"När kan regeringen ge svar om uthålligt skogsbruk?"

Av: Johanna Sandahl
ordförande, Naturskyddsföreningen

Professor Sten Nilsson levererar hård och befogad kritik mot såväl skogsnäringen som näringsdepartementet om hanteringen av nationella skogsprogrammet (Altinget 6/3). Det är lätt att hålla med. Så många möten, så många arbetstimmar, så lite resultat. Hur kan dessa viktiga frågor gå i stå?

Sten Nilsson ringar in några viktiga orsaker och ger en avgörande ingång med frågan: ”Vad är uthålligt skogsbruk?” I början av 2017 skickade den samlade miljö- och friluftsrörelsen ett bidrag till näringsdepartementet och skogsprogramprocessen. Det handlade om hur ett verkligt hållbart nyttjande av skogen kan och bör se ut, något som vi hävdar måste finnas utvecklat i ett skogsprogram värt namnet när vi skriver år 2018. Avsändarna representerar så många som två miljoner medlemskap, plus det regionala utvecklingsinitiativet Hållbara Bergslagen och branschorganisationen Ekoturismföreningen.

Vilken är regeringens syn på hållbarhet?

Men så här ännu ett år senare står vi fortfarande på samma punkt, utan att få veta om eller när vi kommer att få ta del av statsrådet Buchts och regeringens syn på hållbarhet vid nyttjandet av skogen. Vi talar om en regering som vill förverkliga FN:s hållbarhetsmål i Agenda 2030, men som fortfarande saknar beskrivning av vad ett hållbart nyttjande av skogen egentligen innebär. Det är en förutsättning för att vi ska kunna uppfylla svenska och internationella miljö- och hållbarhetsmål.

Fyra ramvillkor för framgångsrik bioekonomi

Så många möten, så många arbetstimmar, så lite resultat. Hur kan dessa viktiga frågor gå i stå?

Sten Nilssons resonemang om bioekonomin är också högintressant. Naturskyddsföreningen menar att vägen ligger öppen mot en samhällsutveckling baserad på bioekonomi. Men vägen dit är krokig, eftersom det ”samhällskontrakt” som Nilsson talar om saknas. Följande fyra ramvillkor måste uppfyllas för att vi med framgång ska kunna gå vägen mot bioekonomi:

1) Skogsbruket måste ställas om så att det blir sant hållbart. I dag är skogsbruket helt enkelt inte hållbart. Precis som inom transport- och energisektorerna krävs omställning.

2) Skogsnäringen måste visa stöd för de antagna miljömålen. Detta gäller främst de miljökvalitetsmål som skogsbruket påverkar möjligheterna att nå, inklusive regeringens precisering av dessa. Skogsnäringen måste vidare uttala vilja att behålla dessa mål, och vilja att inom skogsbruket verka för att nå dem.

3) Skogsnäringen måste utveckla ett koncept för hållbart skogsbruk som accepteras av slutkunder på olika marknader. Dessa krav kommer med stor säkerhet att öka över åren.

4) Civilsamhället måste ges inflytande över vägen in i bioekonomisamhället. Fler sektorer och organisationer än Naturskyddsföreningen är starkt berörda av skogsbruket, och behöver beredas möjlighet att delta i dessa processer. Det handlar exempelvis om aktörer inom naturturismbranschen, friluftslivet, samerna i egenskap av urfolk, inklusive renskötseln.
Urfolksrättigheterna måste respekteras i linje med internationell rätt. Skogsnäringen måste respektera att Århuskonventionens tre pelare tillämpas fullt ut inom skogssektorn beträffande de frågor och ärenden som berör miljön.

Skogsnäringen kämpar emot

I dag kämpar skogsnäringen med näbbar och klor mot dessa ramvillkor. Istället för att utveckla politik kring ovan så föreslås genom näringsdepartementet det som professor Nilsson liknar vid 1970-talets avverkningspolitik. Klimatförändringen i sig uppskattas enligt SLU och Skogsstyrelsen ge en rejält ökad tillväxt i skogen motsvarande en 30-procentig tillväxtökning. Förädlingsgraden av det som tas ut från svenska skogen är låg.

Näringens anonyma kampanjer

Så varför är Sveriges skogsnäring så tysta i denna debatt? Vi ser era annonser i dagstidningarna och i affischkampanjer på stan, under den anonyma avsändaren ”Svenska skogen”. I stort sett hela skogsägarkollektivet finansierar kampanjerna via vad som i princip kan kallas tvångsanslutning (genom ett avdrag på allt avverkat virke). Målet verkar vara att till varje pris öka virkesflödet till lägre virkespriser.

Vi vill se en annan agenda diskuteras. Det handlar om mycket stora utmaningar, i flera stora samhällssektorer. Alla aktörer som nyttjar våra fina skogsekosystem har en del i den utmaningen.