MP:s låga stöd bör leda till självrannsakan

Miljöpartiet har länge dragits med ett sjunkande väljarstöd. Sedan inträdet i regeringen 2014 har vi tappat varannan väljare. Samtidigt har förtroendet för vår miljö- och klimatpolitik rasat, och vår roll som det självklara valet för alla som sätter klimatfrågan högst upp på dagordningen är hotad. Det är svårt att kalla läget för något annat än en kris.

”Socialdemokratisk dörrmatta”

Vi måste ha större visioner än att bli en socialdemokratisk dörrmatta.

Det låga stödet bör leda till självrannsakan. Att vi redan nu ger besked om att vi gärna ingår i en ny regering med det parti som har gjort allt i sin makt för att bli av med det miljöpartistiska arvet kanske är en rimlig strategi för att återigen klara spärren med hjälp av stödröster. Men det gör det samtidigt omöjligt för oss att staka ut en egen väg och rikta kritik mot S på ett trovärdigt sätt. Vi måste ha större visioner än att bli en socialdemokratisk dörrmatta.

Med ett kraftigt sjunkande stöd hos vänsterväljare, både gällande andelen som anser att MP har bäst klimatpolitik och som har oss som andrahandsval, är det tydligt att vänstersvängen inte är rätt väg framåt. Det gör oss bara till ett ännu mindre attraktivt alternativ för de många väljare som sätter klimatet före blocktillhörighet.

Nygammal inriktning

Redan i Miljöpartiets första partiprogram slogs det fast att vi ska verka ”fristående från blockbildningar och obundet av det traditionella vänster-höger-mönstret”. Det säger två saker. Dels att vi är ett grönt parti som alltid prioriterar den gröna omställningen, dels att vi är öppna för samverkan för att genomföra den. Det synsättet har gett oss en god förhandlingsposition i både riksdagen och de många kommuner och regioner där vi styr i olika konstellationer. Det har dessutom ofta varit avgörande för att stänga ute SD från inflytande.

För att vända opinionen och stärka vår förhandlingsposition behövs därför en nygammal inriktning:

1. Återta positionen som ett grönt mittenparti. Miljöpartiet har en stor potential att attrahera de många väljare som sätter miljö- och klimatfrågan först, inte blocktillhörighet. Det motsätter inte ett fortsatt arbete för att minska segregationen och förbättra situationen för de mest utsatta i samhället – det har vi gjort även historiskt, utan att definiera oss som vänster. Tillsammans med att vara det enda partiet som har en tillräcklig politik för att nå klimatmålen skiljer det oss från andra självutnämnda mittenpartier.
2. Öppna för samverkan med alla partier som är beredda att jobba för klimatmålen. När det klimatpolitiska ramverket antogs 2017 stod alla partier förutom SD bakom det. Trots det visar i dagsläget ingen sida tillräckliga ambitioner i klimatarbetet. Högerns förslag om att bland annat sänka bränsleskatten och försvaga miljöskyddet är ett hot mot hela Sveriges miljö- och klimatarbete. Samtidigt är alternativen till vänster långt ifrån oproblematiska. Vid sidan av Socialdemokraternas gruvälskande har Vänsterpartiet hakat på trenden att vilja göra det billigare med utsläpp. Miljöpartiet måste därför sätta hård press både på högern och vänstern, men samtidigt vara öppna för samverkan med alla partier som visar att de är redo att bidra till klimatarbetet.

Riksdagen snart ett minne blott

Miljöpartiet är det enda partiet som har en miljö- och klimatpolitik i linje med forskningen. Vi har hela verktygslådan, både högerns marknadslösningar, vänsterns statliga regleringar och den unika gröna systemkritiken. För att det ska få större genomslag måste Miljöpartiet både ha ett starkare väljarstöd, sätta press på alla andra partier och kunna sitta med vid varje förhandlingsbord. Annars riskerar både vår plats i riksdagen och den nödvändiga klimatpolitiken att bli ett minne blott.