Forskare: "Vi måste lära oss att leva med narkotikan"

Av: Ted Goldberg
Professor emeritus i sociologi

”Innocent bystanders” är oskyldiga människor som lider allvarlig skada på grund av att de befann sig på fel plats vid fel tillfälle. ”Turf wars” är småskaliga strider mellan grupperingar som försöker skaffa kontroll över illegal verksamhet (till exempel droghandel) i en viss stadsdel. Turf wars skapar innocent bystanders, som till exempel i Göteborg där småbarn har dött. Men hittills har inte alla turf wars i våra städer lett till en diskussion om eventuella förändringar i narkotikapolitiken.

Det finns många skäl till det ökande våldet i våra städer, till exempel utanförskap, avsaknad av framtidsutsikter, fattigdom, rotlöshet, personliga brister, och så vidare. Och numera spelar turf wars gällande narkotikahandeln en framträdande roll. Då så många olika skäl är inblandade kan inte narkotikaproblemet lösas med bara narkotikapolitik, utan allmän välfärdspolitik är högst väsentligt. Men här diskuteras bara narkotikapolitiken.

Narkotikapolitikens baksidor

Det har funnits en ovilja i Sverige att ta skadorna orsakade av vår narkotikapolitik på allvar. Därmed inte sagt att allt nödvändigtvis skulle bli bättre om vi valde en annan väg. Varje narkotikapolitik har baksidor. Vägen framåt går inte via att krampaktigt hålla fast vid vår drogpolitik utan genom att förutsättningslöst diskutera för- och nackdelar med alla alternativ. Exempelvis vet ingen med säkerhet vad som skulle hända om Sverige skulle reglera cannabis i stället för att förbjuda den. Hittills tyder indikationer från länder/delstater som legaliserat/avkriminaliserat denna drog på att effekterna inte är förödande. Men konsumtionen ökar och det är för tidigt att säga vad de långsiktiga effekterna kommer att bli.

Sverige har länge levt med drömmen om ett narkotikafritt samhälle och satsat hårt för att uppnå detta. Ändå är vi längre ifrån målet nu än när vi började.

Dessutom, i ett land som Sverige som länge accepterat ett mått av ansvarsbefrielse i samband med alkohol, kan det blir fler skador här än annorstädes – ifall ansvarsbefrielse överförs till cannabis. Alltså finns potentiella risker i samband med en reglering av cannabis, vilket förespråkarna av vår nuvarande politik (prohibitionister) ideligen poängterar och regleringsanhängare lika ofta ryggmärgsmässigt avfärdar. På motsvarande sätt ser prohibitionister bara fördelar med sin politik och utan vidare avfärdar all kritik. Ingen tycks vara beredd att på allvar diskutera baksidorna av sin egen policy.

Polis har begränsad effekt

Här kan jag inte mer än bara nämna några av de många och svåra problem i samband med vår nuvarande narkotikapolitik. Exempelvis, 1980–2009 ökades polisinsatser mot narkotika med 450 procent (på bekostnad av andra polisiära uppgifter). Samtidigt fördubblades tungt missbruk och en dryg tredjedel av ungdomarna (16-24 år) uppgav att de lätt kunde få tag på narkotika i närområdet. Brottsförebyggande rådet har dragit slutsatsen att polisen har begränsade effekter på missbrukets utveckling, samt att rättsväsendets insatser inte nämnvärt bidrar till att avbryta missbrukskarriärer.

Många problem med förbud

Bland många andra problem med vår narkotikapolitik kan nämnas att den har bidragit till ett mycket högt antal narkotikarelaterade dödsfall, den har urholkat våra fri- och rättigheter, den har drivit narkotikakonsumerande ungdomar ännu längre ifrån samhället, med mera.

FN:s byrå för droger och brottslighet (UNODC) menar att det starkaste argumentet emot prohibitionistisk narkotikapolitik är att den berikar farliga brottslingar som dödar och mutar sig fram. Medan prohibition möjligen minskar det droginducerade våldet mellan individuella konsumenter och människor i deras omgivning, har den lett till ett organiserat och mycket grovt drogmarknadsrelaterat våld. Alltså, två av många frågor som måste avvägas är: vilket våld är mest skadligt, och för vem?

Måste lära oss att leva med narkotikan

Sverige har länge levt med drömmen om ett narkotikafritt samhälle och satsat hårt för att uppnå detta. Ändå är vi längre ifrån målet nu än när vi började. Tillgången på droger har ökat, och nya droger tillkommer i en aldrig sinande ström. Samtidigt har prohibition medfört en rad skador. Med andra ord finns många anledningar till varför vi bör tänka om. Det gäller att inse att vi inte kan bli av med narkotika och följaktligen måste lära oss leva med den.

Eftersom ingen vet hur detta ska gå till måste vi vara ödmjuka. Det gäller att prestigelöst experimentera med olika åtgärder och utvärdera resultaten. Vi kommer att göra misstag och det måste finnas en beredskap att ändra och ändra om. Samtidigt måste vi hålla i minnet att det alltid kommer att finnas människor som förlorar på våra åtgärder. Vi bör ändra målet från att försöka utrota narkotikan till att minimera skadornas antal och svårighetsgrad, samt att så gott det går kompensera dem som får lida för att majoriteten får det bättre.