Debatt

Debatt: Stärk lokalpolitikens ställning – avskaffa gemensam valdag

DEBATT. En reform som delar upp kommunala och nationella val skulle innebära att väljarna oftare fick göra sina röster hörda. Det skulle ta bort en av populismens framgångsfaktorer, skriver tidigare demokratiutredare Olle Wästberg.

Den gemensamma valdagen innebär att de kommunala frågorna ofta kommer i rikspolitikens slagskugga, skriver Wästberg.
Den gemensamma valdagen innebär att de kommunala frågorna ofta kommer i rikspolitikens slagskugga, skriver Wästberg.Foto: Hanna Franzén/TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.
Olle Wästberg
Tidigare generaldirektör för Svenska institutet, statssekreterare finansdepartementet, utredare i 2014 års demokratiutredning, riksdagsledamot (L)


Sverige är unikt genom att vi har längst mellan valen av alla demokratiska stater. Det unika är att ha samtliga lokala och nationella val samtidigt. I till exempel USA kan man rösta första tisdagen i november varje år – om inte annat på borgmästare eller på vissa håll på sheriffer.

Den kommunala självstyrelsen är en av grundpelarna i svensk demokrati. Dock innebär den gemensamma valdagen att de kommunala frågorna ofta kommer i rikspolitikens slagskugga. Regeringsfrågan dominerade ju helt i slutet av 2018 års valrörelse, och den har föga relevans för enstaka kommuner. Riksdagsvalet styr, menar statsvetaren Gissur Erlingsson som forskar om lokal politik.

Dessutom är kommunala politiker långt mer okända nu än förr. För att den lokala politiken ska få en starkare ställning och för att medborgarna ska få större löpande inflytande krävs att den gemensamma valdagen avskaffas.

En tillbakablick

För 100 år sedan fattade riksdagen de beslut som formade svensk demokrati. Ett av dessa gällde om man skulle ha de kommunala valen på samma dag som riksdagsvalen. Justitieminister Eliel Löfgren, i den liberala regeringen ledd av Nils Edén, lade propositionen om fyraåriga mandatperioder och skilda valdagar. En gemensam valdag skulle medföra ”för stor tidsutdräkt mellan valen” och ”att vid sammanförandet av många skilda val skulle det ena valet lätt kunde förta intresset av det andra”. Flera riksdagsledamöter motionerade om gemensam valdag, men det avvisades av riksdagen 1918.

Resultat av en kompromiss

Det finns få vägar för väljarinflytande mellan valen.

Olle Wästberg
Tidigare utredare i 2014 års demokratiutredning

Sverige hade fram till 1971 ett tvåkammarsystem. Första kammaren var indirekt vald av landstingen, ledamöterna hade åttaåriga valperioder och en del av kammaren omvaldes varje år. Det gjorde att direktvalet till andra kammaren inte fick genomslag i regeringsfrågan. 1967 träffades dock en överenskommelse mellan samtliga partier om en ny författning. Den indirekt valda första kammaren avskaffades.

Men Tage Erlander, socialdemokratisk statsminister, krävde att ”det kommunala sambandet” skulle bevaras. Socialdemokraterna ställde som villkor för författningsuppgörelsen att en tredjedel av riksdagen skulle utses av landstingen. Kompromissen blev dock att riksdagsval och lokala val skulle hållas samtidigt.

"Slutat driva kravet"

Det var en kompromiss och många var emot. Den i riksdagen nyinvalde Per Ahlmark, senare folkpartiledare, höll sitt jungfrutal 1967 om att man borde riva upp beslutet om gemensam valdag. Både Liberalerna (då Folkpartiet) och Centerpartiet ville länge göra det. Nu har båda partierna slutat driva kravet. Orsaken är sannolikt att alla partier har allt färre medlemmar, därmed svagare valorganisation och orkar då inte med valrörelser vartannat år.

För att det inte skulle bli för långt mellan valen infördes samtidigt som gemensam valdag treåriga valperioder. 1994 ändrades de till fyra år, för att statsbudgeten skulle få bättre chans att verka innan nästa val.

Ge folket inflytande

De långa valperioderna borde göra det nödvändigt med en medborgardialog mellan valen. Det finns få vägar för väljarinflytande mellan valen. Den demokratiutredning jag ledde, som kom 2016, hade som huvuduppdrag att se på ”mellanvalsdemokratin.” Medborgarna upplever att beslutsfattarna inte lyssnar på dem mellan valen. Det är närmare 85 procent av väljarna som inte anser sig har något inflytande på politiska beslut mellan valen.

Skulle vi få en reform som delade upp de kommunala och nationella valen så vi fick val vartannat år skulle de innebära att väljarna oftare fick göra sina röster hörda. Det är demokratiskt viktigt och skulle ta bort en av populismens framgångsfaktorer.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00