Debatt

Debatt: Tillåt besök på äldreboenden – allt annat är omänskligt

DEBATT. Regeringen är rädd för att medierna kommer slita dem i stycken om de släpper efter på besöksrestriktionerna. Det är sorgligt att det kan göra så att våra gamla tynar bort utan att få närheten de behöver. Det skriver socionomen Åsa Siviero. 

Livet handlar inte om att leva längst, det handlar om att ha så många ljusglimtar som möjligt den tid du har kvar, skriver debattören.
Livet handlar inte om att leva längst, det handlar om att ha så många ljusglimtar som möjligt den tid du har kvar, skriver debattören.Foto: Anders Wiklund/TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.
Åsa Siviero
Socionom


Det nationella besöksförbudet för äldreboenden, med anledning av corona, gäller till 31 augusti 2020. Måtte det upphöra efter det datumet då de som bor på våra äldreboenden, de som vi ska värna i dessa tider, lidit länge nog.

Vi måste nu börja tillåta besök av anhöriga på våra äldreboenden, besök där man kan kramas, hålla handen, mötas inomhus i sina anhörigas hem eller gå en promenad. Vi måste gå tillbaka till det som var innan regeländringarna i mars. Gör vi inte det nu är snart alla berörda döda.

Orimligt om villkoren fortgår

Ja, jag vet och förstår att det kan öka smittorisken, och i förlängningen dödsfallen. Men allt annat är omänskligt. Jag har en 92-årig dement mamma på ett äldreboende i Stockholm. Hon är förmodligen en ganska typisk boende, att döma av de andra damerna och någon herre som jag mött på boendet de tre år mamma bott där.

Villkoren som gäller nu är att vi bara får träffas på besök som bokas tre dagar i förväg, äger rum på fasta tider 45 minuter åt gången, max två besök i veckan per boende, med två meters avstånd och personal närvarande. Det är orimligt att dessa villkor får fortgå under hösten, även om pandemin är långt ifrån över. Eller just därför. Det liv som återstår när du bor på ett äldreboende, det är ofta ett stillsamt liv, där du i bästa fall blir väl omhändertagen av fin personal, men där de självklara höjdpunkterna för de flesta handlar om att träffa nära och kära.

Målet för en 92-åring är sällan att leva så länge som möjligt, det är att binda ihop sitt liv med de människor som betyder mest, om man har förmånen att ha dem kvar.

Åsa Siviero
Socionom

Målet för en 92-åring är sällan att leva så länge som möjligt, det är att binda ihop sitt liv med de människor som betyder mest, om man har förmånen att ha dem kvar. Jag ser på min mamma att blicken slocknar lite för varje gång vi nu ses utan att få kramas eller klappa om varandra. Hon förstår inte att vi måste hålla avstånd, eftersom hon är dement, och har glömt vad corona innebär några ögonblick efter att jag nämnt det. Hon hör mig prata på, hon orkar inte alltid lyssna, men får inte hålla handen.

Riskerar avtagande livslust

Det är inte demensen, åldrandet eller döden som är det sorgliga här, det är att få sina besök begränsade och avgränsade (eller som i början – förbjudna). Alla människor vet att de ska dö, och de flesta vill ha så mycket besök de kan få, krama så många barn och barnbarn de kan, få rullas ut eller gå på promenader, det som skapar mening för just din mamma eller pappa. Jag undrar om man har tittat på överdödligheten bland de äldre förutom corona? Jag kan inte kan tänka mig annat än att depressioner och avtagande livslust kommer förkorta livet bland de boende på äldreboenden. Dö kommer alla göra, men hur dör man?

Telefonsamtal är ingen lösning när man slutat prata. Men en klapp på kinden, att titta på TV och hålla handen, att sitta tätt intill och titta på gamla kort, att äta kakor och dricka portvin ihop, bli fixad i håret, ha ett nyfött barnbarn i sin famn, det är det som räknas på sluttampen, inte att slippa corona och ha personal med visir och munskydd runt sig.

Släpp de hårda reglerna

Jag tror att alla som besökt ett äldreboende, och vet vilka som bor där, vet att det här är sant. Livet handlar inte om att leva längst då, det handlar om att ha så många ljusglimtar som möjligt den tid du har kvar. Ingen kan på allvar hävda att man vill något annat, för sig själv eller sina närmaste. Det är inte corona som är boven här. Men vad kommer krävas för att regeringen och Folkhälsomyndigheten ska fatta detta beslut, och släppa på de hårda regler som gällt, efter den 31 augusti?

Jag tror att de är livrädda för att medierna kommer att slita dem i stycken om de släpper efter. Det är sorgligt och hemskt, att rädslan för att löpa gatlopp i medier i värsta fall kommer göra så att våra gamla, min och din mamma, sakta tynar bort och stillsamt dör, en efter en, utan att ha fått all den närhet av anhöriga de behöver. De kommer dö, men inte räknas i coronastatistiken, och den andra statistiken – den syns inte.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00