"Därför måste byggandet anpassas efter klimatförändringarna"

Av: Marianne Hedberg
miljöexpert, Sveriges Byggindustrier

Kraftiga översvämningar. Stigande havsnivåer och stranderosion. Jordskred till följd av försämrad hållfasthet i marken. Klimatförändringarna blir allt mer påtagliga.

Ännu finns vissa förhoppningar om att rädda tvågraders-målet. Men även om så skulle bli fallet kan havsnivån komma att stiga med uppemot en meter vid Sveriges kuster. Slutsatsen av en sådan prognos är att vi inte längre kan betrakta återkommande skyfall och slukade strandremsor som ”olyckor”.

Större ansvar för många

Klimatförändringarna påverkar infrastrukturen och bostadsbyggandet. Byggherrar, fastighetsägare, myndigheter, länsstyrelser och kommuner kommer att behöva ta ett större gemensamt ansvar. Dels för att säkerställa det byggda utifrån nya förutsättningar. Dels för att bygga på ett sätt som är anpassat efter de klimatförändringar som vi vet kommer att fortsätta.

Sveriges Byggindustrier organiserar drygt 3 400 bygg- och anläggningsföretag. Vårt mål är att leda utvecklingen mot ett mer energi- och resurseffektivt samhällsbygge. Därför ser vi också positivt på stora delar av Klimatanpassningsutredningen, som presenterades i våras och nu är ute på remiss.

Klimatanpassning är riskhantering

Utredningen kräver att kommuner ska inventera risker för bland annat översvämningar, ras och skred. Analysen ska redovisas i översiktsplan senast år 2022. Detta är ett viktigt planeringsunderlag. Boverket föreslås också få ett övergripande myndighetsansvar för klimatanpassningsfrågor.

Klimatanpassning är först och främst en fråga om riskhantering. Men klimatanpassning innebär också nya möjligheter att bidra till samhällsnytta, inte minst för byggföretagen. Lågenergibyggande är exempelvis en viktig och växande marknad. Det finns också ett ekonomiskt intresse av att inte bygga på platser där kommande och pågående klimatförändringar gör nybyggnation olämpligt.

Vem har ansvaret?

Klimatanpassningsutredningen, med det passande namnet Vem har ansvaret?, konstaterar att kommunen, enligt PBL, har ett juridiskt ansvar för ny bebyggelse via ansvaret för detaljplaneläggning. Men underlagen som kommunen ska inhämta för att bedöma markens lämplighet för bebyggelse saknar i dag praxis. Det finns inte heller tillräckliga riktlinjer från länsstyrelserna gällande tidsperspektiv och bedömning av skaderisker. Preskriptionstiden på 10 år gör att ansvar för skador orsakade av långsiktiga klimatförändringar i praktiken inte kan utkrävas.

Samma gäller för befintlig bebyggelse. Det innebär att kommunen har ett ansvar för insatser vid plötsligt inträffande ras, skred eller översvämningar, men inte för skador orsakade av långsamma förändringar orsakade av förändrat klimat. I många fall får alltså fastighetsägaren ta konsekvenserna av skador. Och det är ingen kontroversiell ståndpunkt att återkommande översvämningar kan komma att falla utanför försäkringsskyddet.

Vidare föreslår utredningen att det ska införas möjlighet i Vattentjänstlagen att, i vissa fall, ställa krav på fastighetsägaren om hantering av viss mängd dagvatten. Men krav på lokal hantering kräver en tydligare uppföljning än vad som sker idag. Detta kan troligen kopplas till bristen på sammantagna
bedömningar för större områden än enskilda fastigheter. Dagvattenhanteringen kan inte lösas för en fastighet i taget, åtminstone inte i stadsbebyggelse eller annan tät bebyggelse.

Klarhet bra för alla

Summa summarum råder många oklarheter om ansvarsfördelningen i förhållande till klimatförändringarna. Ju fler frågetecken som rätas upp, desto bättre för alla parter.