Debatt

L-politiker: Förbjud oskuldsoperationer och dra in legitimationerna

DEBATT. Oskuldsoperationer är inget annat än kvacksalveri och kvinnoförtryck. Detta otyg måste förbjudas – och det är provocerande om inte Inspektionen för vård och omsorg agerar med kraft mot de som utövar detta. Det skriver Anna Starbrink (L).

"Hälso- och sjukvårdslagen anger att vård ska ges med vetenskap och beprövade erfarenheter. Detta saknas helt uppenbart för hymenrekonstruktioner."
"Hälso- och sjukvårdslagen anger att vård ska ges med vetenskap och beprövade erfarenheter. Detta saknas helt uppenbart för hymenrekonstruktioner."Foto: Isabell Höjman/TT
Anna Starbrink
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Debatten om så kallade oskuldsoperationer eller hymenrekonstruktioner tog åter fart när tidningen Ottar avslöjade att privata kliniker erbjuder unga kvinnor kirurgiska ingrepp, trots att det saknas vetenskaplig grund.

Det finns inte ens någon ”oskuld” eller mödomshinna att återställa. Ingreppen är kvinnoförtryck upphöjt till kirurgi, och måste bekämpas.

"Förlegad föreställning"

Efterfrågan på ingreppen existerar eftersom kvinnor ofta känner sig pressade att leva upp till en förlegad föreställning om kvinnokroppen. Uppenbarligen finns det också oseriösa aktörer som gärna tar bra betalt för att utföra ingreppen.

Det är naturligtvis djupt oetiskt, och bidrar till att cementera en förlegad syn på kvinnokroppen och kvinnors sexualitet. Det är ett sätt att upprätthålla kvinnoförtrycket som inte borde accepteras i vårt land.

Lagen räcker inte till

Hälso- och sjukvårdslagen anger att vård ska ges med vetenskap och beprövade erfarenheter. Detta saknas helt uppenbart för hymenrekonstruktioner. Redan där borde varje legitimerad vårdpersonal dra sin gräns.

Frågan om hymenrekonstruktioner har dock, så vitt jag vet, aldrig prövats rättsligt. Hälso- och sjukvårdslagen tycks inte räcka till för att få bort avarterna.

Saknas tydlighet

Socialstyrelsen slog 2018 fast i ett så kallat meddelandeblad att ”såväl oskuldskontroller som utfärdande av intyg rörande detsamma inte är förenlig med svensk lag. Detta gäller oavsett om kvinnan frivilligt önskar genomgå en sådan undersökning eller om den utförs mot hennes vilja.” Men när det gäller hymenrekonstruktioner saknas samma tydlighet.

Samhället måste markera tydligt att vi inte accepterar att kvinnors frihet inskränks, att deras sexualitet kontrolleras eller att ovetenskapliga föreställningar och rena myter om kvinnokroppen får upprätthållas i vården.

Jag vill ge några konkreta förslag på åtgärder:

  • Granska vårdgivare som erbjuder oskuldsoperationer.

I det nu aktuella exemplet borde Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) slå ner på de verksamheter som avslöjats tillhandahålla dessa ovetenskapliga ingrepp och ge sin bedömning om detta är förenligt med god vård enligt hälso- och sjukvårdslagen. Enligt medieuppgift avser inte Ivo att göra detta. En oroväckande och undfallande signal om att man från myndighetens sida inte tar problemet på allvar.

  • Förtydliga lagstiftningen.

Hälso- och sjukvårdslagens krav på evidens och beprövad erfarenheten tycks otillräckligt för att förhindra vårdgivare att utföra ingreppen. Därför behövs det ett tydligt uttalat förbud mot hymenrekonstruktioner.

  • Återkalla legitimationen vid oskuldsoperationer.

Legitimerad personal som medverkar till ovetenskapliga kirurgiska ingrepp tar på sig ett mycket stort ansvar och det bör vara möjligt att återta legitimationen vid allvarliga övertramp mot kraven på evidens och beprövad erfarenhet, eller rent kvacksalveri.

  • Stöd kvinnorna.

Tuffheten mot kvacksalveri och kvinnoförtryck måste kombineras med ännu större medkänsla och stöd till de unga kvinnor som lever hårt kontrollerade liv och pressas att underkasta sig oskuldskontroller och -operationer. Efterfrågan på ingreppen speglar ett allvarligt förtryck. Hälso- och sjukvården måste vara rustade att möta kvinnornas oro och behöv av information och hjälp.

Sex- och samlevnadsundervisningen i skolorna är också central för att alla ska ha kunskap om sin kropp, sin sexualitet och sina rättigheter. Att tala om sexualitet och samlevnad på ett modernt och öppet sätt är ett led i vårt lands aktiva jämställdhetssträvanden.

Nämnda personer

Anna Starbrink

Riksdagsledamot (L)
Studier i sociologi (Stockholms uni.)

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00