Debatt: Ivo:s tillsyn av psykiatrin måste visa vägen

Åsa Moberg
Författare, De omöjliga, från psykiatrireform till dyr och dålig vård
Anna Fredriksson
Författare, De omöjliga, från psykiatrireform till dyr och dålig vård

Just nu pågår tillsyn hos Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) av Tallbackagården i Taberg utanför Jönköping. Här bor personer med psykiska funktionsnedsättningar, en av dem har haft sitt hem här i 26 år. Sedan 2017 har tre olycksfall med dödlig utgång inträffat: två boende har dött genom kvävningsolyckor när de satt mat i halsen, en tredje drunknade. En anställd har blivit knivhuggen med livshotande skador som följd.

Ivo:s kritik är hård. Kompetens om de boendes funktionsnedsättningar och vad de kan resultera i, som bristande insikt och oväntade ageranden, saknas hos både ledning och personal. Tallbackagården är livsfarligt, och har varit det under flera år, både för dem som bor där och för dem som arbetar där.

Det står i klartext i beslutet: ”Ivo bedömer att det är fara för liv och hälsa för de brukare som är placerade på Tallbacka Gården, vilket innebär att huvudmannen måste se till att åtgärder vidtas så att önskade effekter uppnås.” Beslutet blev en liten lokal nyhet. Ingenting alls i rikstäckande medier.

Ivo visar tänderna

Den socialtjänst som köper platsen har ett stort ansvar att kontrollera att den vård och omsorg som bedrivs är bra.

Åsa Moberg och Anna Fredriksson
Författare, De omöjliga, från psykiatrireform till dyr och dålig vård

Ivo har hittills ansett att de åtgärdsplaner som gjorts efter varje enskild händelse varit tillfredsställande. "Då har man utrett och till oss redovisat åtgärder som vi har tyckt varit relevanta" säger Michaela Hecht Gunnarsson, ansvarig inspektör på Ivo.

Nu har Ivo ändå visat de tänder man har. Attendo riskerar att förlora sitt tillstånd. En åtgärdsplan är inlämnad, Ivo var inte nöjda utan kräver kompletteringar. Systemet är tänkt att vara självrättande. Målet är inte att verksamheter ska läggas ner, de ska utvecklas genom tillsyn. De företag som får ett beslut om indraget tillstånd riskerar att förlora en vinstgivande verksamhet.

Ivo:s beslut måste hålla i domstol. Att avkastningen är mycket hög inom detta område av välfärden har professorerna Marie Sallnäs och Tommy Lundström vid Stockholms universitet visat. Hem för vård eller boende (HVB) sticker ut med en avkastning på runt 20 procent, några procentenheter högre för de stora företagen. Inom vård, skola och omsorg som helhet ligger avkastningen på knappt 14 procent. Också detta är en hög siffra jämfört med andra områden inom tjänstesektorn.

Kommunen avvaktar 

De kommuner som placerar människor på Tallbackagården kan reagera direkt på missförhållanden om de så önskar. Bland andra Jönköpings kommun placerar här. Josefina Skepö, tf funktionschef för funktionshinderomsorgen i Jönköping, ser ingen anledning att ompröva avtalen. Kommunen avvaktar Ivo:s slutliga beslut.

Många av de personer som bor på institutioner som Tallbackagården har svaga eller inga nätverk. De är ensamma. Den socialtjänst som köper platsen har ett stort ansvar att kontrollera att den vård och omsorg som bedrivs är bra.

"Allt gick fel"

Ett annat exempel, från Region Skåne gäller en ung man med ett starkt nätverk runt sig. När han tog sitt liv skrev hans mamma en 157 sidor lång anmälan till Ivo om hans sista tid.

Det är en oerhört välformulerad och hjärtskärande kritik mot sonens LSS-boende, mot den slutna och öppna psykiatriska vården och mot den upphandlade specialistvården bedriven av Wemind. Allt gick fel.

Ivo konstaterar brister i förhållningssätt, passiv handläggning hos Wemind som medförde bristande vårplanering och otillräckliga vårdåtgärder, bristande samordning med kommunen och vuxenhabiliteringen hos Wemind och bristfällig planering av behandling under psykiatrisk slutenvård (Region Skåne). Bristerna medförde att ordinerad behandling inte genomfördes.

När blir vården bättre?

Kan vi nu förvänta oss att Region Skåne ser över sitt avtal med Wemind och sin egen verksamhet? Vad är meningen med en tillsynsmyndighet när kritiken inte sprids och bevisligen inte leder till kompetenshöjning i verksamheterna? När blir en bättre vård för de omöjliga möjlig?