Leif Öster
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Allt fler diskuterar nu behovet av en ny skogspolitik. Det är bra. Nu senast forskarna Camilla Sandström och Erland Mårald.

Läs också

Jag delar deras analys. Dagens skogspolitik har sedan länge passerat sitt ”bäst-före-datum” eftersom politiken skapades före klimatdebatt, EU-inträde och Agenda 2030. Det är dags att införa en ny skogspolitik som är begriplig och accepteras av de flesta. Denna nya skogspolitik måste sätta landsbygdens företagande i centrum. Ett bra sätt är då att ge skogsägarna avdragsmöjligheter för de nyttor som vi levererar till samhället genom tydliga incitament.

Förlorare och vinnare

I 1993 års skogspolitik fick skogsägarna ett kollektivt ”sektorsansvar”. Det innebar bland annat förväntningar på oss skogsägare att vi tillsammans ska leverera en rad miljönyttor utan ersättningar. Tyvärr leder detta till att de som försöker leva upp till sin del av detta ansvar – blir ekonomisk förlorare. Medan den skogsägare som lägger sig på lagens miniminivå (vad det nu är) – blir ekonomisk vinnare.

Att var skogsägare är i sig ett företagande, men i dag är det mest fastighetens värdeutveckling som är glädjeämnet. Driften, det vill säga själva skogsbruket, dras med en rad inlåsningar och problem. Lönsamheten är fallande. En del åtgärder för att stärka företagandet är enkla att åtgärda. Det kan handla om stärkt kapitalförsörjningen genom att tillåta jordägande i aktiebolagsform eller fastighetsklyvning inom familjeföretag. Vi behöver ett snabbare och billigare lantmäteri. Jordförvärvslagen kan avskaffas och skogsvårdslagens produktionskrav bör tas bort.

Staten gick vilse

Fundamentet i 1993 års skogspolitik är ”frihet under ansvar”. Centralt är formuleringen ”Ett långsiktigt bruk av skogen måste ske i överensstämmelse med de naturgivna förutsättningarna. Skogsägaren har ett ansvar för att med detta som utgångspunkt söka gynna eller åtminstone bibehålla den biologiska mångfalden då skogen brukas. (sida 14, SOU 1992:76).

Men därefter gick staten vilse. Man skapade aldrig några incitament att göra rätt. Den som i dag gör rätt belönas inte. Egentligen hade det varit enkelt för politiker och riksdag att inrätta ekonomiska incitament som styr mot de mål man vill nå med sin skogspolitik. Men i praktiken har man inte infört några nya sådana incitament.

Dagens skogsavdrag

Sedan gammalt finns ett stort statligt incitament för skogsägare. Det kallas skogsavdraget och är ett skatteavdrag som köpare av en skogsfastighet erhåller. Avdraget är 50 procent av priset hen just har betalat. Ett köp av skog för exempelvis 10 miljoner kronor ger ett avdragsutrymme på 5 miljoner kronor. Avdraget styr mot att snabbt avverka skog skattefritt.

Men skogsavdraget styr inte alls mot alla de andra mål som samhället har med våra skogar. Dessutom är det orättvist eftersom den som har ärvt sin skog, och det är de flesta – normalt inte har tillgång till detta skatteavdrag.

Bättre vore att samhället i stället anger vad samhället vill att vi skogsägare ska leverera för tjänster och att skogsavdraget i stället baseras på denna leverans. Med en bättre användning av skogsavdraget kan både en mer levande landsbygd skapas samtidigt som både produktions-, klimat- och miljömål gynnas. Detta utan ökade kostnader för staten.

Enkelt GIS-baserad blankett

Hur detta nya incitamentssystem ska utformas måste förberedas noga. Enklast är förmodligen ett arealbaserat avdrag som kan sparas i all evighet tills en avverkning eller andra skogsbaserade inkomster kommer. Åtgärden redovisas på en GIS-baserad kartblankett och skickas in med den vanliga deklarationen. Regering och riksdag kan sedan över tid ändra både storlek och inräkning på framtida nya avdrag.

Exempel på områden där staten uttryckt önskemål, men incitament saknas i dag:

  1. Röjning av eftersatta ungskogar
  2. Naturvårdande skötsel
  3. Frivilliga avsättningar
  4. Frivilliga hänsynsytor
  5. Natur- och kulturminnesinventering
  6. Upplåta mark till friluftsliv och leder
  7. Skydd av vattendrag och strandzon
  8. Återvätning av våtmarker
  9. Lagra kol och andra klimatåtgärder
  10. Landskapssamverkan med grannar

Finansdepartementet äger frågan

Till sist. Dagens skogspolitik beskrivs ibland som en dragkamp mellan miljö- och näringsdepartement. Men i själva verket är det finansdepartementet som äger frågan om skogsbeskattning. Det bör ligga i statens intresse att skogsavdrag styr mot statens alla mål med landets skogar. En levande landsbygd är ett sådant mål.

Dokumentation

Läs tidigare inlägg i debatten: 

Professor: Akademin måste stiga fram för en ny skogspolitik

Dagens politiker klarar inte att på egen hand genomföra de grundläggande förändringar av skogspolitiken som krävs. Akademin behöver hjälpa politikerna genom att ta fram en stor karta med olika handlingsvägar för politiken, skriver professor Sten B Nilsson.

Professorer: Politikerna måste ut på banan och forma en ny skogspolitik

Det nuvarande skogliga samhällskontraktet har i praktiken upphört att fungera och mycket tyder på att vi befinner oss i en omstöpning av skogspolitiken. Nu måste politikerna komma ut på banan, skriver professorerna Erland Mårald och Camilla Sandström



E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00