Lag och ordning måste gälla även i miljöpolitiken

Sverige har val i år. Enligt SOM-institutet vid Göteborgs universitet, som i nästan 40 år rankat väljarnas viktigaste frågor, så är i dag brottslighet i topp. För 41% är detta viktigast, År 2014 låg motsvarande siffra på 4 %.

För att stävja brottslighet lyfts lag och ordning fram som det viktigaste för att få bukt med gängkriminaliteten. Flera partier ser möjligheten att stärka sin profil genom detta för att locka väljare. De ropar extra högt samt anklagar andra partier för att de har fel lösningar och är tafatta. Det resulterar alltför ofta i osaklighet, oförskämdhet och arrogans som leder till svåra låsningar. Egentligen borde förutsättningarna för partiövergripande överenskommelser baserat på saklighet vara sällsynt goda, något som vi alla väljare önskar oss.

Lag och ordning bör gälla alla

Vad avses egentligen med begreppet lag och ordning? Vi håller med om att det är viktigt, men att det rimligen ska handla om respekt för alla lagar och åtaganden samt att det ska gälla såväl enskilda medborgare som institutioner och dess företrädare. När det gäller hållbar utveckling, miljö och klimat råder det istället en total nonchalans från alltför många partier och partiföreträdare. Lagar, internationella konventioner och åtaganden nonchaleras och löjliggörs.

Att ta sig egna friheter att bedöma vad en hållbar utvecklings byggstenar ska bestå av strider mot Regeringsformens andra paragraf som säger att: ”Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer”.

Om man som förtroendevald är satt att främja en god miljö för nuvarande och kommande generationer, är det enda rimliga att respektera de beslut som gemensamt är fattade nationellt, av EU eller av FN-organ.

Om man som förtroendevald är satt att främja en god miljö för nuvarande och kommande generationer, är det enda rimliga att respektera de beslut som gemensamt är fattade nationellt, av EU eller av FN-organ. Bakom dessa beslut, som är ratificerade under högtidliga former, finns i regel år av meriterad internationell forskning.

Sverige har bland annat undertecknat och åtagit sig att följa och implementera Parisavtalet om begränsning av den globala uppvärmningen liksom konventionen om biologisk mångfald. Dessa båda internationellt centrala FN-överenskommelser hänger intimt samman. Dessutom har Sverige, liksom övriga EU-länder, skrivit under FN:s globala mål Agenda 2030 om hållbarhet. EU har i sin tur upprättat ett styrdokument ”Nästa steg för en hållbar europeisk framtid” som en följd av Agenda 2030.

Redan 1999 antog Sveriges riksdag 15 nationella miljömål och ett generationsmål. De kompletterades 2005 med ett särskilt mål rörande biologisk mångfald. Först skulle målen vara nådda 2020, men tidsfristen flyttades senare fram till 2030. Det visar att problemen inte tas på allvar.

Den viktigaste svenska lagstiftningen för dessa frågor är Miljöbalken vars första paragraf i första kapitlet säger att: ”Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö”. Miljöbalken betonar försiktighetsprincipen. Här finns också regler om rätten för miljöorganisationer att överklaga beslut.

Detta har nu riksdagen uppmanat regeringen att begränsa.

Avtal ska hållas

Miljöbalken kritiserats nu allt hårdare från flera partier. Vi märker att miljöhänsyn anses stå i vägen för företagens utveckling och expansion. Då vill man ändra på lagen och skapa smitvägar förbi lag och ordning. Cementafallet på Gotland är ett sådant exempel.

En grundläggande regel inom avtalsrätt är att avtal skall hållas. Även om allt ovan inte är reglerat i lagstiftning så är det allvarligt när lagar och tunga konventioner och internationella överenskommelser nonchaleras eller att man förespråkar orealistiska alternativ som lösningen på allt.

Denna nonchalans från stora delar av Sveriges folkvalda kan beskrivas på sätt och vis om att ”ta lagen i egna händer”, något som anses vara ett kännetecken för gängkriminalitet.

Ovanstående avtal och lagar ska säkerställa en hållbar framtid för oss och kommande generationer. Är det då inte kriminellt att med öppna ögon, oförskämdheter, ironi och rent av dumhet nonchalera dem?