"Dags att låta insatser till personer med beroende baseras på evidens"

Vi instämmer i beskrivningen av de luckor som finns i vårdkedjan i dag. Kommuner och regioner behöver tillsammans växla upp arbetet så att insatser utformas på ett sätt som tar ansvar för hela individens situation.

Komplement till myndigheter

Flera gånger har det varit civilsamhället som tidigast sett tecken på nya grupper i social utsatthet och kunnat påpeka behoven för kommuner och regioner.

Malena Ranch (MP) och Malin Sjöberg Högrell (L)
Region Uppsala

Vi behöver också utveckla samarbetet med civilsamhället, precis som Fernström förespråkar. Civilsamhället har en viktig roll att spela när det gäller insatser för personer med beroende och psykisk ohälsa.

I Uppsala län ser vi Uppsala stadsmission som en nyckelaktör. De driver ”Hantverksslussen”, en arbetsintegrerad rehabilitering som bland annat arbetar på uppdrag av Uppsala kommuns arbetsmarknadsnämnd. De driver också ”Mikaelsgården” som är en öppen dagverksamhet för människor som lever i utsatthet.

Verksamheten är ett komplement till myndigheter och arbetar med såväl samtalsstöd som stöd i kontakter med myndigheter och närstående.

Bästa tillgängliga kunskap 

Civilsamhället gör en ovärderlig insats i både akuta situationer och i att bygga förtroende. Men de är också viktiga temperaturmätare. Flera gånger har det varit civilsamhället som tidigast sett tecken på nya grupper i social utsatthet och kunnat påpeka behoven för kommuner och regioner.

Missbrukspolitiken har under allt för lång tid präglats av moralism och okunskap. Såväl politiker och tjänstepersoner har ställt sig i vägen för insatser som exempelvis sprutbytesmottagningar och ”Bostad först”, trots att de rekommenderas av flera tunga myndigheter.

Det är dags att låta också insatser till personer med beroende och hemlöshet baseras på bästa tillgängliga kunskap och evidens, snarare än känsloargument och moralism.

Inget boende

I dag erbjuds insatser som i sig är bra, men de går inte alltid ihop till en heltäckande vårdkedja med samlat ansvar för individen. Vi har hört om allt för många fall där personer fått en intensiv och påkostad behandling, för att sedan komma ut till ett sammanhang där det inte finns stöd eller förutsättningar att lyckas. Ett exempel på det är när människor skrivs ut från behandlingshem utan att ha ett boende ordnat.

Bortkastad insats

Människor behöver mer än tak över huvudet för att klara av att bryta med sitt beroende. Många kommuner kräver drogfrihet för att beviljas sysselsättning. Men en meningsfull sysselsättning och ett konstruktivt sammanhang kan vara en förutsättning för att kunna hålla sig nykter och drogfri, speciellt för den som behöver bryta med sitt tidigare sociala kontaktnät.

Att erbjuda behandling men inte se till människors behov av ett konstruktivt socialt sammanhang och något att fylla dagarna med riskerar att bli en bortkastad insats från samhället och ännu en känsla av misslyckande för individen.

Göra något annorlunda 

Oavsett frågan om huvudmannaskap finns det stora behov av ett starkare samarbete mellan kommuner och regioner. Vi ser att även civilsamhället har en viktig roll att fylla för att kunna se till människors komplexa behov och möjlighet att lyckas.

Fler och fler kommuner och regioner ser potentialen i att arbeta med idéburna offentliga partnerskap (IOP). Klart är att många tidigare insatser inte har fungerat och att det är dags att våga göra något annorlunda.