Debatt

Minuträkningen för personlig assistans är förnedrande

Valrörelsens utspel om hårdare tag mot alla som avviker från den normala mittfåran har fått många av oss att tappa hoppet. Nu måste partierna kroka arm för att stå upp för mänskliga rättigheter, skriver Jonas Franksson och Annika Taesler från STIL – Stiftarna av Independent Living i Sverige.

Vi behöver lämna uppstyckningen av människors liv i minuter, skriver debattörerna.
Vi behöver lämna uppstyckningen av människors liv i minuter, skriver debattörerna.Foto: Claudio Bresciani/TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Screening av icke-blonda småbarn i jakt på diagnoser. Tvångsförflyttning av människor från vissa bostadsområden. Politikerna tävlar numera om att dela upp oss som i eller utanför samhällsnormen, med rubriker och motståndskrönikor till svar. Men hur länge till?

Välfärdsslakten begränsar livet

Till alla er som reagerar vill vi säga: Välkommen till vår värld! Precis så här har stat och kommun alltid agerat mot oss som lever med funktionsnedsättning. Bilden av att alla som är utanför normen ska undersökas, placeras om och få en uppsträckning är oerhört djupt rotad i det svenska samhället. Vi vet redan allt om att diagnostiseras som odugliga, samtidigt som slakten av välfärden begränsar våra liv och gör att vi inte längre kan bo kvar hemma.

Ansökningar som beviljas personlig assistans ligger på rekordlåg nivå – åtta av tio som går igenom en bedömning får avslag. Många av oss måste processa i rätten för att få det vi har rätt till. I stället för att leva våra liv tvingas vi sluta jobba, flytta eller säga nej till utbildningen vi kommit in på.

Ansökningar som beviljas personlig assistans ligger på rekordlåg nivå – åtta av tio som går igenom en bedömning får avslag.

Under den gångna mandatperioden har de mindre riksdagspartierna, från vänster till höger, varit de som legat på för att stärka våra mänskliga rättigheter. Genom ett unikt samarbete i socialutskottet, och med en tät dialog med oss som själva har personlig assistans, har de arbetat för att assistansen ska bli den rättighet den en gång var och för att hitta alternativ till de kränkande bedömningar och ovärdiga kontroller vi utsätts för. Samtidigt har de drivit regeringen framför sig för att göra nödvändiga förstärkningar av nuvarande lagstiftning.

Ett modigt socialutskott behövs

Med den retorik som förs nu riskerar dock allas våra mänskliga rättigheter att raserats. För oss med funktionsnedsättning finns mycket kvar att göra. Vi i STIL har lagt ett nytt förslag på en moderniserad lagstiftning för personlig assistans. Vi behöver ett starkt och modigt socialutskott även nästa mandatperiod. Samarbetet mellan småpartierna väcker hopp om att det går att stå upp för mänskliga rättigheter även i dystra tider. De större partierna borde ta intryck av detta. Man behöver inte överträffa varandra i smaklösa utspel där människor ses som problem.

I STILs lagförslag lämnar vi uppstyckningen av människors liv i förnedrande minuträkningar. I stället är syftet med assistansen det centrala, och inte minst vilka konsekvenser det får om den inte finns. De delar i livet som ska utgöra grunden för behoven är:

  1. Hälsa
    Assistans för att ta hand om sig själv, både fysiskt och psykiskt. Kost, sömn och träning, toalettbesök, att fixa utseendet och klä sig som man vill. Förflyttningar och att kunna röra sig fritt.
  2. Känsla av trygghet
    Assistans för att kunna förstå och känna igen sin situation och omgivning. Känna kontroll över tillvaron och veta att stödet finns när jag behöver det.
  3. Mellanmänskliga relationer
    Assistans för att kunna ha relationer till andra. Vara en del av en familj och en vänskapskrets.
  4. Vara en del av samhällsgemenskapen
    Assistans för att kunna utöva intressen, engagera sig politiskt, ta del av kultur, utöva religion eller andlighet. Ha tillgång till de arenor där beslut diskuteras och framtidens samhälle formas.

Allas rätt till värdighet

De ekonomiska vinsterna är uppenbara. Samhället behöver dem av oss som kan jobbar, studerar och bildar familj. Föräldrar måste slippa dubbelarbeta, och bränna ut sig, för att deras barns assistans dras in. Vinsten är dock framför allt humanitär. Val och kontroll, rätt att själv bestämma över det egna livet och tillgång till individuellt anpassade tjänster är inte bara rättigheter, utan förutsättningar kopplade till vår personliga utveckling och identitet. Varje människa har rätt till värdighet, integritet och självbestämmande.

Framför allt måste vi alla, inte bara vi som kallas för samhällets mest utsatta, kroka arm när vi vill slå vakt om sådant som anständighet och människovärde. Det är ett sådant samhälle vi alla vill leva i.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00