Debatt: Jobben är viktigare än fackens prestige

Många drar sig för att anställa

Vart fjärde småföretag uppger att kompetensbrist är det enskilt största tillväxthindret de möter i sin vardag. Höga kostnader för att anställa, krångliga regelverk kring arbetsrätt och svårigheter att kunna säga upp personal av personliga skäl gör även att många arbetsgivare upplever en hög risk för att anställa personal. Därmed drar många arbetsgivare sig för att göra den investeringen som det kan innebära att anställa de som står långt från arbetsmarknaden.

Samtidigt är sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda i Sverige mycket stort. Många får helt enkelt inte in en fot på arbetsmarknaden, detta trots att företagen uppger att kompetensbristen är det största tillväxthindret.

Fullt utbyggt omfattas minst 10 000

I fjol presenterades en lösning i form av de så kallade etableringsjobben som bygger på en uppgörelse som träffats mellan den dåvarande regeringen och ett antal fackförbund samt arbetsgivarorganisationer. I korthet innebär förslaget att staten betalar 54 procent av arbetsgivarens totala kostnad när man anställer en nyanländ inom ramen för stödet. Fullt utbyggt ska systemet med etableringsjobb omfatta minst 10 000 individer.

Fundamentalt fel att exkludera

Företagarna ser att riktade stöd kan utgöra en viktig del bland de åtgärder som behöver komma i fråga för att långtidsarbetslösa eller andra som står långt från arbetsmarknaden ska komma i arbete. Systemet med etableringsjobb är därför välkommet, men långt från tillräckligt, eftersom att det dras med ett fundamentalt fel i att arbetsgivare som inte har kollektivavtal exkluderas. Detta ska nu komma att ändras tack vare fyrpartiuppgörelsen.

Inte anpassade efter mindre företag

Av dessa har sex av tio inte kollektivavtal eftersom att de ofta inte är anpassade efter mindre företags förutsättningar och upplevs vara för krångliga.

Det är ett välkommet steg i rätt riktning. Att helt bortse från den potential små och medelstora företag har för att vara en avgörande del i att lösa integrationsutmaningen är både naivt och direkt skadligt. Sedan början av 1990-talet står nämligen företag med upp till 50 anställda för fyra av fem nya jobb som skapas i ekonomin. Av dessa har sex av tio inte kollektivavtal eftersom att de ofta inte är anpassade efter mindre företags förutsättningar och upplevs vara för krångliga.

Facket blundar

Istället för att välkomna att åtgärden ska breddas för att omfatta både fler företag och arbetstagare, och därmed i högre utsträckning kunna bidra till att lösa den för Sverige mycket påtagliga integrationsutmaningen, motsätter sig facken detta. Det är att blunda för det faktum att även företag utan kollektivavtal är seriösa arbetsgivare och behövs för att lösa utmaningarna. Med tanke på att det är statliga pengar som fördelas till etableringsjobben tycker Företagarna att det inte är mer än rätt att även företag utan kollektivavtal ska inkluderas i en sådan uppgörelse.

Se till Sveriges bästa

Aktörerna bakom uppgörelsen om etableringsjobb måste se bortom sitt eget intresse av att upprätthålla en bild av kollektivavtalens förträfflighet och se till Sverige bästa – och det är att få fler i arbete och skapa rättvisa villkor för mindre företag att ta del av statliga stöd så att fler ska kunna komma i arbete. Att slopa krav på kollektivavtal i systemet för etableringsjobb är ett viktigt steg för att uppnå just detta. Jobben är viktigare än fackens prestige.