Politiken får inte göra samma misstag i skolan som i migrationen

Jag har tidigare skrivit om att politiker riskerar att upprepa samma misstag i skolpolitiken som i migrationspolitiken – att debatten och framförallt förslagen för framtiden fastnar i symboler medan frågor om hur systemen faktiskt fungerar hamnar i skymundan.

Vi vet vad det ledde till: ett läge där staten tappade greppet, där integrationen inte fungerade som avsett och där utanförskap växte sig större än det hade behövt bli – med långvariga sociala och ekonomiska konsekvenser som följd.

Förenklingar i den politiska debatten

Problemet är inte att politiken saknar verktyg, utan att partier alltför ofta förenklar komplexa sakfrågor till konfliktlinjer. Det har i sig blivit ett samhällsproblem, och insikten behöver användas.

I dag präglas debatten om friskolesystemet av just sådana förenklingar. För vissa reduceras frågan till vinster och ägandeformer, för andra till valfrihet som princip.

Båda perspektiven fångar delar av verkligheten – men används ofta som slagord snarare än som grund för att förstå hur systemet faktiskt fungerar.

I praktiken har debatten sett likadan ut i över två decennier, samtidigt som både skolan och samhällssystemet förändrats i grunden.

Ansvaret ligger ytterst på politikerna 

I de flesta kommuner verkar, sedan lång tid tillbaka, flera huvudmän parallellt. Kommunala och fristående skolor delar elevunderlag, konkurrerar om lärare och påverkar tillsammans systemets stabilitet.

Det är den praktiska verkligheten. Skolan är inte en traditionell marknad. Det är ett gemensamt system – och gemensamma system kräver ansvar för helheten.

Det ansvaret gäller fler än förtroendevalda. Friskolorna är i dag en etablerad del av utbildningssystemet och behöver agera som det – med transparens, långsiktighet och en tydlig vilja till samverkan. Men ansvaret gäller särskilt politiker.

Risk för stegvis avveckling 

Flera av de förslag som nu ligger på bordet riskerar att steg för steg begränsa förutsättningarna för friskolor att verka. Det handlar inte bara om enskilda regler. När kraven på etablering föreslås skärpas – så att kommuner i praktiken kan stoppa nya skolor – samtidigt som möjligheten att använda överskott begränsas och resurser inte längre kan omfördelas mellan olika skolor, förändras spelreglerna för hela systemet.

Här prövas Moderaternas politiska omdöme och erfarenhet

Jag vill vara tydlig med att systemet behöver förändras. Men frågan är hur. Alla system behöver utvecklas. Men de förslag som nu lagts fram framstår snarare som en stegvis avveckling än en genomtänkt utveckling.

Här prövas Moderaternas politiska omdöme och erfarenhet. Vi vet vad som händer när systemfrågor tillåts växa samtidigt som politiken dröjer. Då blir åtgärderna mer omfattande och mer kostsamma än de hade behövt vara.

Det finns ingen anledning att upprepa den utvecklingen.

Moderaterna behöver visa tydlighet 

Moderaterna har visat att partiet kan ta ansvar när samhällsbärande system brister. Det är en styrka – men det förpliktigar också.

Nu krävs tydlighet i skolpolitiken. Det finns skäl att diskutera både etableringar och ekonomiska regler. Men ett första steg borde vara att säkerställa att förändringar stärker systemets funktion – inte begränsar det.

Det kan handla om att etablera en tidigare dialog mellan kommuner och huvudmän, snarare än att i praktiken stänga dörren, och om krav på transparens utan att ta bort möjligheten att använda resurser där de gör mest nytta – mellan olika skolor.

Det är så ett system utvecklas – inte genom att steg för steg begränsa det.