Greenpeace: Viktiga steg kvar när Linde ska skydda världshaven

DEBATT. Internationella samarbetsorgan har visat sig totalt odugliga för att uppnå ett tillräckligt skydd för havsmiljö. Ann Linde (S) måste nu se till att Sverige stödjer ett starkt havsavtal som leder till ett nytt kraftfullt FN-organ, skriver Dima Litvinov från Greenpeace.

Dima Litvinov
Ansvarig för havsfrågor, Greenpeace i Sverige


I dag meddelade regeringen att Sverige går med i ett initiativ som kallas Global Ocean Alliance. Det är mycket välkommet att Sverige nu anslutit sig till den rad progressiva länder som vill se ett 30-procentigt skydd av världens hav till 2030.

Det är helt i linje med vetenskaplig konsensus om att minst 30 procent av haven behöver få ett starkt skydd för att ha en chans att återhämta sig. Hur detta skydd ska skapas i praktiken återstår dock att lösa för världens regeringar.

Livet återhämtar sig

Livet i havet är under ett oerhört tryck från mänsklig aktivitet. Klimatförändringar, övergödning, havsförsurning och överfiske orsakar storskaliga förluster av arter, snabb utarmning av fiskbestånd och förstörelse av livsmiljöer.

Vetenskapen har slagit fast att det som krävs för att vända denna dödsspiral är skapandet av ett globalt nätverk av marina skyddade områden. Ett sådant nätverk kommer att leda till att livet återhämtar sig inom dessa områden vilket även ger ökad motståndskraft mot klimatförändringar och en ökad förmåga att absorbera växthusgaser: Livsnödvändiga egenskaper som även sprider sig till havet utanför de områden som skyddas.

Fler döda zoner

Att haven befinner sig i en dödsspiral är inte en överdrift. Rapport efter rapport visar hur mänsklig aktivitet från överfiske, utsläpp och gruvdrift i djuphaven leder till kollapsande ekosystem och en snabb utarmning av den biologiska mångfalden.

Försurningen, som följer av samma ökande koldioxidutsläpp som värmer upp vår planet, bleker också korallreven och förvandlar dessa från att vara havets mest artrika platser till ökenlandskap med knappt något liv alls.

Endast sju procent av marina fiskbestånd är i dag hälsosamma, 33 procent är överfiskade och 60 procent ligger på gränsen till att bli det. Antalet döda zoner blir allt fler och större, den största av dessa zoner som dokumenterats omfattar hela 165 000 kvadratkilometer.

Lagring av koldioxid

All empiri från de marina reservat som skapats hittills visar att det biologiska livet kraftigt gynnas inom dessa områden och att ekosystemen som helhet blir mer livskraftiga och mer produktiva. Detta ökar även livskraften utanför de skyddade områdena vilket gör att fisket i stort gynnas av att inte ha tillgång till alla delar av havet.

Livet i haven, den biologiska aktiviteten, utgör också en viktig mekanism för upptagning och lagring av koldioxid från atmosfären. En egenskap vars betydelse är svår att underdriva när arbetet med att minska växthusgasutsläpp fortsätter att misslyckas.

Två logiska konsekvenser

Med dagens glädjande uttalande från regeringen ansluter sig nu Sverige till de länder som lyssnar till vetenskapen och vill bevara våra levande hav. Men som bekant uppnås mycket sällan politiska målsättningar endast genom deklarationer.

Det kräver alltid att utrikespolitiska målsättningar följs upp med starkt aktivt diplomatisk agerande för att få andra länder att agera likadant. Det krävs dessutom så gott som alltid ytterligare politiska åtgärder.

Beslutet att även Sverige vill se att 30 procent av världens hav skyddas bör ha åtminstone två logiska och konkreta konsekvenser för svenska regeringens fortsatta havspolitik.

1. Sverige måste se till att detta 30-procentiga skydd av haven också införs i FN-konventionen om biologisk mångfald (CBD).

2. Sverige behöver öppet stödja och driva frågan om ett nytt starkt globalt havsavtal i FN. Utan detta finns inga internationella verktyg för att skapa det skyddet i praktiken.

Saknas helhetsansvar

All mänsklig aktivitet på internationellt vatten, vilket omfattar 60 procent av världens hav, regleras av FN:s generalförsamling genom FN:s Havsrättskonvention – UNCLOS (United nation convention on the law of the seas) som överses av olika FN-organ.

De regler och den struktur som finns på plats är avsedda att möjliggöra och övervaka kommersiella aktiviteter på internationellt vatten. Det som inte finns under UNCLOS är regler eller organ med ett helhetsansvar för att skydda havsmiljön och livet i våra hav.

Mindre än en procent

Om UNCLOS är en sorts grundlag för havet, så har man på internationell nivå skapat en motsvarighet till Minerallagen och SGU, Sveriges geologiska undersökning, för att reglera gruvdrift. Man har stiftat Fiskerilagen och tillsatt en Fiskerimyndighet. Man har skapat Trafikverket och lagstadgat om trafikförordningar. Men det finns ingen Miljöbalk och inget Miljödepartement eller Naturvårdsverk.

Detta har tydliga konsekvenser: Trots att världen för tio år sedan kom överens om att skydda 10 procent av haven har mindre än en procent skydd i dag.

En ny institution

Det är just detta hål i regleringen av internationellt vatten som ett nytt starkt havsavtal hoppas kunna täppa till. Men då krävs att avtalet innehåller en överenskommelse om att skapa en ny institution under FN:s regi med mandat att etablera marina reservat på internationellt vatten.

Sveriges linje har dock varit att inga nya strukturer eller organisationer ska skapas för att säkerställa att målen om skyddad havsmiljö uppnås. Detta trots att de internationella samarbetsorgan som existerar har visat sig totalt odugliga för att uppnå ett tillräckligt skydd.

Kraftlösa regelsystem

Att Sverige nu går med i Global Ocean Alliance och därmed ställer sig bakom ambitionen om ett 30-procentigt skydd av haven till 2030 innebär att Ann Linde (S) behöver se till att Sverige också stödjer ett starkt havsavtal som leder till skapandet av ett nytt FN-organ med mandat att etablera marina reservat på internationellt vatten.

Utan ett sådant kraftfullt nytt FN-organ lämnas havens öde åt det kraftlösa regelsystem som hittills endast lyckats ge mindre än en procent av havet på internationellt vatten någon form av skydd.

Forrige artikel Debatt: Otillräckligt att svenska statsråd hyllar ungas engagemang Debatt: Otillräckligt att svenska statsråd hyllar ungas engagemang Næste artikel Friskolornas riksförbund: Släpp idén om etableringsstopp Friskolornas riksförbund: Släpp idén om etableringsstopp
Europas makthavare är historiskt unga

Europas makthavare är historiskt unga

FÖRDJUPNING. Parallellt med att genomsnittsåldern för politiska makthavare stiger globalt blir de i Europa bara yngre och yngre. Det innebär att Europa kan komma att styras mer visionärt och mindre utifrån gamla ideologier.

Femmis: Inför en nationell spermiebank

Femmis: Inför en nationell spermiebank

DEBATT. I vissa regioner uppgår köerna för spermiedonation till ett eller flera år. Socialstyrelsen bör ta ansvar och införa en nationell könscellsbank, skriver Erika Kindblad från Femmis.