Debatt: De dominerande nätplattformarna behöver begränsas

Pontus Braunerhjelm
Forskningsledare, Entreprenörskapsforum och professor, BTH och KTH

Innovation och konkurrens är hörnpelare i det senaste dryga seklets globala välståndsutveckling. Men allt fler hävdar att utvecklingen hotas av de stora digitaliserade plattformsföretagen, till exempel Amazon, Google och Facebook. Dessa har vuxit sig allt starkare sedan 1990-talet och har nu marknadsandelar mellan 70 och 90 procent.

Koncentrationen är påtaglig i USA och sammanfaller med ett minskande entreprenörskap. Farhågorna ökar i Europa i takt med att till exempel Amazon gör inträde, nu senast i Sverige. Stormningen av Kapitolium i Washington och att president Trumps konton stängts på Twitter och Facebook visar vilken kraft plattformar har att påverka människors beteenden.

Plattformsföretagen har skapat kortsiktiga positiva värden för såväl konsumenter som företagare. Mer bekymmersam är osäkerheten kring långsiktiga effekter på konkurrens, innovationstryck och integritet.

Tre angelägna punkter

Förfoganderätt utgör den yttersta sanktionen för missnöjda användare.

Pontus Braunerhjelm
Forskningsledare och professor

Konkurrensfrågor när det gäller plattformsföretag handlar om framför allt två aspekter: dels konkurrens om marknader mellan olika plattformar, dels konkurrens på plattformarna.

I en nyligen lanserad rapport från Entreprenörskapsforum diskuterar jag de vägval politiken står inför när det gäller att utforma en väl avvägd konkurrensrätt givet digitaliseringen. Tre punkter är särskilt angelägna:

1. Kompetensförsörjningen hos de konkurrensvårdande instanserna för att analysera och tolka effekterna av digitaliseringen måste anpassas och stärkas. Det innebär att kunskaper rörande algoritmer, maskininlärning och AI blir centralt viktiga för att förstå förutsättningarna för konkurrens. Även analyskapacitet för att studera vad tidigare åtgärder (eller icke-agerande) inneburit för konkurrens och som kan användas vid framtida överväganden behövs.
   
   
2. Bedömningsgrunder. Det kan vara näst intill omöjligt att etablera nya plattformar eftersom det förutsätter att användare ska migrera från redan existerande. Inträdeshindren förstärks av strategiskt agerande med olika tekniska standards eller inlåsningsmekanismer när tjänster kopplas till varandra på existerande plattformar. Plattformsägaren har en grindvaktarfunktion och bestämmer vem som kan vara med och på vilka villkor. Dominerande ställning kan inte baseras på enbart ekonomiska kriterier som priser och omsättning eftersom många tjänster tillhandahålls gratis. Sannolikhet ska vara ett tillräckligt kriterium för att Konkurrensverket ska kunna vidta åtgärder för att begränsa skadliga effekter. Omvänd bevisbörda bör tillämpas i vissa fall där de dominerande plattformsföretagen själva får visa hur deras agerande verkligen leder till positiva effekter.
   
   
3. Sanktionsmöjligheterna har tidigare främst inriktats mot böter, ett användbart instrument som bör kompletteras med användares rätt att flytta sina data mellan plattformar, så kallad dataportabilitet. Förfoganderätt utgör den yttersta sanktionen för missnöjda användare. Konkurrensmyndigheter bör i vissa fall kunna beordra att tekniska lösningar införs som möjliggör att flera plattformar samtidigt kan ha tillgång till användarnas data. På förvärvssidan bör det vara möjligt att bryta ut delar av existerande företag i högre utsträckning. Det kan motverka uppköpsfrenesin hos de stora plattformsföretagen. Oavsett förvärvets storlek bör ett företagsförvärv anmälas hos konkurrensmyndigheten.

Långsiktiga effekter

Digitaliseringen innebär nya konkurrensförutsättningar. Nuvarande regler måste anpassas till en förändrad verklighet där långsiktiga effekter på konkurrens och innovation är viktigare än kortsiktiga priseffekter. Existerande och framtida svenska företag måste kunna konkurrera såväl om marknader för plattformar som på de marknader som plattformarna erbjuder.