Före detta folketingsledamot: Lär av Danmarks erfarenheter av Paludan

Kära svenskar,

Rasmus Paludan kallade mig konsekvent för ”apunge” de få gånger jag hade kommunikation med honom på Twitter. Han ville gärna träffas över en dialogkaffe – ett initiativ i regi av min förening ”Brobyggarna”, där jag över en kopp kaffe möter människor som har skickat hatmeddelanden till mig, eller som är djupt oeniga med mig när det gäller politiska ståndpunkter och inställning till samhället. Han ville emellertid bara träffa mig om han fick livestreama från vårt möte. Det sade jag givetvis nej till. Dialogkaffet ska inte nyttjas som del av hans medieshow.

Ungdomar säkrade röster åt Paludan

Jag har också sett honom på gatan, när han säger till 10-åriga barn att de är apungar och att deras mödrar är horor. Det var och är svårt att inte lyssna då. I Danmark turnerade Paludan runt i de områden där flest med minoritetsbakgrund bor för att demonstrera för ett ”muslimfritt land”. Detta är vad ni upplever just nu.

Precis som i ert land dök det upp en hel del poliser tillsammans med Paludan för att trygga hans säkerhet under demonstrationerna. För i Danmark är yttrandefriheten en grundlagssäkrad rätt, precis som den är i ert land. Det är polisens uppgift att säkra den rätten, oavsett hur rabiata och groteska yttringarna är.

I början kände de flesta av barnen i Danmark till Paludan via Youtube, medan de vuxna inte hade en aning om vem han var. Paludans parti, Stram kurs, behövde då 20 000 underskrifter för att få rätt att ställa upp i Folketingsvalet. De rösterna säkrade en grupp ungdomar med minoritetsbakgrund på Nørrebro i Köpenhamn åt honom, när de satte stadsdelen i brand.

Danskarna sa ifrån

Det var en rätt våldsam konfrontation mellan polisen och pojkarna. Några av dem var djupt kriminella och behövde en situation där de kunde få utlopp för sina aggressioner. Andra var medlöpare. Och så var det alla de som bara inte hade förstått, att yttrandefriheten också gäller dårarna. Den gången tyckte jag att det var väldigt våldsamt, det som hände på Nørrebro. Men när jag i dag ser bilderna från Sverige förefaller upploppen vi hade i Danmark som ingenting, en västanfläkt i förhållande till vad som händer hos er.

Detta handlar fan inte om en man som bränner Koranen, utan om er, som är med och skapar denna dikesgrävande retorik mot muslimer. 

Paludan fick sina 20 000 underskrifter. Det skapade en chockvåg i minoritetsmiljöerna att en man som vill se en etnisk utrensning på så kort tid kunde samla stöd. Men så tog civilsamhället över. Pappor, mammor och eldsjälar tog snacken med sina barn och med de unga på gatan. Samtalen drog in över köksborden, fotbollsplanerna, klassrummen och många andra ställen. Syftet var klart. De unga skulle lära sig att inte låta sig provoceras.

Under tiden blev Paludan inbjuden till diverse tv- och radioprogram. Plötsligt kunde alla vuxna höra allt det som barnen hade hört Paludan säga i åratal. De andra partiledarna tog klart avstånd från honom och journalisterna granskade honom. Jag glömmer aldrig den danska valrörelse då en stor dansk majoritet stod upp för och värnade minoriteters rättigheter och mycket tydligt sade ifrån mot provokatören Paludan. Jag har aldrig känt mig så mycket som en del av gemenskapen som jag gjorde under den valrörelsen.

Våld kan inte försvaras

Paludan blev inte invald i Folketinget. Men han fick 63 114 röster från röstberättigade danskar som menade att etnisk utrensning vore en god idé. Den tanken har jag fortfarande svårt att vänja mig vid.

Men lärdomarna av allt detta är att våld är en del av problemet och att våld under inga omständigheter kan förklaras eller försvaras. Att polisen beskyddar varje medborgares rätt att yttra sig och att det är fullständigt oacceptabelt att rikta ilskan mot dem!

Läxan är också att medierna inte ska agera megafon, utan ställa kritiska frågor och gräva fram den smutsiga byk som finns. I Danmark kunde medierna exempelvis berätta om Paludans bedrägeri, hans pedofila tendenser på nätet, hans trakasserier av poliser, en kvinna och en ung man.

”Ta er samman och ta ansvar”

Det bästa sättet att hantera provokatören Paludan är att prata med de barn och unga du känner. Dina egna och andras. Den kommande generationen måste lära sig att tolerera även det som är intolerant och hatiskt. Det betyder inte att de ska respektera eller acceptera hans åsikter, men det är nödvändigt med en strategisk inställning till provokatörer som Paludan. De lever av uppmärksamhet. Den uppmärksamheten fick han en kort period i Danmark och den uppmärksamheten ger ni, kära svenskar, honom just nu.

Men, till de svenskar med minoritetsbakgrund som angrep polisen och brukade våld vill jag säga: på grund av er talas det nu återigen om vad det är för fel på muslimer. För att vara helt ärlig så förstår jag helt den ilska som riktas mot er.

Detta handlar fan inte om en man som bränner Koranen, utan om er, som är med och skapar denna dikesgrävande retorik mot muslimer. Ta er samman och ta ansvar!

Därför är mitt bästa råd till er, kära grannar, att titta mot Danmark. Senast Paludan demonstrerade på Nørrebro var de unga mer irriterade över att han tog plats på deras fotbollsplan, än över de dumheter han yttrade.