Att begränsa arbetskraftsinvandringen är ett hot mot svensk tillväxt

Charlie Karlsson
Professor emeritus i nationalekonomi vid Internationella handelshögskolan i Jönköping samt industriell ekonomi vid Blekinge tekniska högskola
Regeringens beslut att kraftigt begränsa arbetskraftsinvandringen från länder utanför EU/EES innebär ett allvarligt hot mot Sveriges tillväxt, välfärd och långsiktiga konkurrenskraft. Den höjda inkomstgränsen för arbetstillstånd till 90 procent av medianlönen sägs skydda svenska löner, men riskerar i praktiken att förvärra redan akuta problem på arbetsmarknaden.
Ekonomin behöver arbetskraftsinvandring
Svenska arbetsgivare larmar om omfattande rekryteringssvårigheter. Enligt Arbetsförmedlingen uppger fyra av tio företag att de har svårt att tillsätta lediga tjänster. Bristen gäller inte bara högkvalificerade yrken inom teknik och IT, utan också vård, industri, bygg och restaurang – sektorer som är avgörande för att samhället ska fungera.
Samtidigt står Sverige inför en snabb demografisk förändring. År 2030 beräknas var fjärde invånare vara över 65 år. Det innebär att färre personer i arbetsför ålder ska försörja allt fler. Inom vård och äldreomsorg är situationen redan kritisk. SKR uppskattar att sektorn behöver omkring 160 000 nya medarbetare fram till 2035. Utan arbetskraftsinvandring från länder utanför EU/EES riskerar välfärdens kärnverksamheter att försvagas kraftigt.
Forskning visar tydligt att arbetskraftsinvandring inte är ett hot mot inhemska jobb, utan en förutsättning för ekonomins funktion. Migranter som kommer för att arbeta är ofta i sina mest produktiva år, betalar skatt och använder i genomsnitt mindre offentliga resurser. De bidrar därmed positivt till de offentliga finanserna.
Högutbildade migranter bidrar till innovation
Dessutom kompletterar arbetskraftsinvandrare den inhemska arbetskraften snarare än konkurrerar med den. De fyller bristyrken, vilket gör att svenska arbetstagare kan röra sig mot mer kvalificerade uppgifter. Högutbildade migranter bidrar också till innovation och kunskapsutveckling, vilket stärker Sveriges position i den globala ekonomin.
Utan arbetskraftsinvandring från länder utanför EU/EES riskerar välfärdens kärnverksamheter att försvagas kraftigt
Farhågorna om att arbetskraftsinvandring pressar lönerna har svagt stöd i forskningen. Effekterna är små eller obefintliga. Tvärtom kan en större och mer dynamisk arbetskraft bidra till ökad produktivitet och därmed skapa utrymme för högre löner.
Den höjda inkomsttröskeln slår dock direkt mot många av de yrken där behovet är som störst. Undersköterskor, kockar, chaufförer och byggarbetare har ofta löner under den föreslagna gränsen, trots att deras arbete är centralt för samhällsekonomin. Resultatet blir att dörren stängs för just den arbetskraft Sverige behöver mest.
Miljarder i förlorad tillväxt
Kostnaderna för utebliven arbetskraft är betydande. Varje obesatt tjänst innebär förlorad produktion, lägre skatteintäkter och minskade resurser till välfärden. I större skala handlar det om miljarder i förlorad tillväxt.
I stället för restriktioner behövs en mer träffsäker politik. Det innebär riktad rekrytering till bristyrken, snabbare och mer förutsägbara tillståndsprocesser, effektiv tillsyn mot oseriösa arbetsgivare samt bättre möjligheter till cirkulär migration.
Sverige står inför en tydlig demografisk och ekonomisk utmaning. Att begränsa arbetskraftsinvandringen är inte en lösning – det är ett hinder. För att säkra tillväxt, välfärd och innovationskraft krävs en politik som öppnar dörren för människor som vill arbeta, bidra och bygga Sveriges framtid.












