Om unga ska få ökat ansvar – ge dem fler rättigheter också

I en tid när repressiva förslag om sänkt straffmyndighetsålder, avskaffad straffrabatt för unga och skärpt ungdomsövervakning läggs fram, behöver vi vara fler som håller fast vid de principer som under lång tid har väglett svensk barn- och ungdomspolitik. Barn och unga är inte enbart framtida medborgare, utan individer med egna rättigheter här och nu.

Sänk rösträttsåldern till 16 år

Att värna detta perspektiv är centralt, inte minst för att undvika kortsiktiga lösningar som riskerar att försvaga barn och ungas framtidshopp, långsiktiga trygghet och tilltron till samhället. Därför krävs insatser för att öka ungas inflytande, inklusive en reform om sänkt rösträttsålder till 16 år.

Parallellt med att samhällets krav och repression mot unga skärps visar rapporter från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) att ungas upplevda möjlighet att påverka samhället minskar. Samtidigt visar samma rapporter att ungas vilja att engagera sig i samhällsfrågor ökar.

Detta pekar på en demokratisk paradox: ett växande engagemang som möts av krympande möjligheter till faktiskt inflytande. Det är en utveckling som riskerar att förstärka förskjutningen från det ungdomspolitiska målet: att alla unga ska ha goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen.

Ge ungdomar större inflytande

När unga i allt högre grad blir föremål för politiska åtgärder, men i allt lägre grad ges möjlighet att påverka de beslut som formar deras liv, uppstår en demokratisk obalans. Ungas tilltro till demokratiska institutioner riskerar att urholkas när erfarenheten av inflytande saknas. Att värna barns och ungas rättigheter handlar därför inte enbart om skydd och stöd, utan också om deltagande och representation.

Denna dimension har länge varit central i barnrättsperspektivet, inte minst genom artikel 12 i barnkonventionen om barns rätt att komma till tals i frågor som rör dem. Mot denna bakgrund finns det skäl att diskutera reformer som stärker ungas faktiska inflytande i de demokratiska processerna. En sådan reform är frågan om att sänka rösträttsåldern.

Unga som röstar tidigt tenderar att fortsätta rösta 

Forskning visar att tidigt valdeltagande har långsiktiga effekter. Unga som röstar tidigt tenderar att fortsätta rösta. De uppvisar även högre grad av samhällsengagemang och utvecklar ett starkare förtroende för demokratiska institutioner. Frågan om att sänka rösträttsåldern till 16 år bör inte ses som en isolerad reform, utan som en del av ett bredare arbete för att stärka ungas ställning som medborgare.

I en situation där ungas upplevda inflytande minskar framstår en sådan reform som särskilt relevant. Det handlar också om konsekvens i synen på unga.

Ökat ansvar borde medföra ökade rättigheter

Om samhället i ökad utsträckning betonar ansvar – exempelvis genom skärpta straffrättsliga åtgärder, bör detta rimligen följas av stärkta möjligheter och rättigheter till inflytande. Annars riskerar vi att förstärka en utveckling där unga möts av ökade krav utan motsvarande rättigheter.

Häromveckan skrev sju ungdomsforskare en debattartikel i Dagens Nyheter om att samhällets syn på barn och unga har förskjutits. Tidigare betraktades unga som rättighetsbärare, nu ses de som samhällsproblem som ska mötas med straffrättsliga åtgärder. Det är slutsatser och analyser som fler borde ta på större allvar.

Vi delar forskarnas oro över den pågående förskjutningen i synen på barn och unga. Men för att möta denna utveckling krävs inte bara ett försvar av redan etablerade rättigheter, utan också en aktiv politik för att stärka ungas demokratiska deltagande.

Frågan är därför inte enbart hur vi skyddar barn från negativa konsekvenser av politiska beslut, utan hur vi säkerställer att de får en röst inom de processer där besluten fattas.