Prenumerera
Annons
Debatt

Lyssna på barnen som inte orkar med skolan – innan det är för sent

Barn med problematisk skolfrånvaro lever ofta med en enorm press och en känsla av att ha misslyckats, skriver debattörerna. 
Barn med problematisk skolfrånvaro lever ofta med en enorm press och en känsla av att ha misslyckats, skriver debattörerna. Foto: Jessica Gow/TT
24 mars 2026 kl. 04:00

A

Intressepolitisk sakkunnig Riksförbundet Attention respektive forskare och ledamot Jerringfondens styrelse

Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Riksförbundet Attention har, på uppdrag av Jerringfonden, genomfört en förstudie om skolsystemets hantering av frånvaro. Resultaten blottar ett oroväckande glapp mellan lag och vardag. Trots att barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) är kraftigt överrepresenterade vid hög frånvaro saknar 62 procent av rektorerna och skolcheferna tydliga gränser för när frånvaro ska räknas som problematisk. Majoriteten vet inte ens om frågan diskuteras i deras ledningsgrupper.

Många barn klarar inte av skolmiljön

En skola som fungerar för ett barn med adhd eller autism fungerar bättre för precis alla. Ändå vittnar personal och rektorer i vår studie om att bristande lokaler, för stora grupper och en oflexibel läroplan skapar miljöer som barn bokstavligen flyr ifrån. Många barn undviker skolan på grund av rent fysiskt obehag – ljud, ljus och trängsel blir övermäktigt. Att vi tvingar barn in i miljöer de inte klarar av är inte bara ett misslyckande för kunskapsuppdraget, det är ett brott mot barnets rätt till utbildning.

Många barn undviker skolan på grund av rent fysiskt obehag – ljud, ljus och trängsel blir övermäktigt

Barn med problematisk skolfrånvaro lever ofta med en enorm press och en känsla av att ha misslyckats. När skolan svarar med ”anpassat schema” – vilket ofta innebär kraftigt minskad undervisningstid – cementeras utanförskapet. Barnet hamnar ännu längre efter, motivationen dör och vägen tillbaka blir lång.

Sätt in stöd vid minsta tecken på olust

Nu kräver vi krafttag från skolpolitikerna:

  1. Lyssna på barnet
    Eleverna måste få bli delaktiga i valet av åtgärder. Utan deras röst saknas den viktigaste pusselbiten för motivation.
  2. Satsa på relationer
    Tillitsfulla band mellan personal och elev är avgörande. Ett barn som känner sig sett vågar försöka igen.
  3. Agera direkt
    Vänta inte på total frånvaro. Stödet ska sättas in vid första signalen på olust.
  4. Skapa tydliga lärmiljöer
    Förutsägbarhet minskar stress och behovet av dyra särlösningar.
  5. Nationell samling
    Ta fram ett frånvaroregister och en ”Lex-lagstiftning” som gör skolledningen skyldig att anmäla när skolan inte når fram till eleven.
  6. Flexibilitet i praktiken
    Tillåt anpassningar som faktiskt fungerar, inklusive periodvis distansundervisning i samverkan med hemmet.
  7. Kompetenslyft
    Riktade medel krävs för att ge alla lärare verktyg att undervisa elever med NPF.
  8. Samverkan utan glapp
    Rutiner mellan skola, socialtjänst och vård måste sitta. Ingen elev ska falla mellan stolarna på grund av byråkrati.
  9. Stöd till föräldrarna
    Vårdnadshavare till barn som kämpar är ofta nära utmattning. De behöver rådgivning och forum för erfarenhetsutbyte, inte ökad press.

Hänvisa inte fler barn till utanförskap

Som politiker och beslutsfattare har ni ansvaret för att säkerställa att varje barn får det stöd de har rätt till. Skolans värdegrundsuppdrag måste likställas med kunskapsuppdraget.

Vi har inte råd att förlora 20 000 barn om året till ett framtida utanförskap. Vi förväntar oss att ni vill lämna ett system som exkluderar och i stället skapa en skola som faktiskt fungerar för barnen.

Annons
Annons

Insikt

Annons
Altinget logo
Stockholm | Köpenhamn | Oslo | Bryssel
Politik på allvar
AdressJohannesgränd 1111 30 StockholmRedaktionen+46 (0)8 12 13 14 24red@altinget.sePrenumerationsärenden+46 (0) 73 529 99 09adm@altinget.seOrg.nr. 556980-5269
Tillförordnad chefredaktör och Stf ansvarig utgivare Anton SällCFOAnders JørningKommersiell direktörLars GrafströmVdAnne Marie Kindberg
Copyright © Altinget, 2026