Debatt

"Lagen förstärker konflikt mellan skogsbruk och rennäring"

DEBATT. Dagens lagstiftning hanterar inte intressekonflikten mellan skogsbruk och renskötsel på ett relevant sätt, utan gör tvärtom att konflikten förstärks. Därför bör skogsvårdslagen förändras på flera punkter, skriver Malin Brännström, Juridiska institutionen vid Umeå universitet.

Lagstiftaren måste klargöra skillnaden mellan de allmänna intressena av skogsproduktion och rennäring i förhållande till den förfoganderätt som äganderätten och renskötselrätten innebär, skriver Malin Brännström.
Lagstiftaren måste klargöra skillnaden mellan de allmänna intressena av skogsproduktion och rennäring i förhållande till den förfoganderätt som äganderätten och renskötselrätten innebär, skriver Malin Brännström.Foto: Bertil Sundqvist
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Av: Malin Brännström
universitetsadjunkt, Juridiska institutionen vid Umeå universitet

En central uppgift för rättsordningen är att förebygga och hantera de konflikter som uppkommer mellan enskilda. Det är då ett grundläggande krav att enskildas rättigheter ska beaktas och skyddas.

Skogsbruk och renskötsel bedrivs på samma skogsmark med stöd av äganderätten och renskötselrätten. Det innebär att både fastighetsägaren och renskötselrättsinnehavaren ska kunna använda skogsmarken, fatta beslut om den och tillgodogöra sig dess ekonomiska värde. Detta parallella bruk har lett till en tydlig intressekonflikt som regleras främst genom skogsvårdslagen.

Lagen förstärker konflikten

Jag har i mitt avhandlingsarbete analyserat denna reglering och konstaterar att lagstiftningen inte är utformad på ett lämpligt sätt utifrån att det rör sig om rättigheter. Bristerna i lagstiftningen gör dessutom att konflikten förstärks.

För att förhållandet mellan äganderätten och renskötselrätten ska hanteras på ett relevant sätt utifrån att det rör sig om rättigheter krävs förändringar i skogsvårdslagen.

Dagens skogsvårdslag hanterar förhållandet mellan skogsbruket och renskötseln främst som en näringsfråga. Det var det synsätt som gällde när skogsvårdslagen infördes under 1970-talet. Båda näringarna skulle rationaliseras och effektiviseras. Därefter har det skett tydliga förändringar i rätten där rättigheter har fått en mer framträdande betydelse. I dag räcker det därför inte att enbart hantera skogsbruket och renskötseln som näringar, utan lagstiftningen måste beakta de existerande rättigheterna.

Svårt få domstolsprövning

En jämförelse av skogsvårdslagen med annan fastighetsrättslig lagstiftning visar att centrala privaträttsliga inslag i stort sett saknas. Det finns inga tydliga hänsynsbestämmelser som drar gränsen för vilken skada som får orsakas. Det finns inte heller några bestämmelser om ekonomisk kompensation vid skada och möjligheten att få sin rätt prövad i domstol är ytterst begränsad.

Analysen visar vidare att skogsvårdslagen sammanblandar de allmänna intressena av skogsproduktion och rennäringen med äganderätten och renskötselrätten. Detta är inte förenligt med det konstitutionella egendomsskyddet och leder till problem i Skogsstyrelsens tillämpning.

Skogsvårdslagen behöver ändras

För att förhållandet mellan äganderätten och renskötselrätten ska hanteras på ett relevant sätt utifrån att det rör sig om rättigheter krävs förändringar i skogsvårdslagen. Lagstiftaren måste klargöra skillnaden mellan de allmänna intressena av skogsproduktion och rennäring i förhållande till den förfoganderätt som äganderätten och renskötselrätten innebär. Det krävs vidare att det införs bestämmelser om hänsyn och ekonomisk kompensation vid skada. Utöver detta måste fastighetsägaren och renskötselrättshavaren kunna få sin rätt prövad i domstol.

Mitt förslag är därför att det bör upprättas en särskild instans, med kompetens om skogsbruk och renskötsel, som kan pröva uppkomna tvister. Denna typ av förändringar krävs även för att egendomsskyddet i regeringsformen ska respekteras.

Riskerna utan förändring

Vad händer då om lagstiftaren inte gör några förändringar i skogsvårdslagen? Med den utveckling av egendomsskyddet som skett under det senaste decenniet och med domstolarnas tydligare uppdrag att pröva rättighetsfrågor är risken stor för att dessa tvister kommer att avgöras i domstolarna i framtiden. Domstolen prövar dock bara skärvor av verkligheten och de övergripande övervägandena görs inte.

Staten har historiskt ansvar

Därför bör lagstiftaren ta sitt ansvar för att reglera intressekonflikten mellan skogsbruket och renskötseln. Detta är särskilt viktigt med hänsyn till det historiska ansvar som staten har för den intressekonflikt som finns mellan skogsbruket och renskötseln.

Dokumentation

Debatt på Altinget

Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Vill du medverka i debatten? Kontakta debattredaktör Ola Hjalmarsson på [email protected]

 

Malin Brännströms avhandling finns här.



E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00