Fryshuset: När samhället sviker står gängen redo

Det vi ser i dag är att politikerna framför allt riktar insatser mot symptomen, inte de grundläggande orsakerna till problemen. ”Hårdare tag” kommer inte skapa ett tryggare samhälle där vi lyckats stoppa dödsskjutningarna, och nyrekryteringen av barn och unga till kriminella gäng. För att vända våldsspiralen behöver vi insatser som ingjuter hopp och framtidstro.

Det behöver införas ett långsiktigt åtgärdsförslag som är förankrat över partigränserna och som upprätthålls oavsett regering. Vi vill också se ett flerpunktsprogram, i likhet med Justitiedepartementets 34-punktsprogram, gemensamt för alla de departement som är väsentliga för att påverka de grundläggande orsakerna till att gängkriminalitet uppstår och ses som ett alternativ för unga.

För att vända våldsspiralen behöver vi insatser som ingjuter hopp och framtidstro.

Inhumant och dyrt systemfel

Fryshuset, liksom forskare på området, anser att en av de mest centrala faktorerna för att unga ska lyckas bli en del av samhället och inte hamna i utanförskap, är att de går ut grundskolan med gymnasiebehörighet. Idag går 14 procent av Sveriges niondeklassare ut skolan utan gymnasiebehörighet. Grovt uppdelat är det elever med NPF-diagnoser och elever uppväxta i socioekonomiskt eftersatta områden, särskilt pojkar, som inte klarar skolan.

Att så många går ut skolan utan gymnasiebehörighet, i ett land där det nästintill är avgörande för en persons framtida försörjning, är ett av våra dyraste och mest inhumana systemfel.

Mer resurser behövs

Det behöver tillsättas betydligt mer resurser till skolor i så kallade utsatta områden där unga som grupp utsätts för fler riskfaktorer. Resurser behöver även mobiliseras från skola, socialtjänst och vården så att personer som arbetar med barn och unga med flera riskfaktorer, kan få en helhetsbild över situationen och den unga individen har EN kontakt.

Fryshuset grundare Anders Carlberg sa ”Mitt arbete bygger på en tro på människan, inte misstro. Det betyder inte att jag är naiv och tror alla om gott men jag tror ändå att alla människor, i rätt sammanhang, med rätt stimulans och med rätt medmänniskor kan resa sig och gå framåt”.

Många känner sig utdömda

Anders Carlbergs ord sätter fingret på något viktigt. Att vi ser på unga med tilltro och positiva förväntningar är betydelsefullt på flera plan. Forskning visar att våra uppfattningar – och det sätt vi beskriver ett område och dess invånare – direkt påverkar hur de ser sig på själva; vad de vågar drömma om, och om de ser sig som en resurs eller en belastning för samhället. Många unga i socioekonomiskt eftersatta områden upplever ofta att de är utdömda på förhand och att det inte finns något hopp om framtiden.

I den hopplösheten växer frustrationen och utrymmet för destruktiva krafter att fånga upp barn och unga in en gemenskap där de blir sedda. Där deras behov av sammanhang, tillhörighet och vänskap tillgodoses.

Om vi misslyckas med att tillsammans påbörja det långsiktiga arbete som krävs för att vända den negativa utvecklingen, så kommer alternativet att bli ett alltmer segregerat samhälle, där unga föds in i utanförskap och växer upp med livet som insats.