Jordbruksverket: Övergödning handlar om mer än handelsgödsel

Jordbruksverket delar oron för minskad biologisk mångfald i odlingslandskapet och övergödningen. Ett av de största hoten mot biologisk mångfald i odlingslandskapet är att hävden upphör och att landskapet växer igen. Ett hållbart jordbruk i hela Sverige är en förutsättning för att hålla markerna öppna.

Utlakningen av kväve varierar beroende på jordart, gröda, nederbörd, och avstånd till havet. 

Jordbruksverket

EU-kommissionens mål att minska förlusterna av näringsämnen med minst 50 procent och gödselanvändningen med 20 procent kan bli en stor utmaning för jordbruket i EU och Sverige. I Sverige har vi redan arbetat med åtgärdsprogram för att minska förlusterna under många år och hur betingen ska fördelas mellan länder diskuteras fortfarande och åtagandena är inte beslutade.

"Låg nivå i europeiskt perspektiv"

Gödselmedel behövs för produktion av livsmedel och för att det svenska lantbruket ska klara livsmedelsstrategins mål. Samtidigt behöver växtnäringsförlusterna fortsätta minska med tanke på svenska miljömål och internationella krav. Användningen av mineralgödselmedel har långsiktigt minskat i Sverige, men det har skett en viss ökning på senare år. Samtidigt visar officiell statistik att överskotten i växtnäringsbalanser för svenskt lantbruk inte har ökat de senaste åren och ligger på en låg nivå i ett europeiskt perspektiv.

Nya tekniker

Jordbruksverket anser att det viktigaste för att minska näringsförlusterna är att använda och utveckla metoder som hjälper lantbrukarna att gödsla för ett optimalt upptag av kväve och fosfor. Försök visar att så länge gödslingen inte överskrider grödans behov så ökar inte mängderna som utlakas.

Under senare år har flera nya tekniker utvecklats och kommit i användning i praktiskt jordbruk, mycket tack vara samarbeten inom Greppa näringen. Det gäller till exempel vegetationskartor med kväveupptag från sensormätningar och satellitbilder som kan användas vid varierad gödsling inom fält.

Fler faktorer avgörande

Artikelförfattarna använder det faktum att en stor areal höstvete såddes hösten 2020 och att det finns överskott i växtnäringsbalanser på växtodlingsgårdar som exempel på att resurseffektiviteten i svenskt jordbruk är dålig. Vilka grödor lantbrukarna väljer att odla beror till stor del av efterfrågan och pris. Höstvete och höstraps är grödor som ofta avkastar bra och som innebär att marken hålls bevuxen under höst och vinter vilket är positivt då det kan bidra till att minska risken för växtnäringsförluster.

Att välja grödor som ger hög avkastning är en förutsättning för produktivitetsutveckling i jordbruket. Riksdagen har satt upp ett mål för en livsmedelsstrategi vilket bland annat innebär en strävan mot inhemsk produktion och en ambition att inte ”flytta miljöpåverkan utomlands”. Därför är det viktigt att Sverige har en stabil och miljö- och klimatvänlig produktion.

Utlakningen av kväve varierar beroende på jordart, gröda, nederbörd, och avstånd till havet. Detta måste man ta i beaktande när man diskuterar utlakning till havet och inte förledas att tro att det enbart är tillförsel av mineralgödsel som styr utlakning.

Är en större fråga

Jordbruksverket tar övergödningsfrågan på allvar liksom uppdraget att producera livsmedel effektivt i hela landet. Det gör vi genom att i nära samverkan med lantbrukarna arbeta med information och rådgivning inom Greppa näringen, att analysera och utreda kostnadseffektiva åtgärder mot kväve och fosforförluster, medverka i utformning av miljöersättningar och föreskrifter och ge vägledning om tillsyn av gårdarnas gödselhantering.

Åtgärder som minskar övergödning och ökar biologisk mångfald är så mycket mer än en fråga om sänkta gödselgivor på landnivå.