"Är grön infrastruktur det bästa för miljön?"

Alexandra Anstrell, riksdagskandidat, Stockholms län
Adam Reuterskiöld, kommunstyrelsens ordförande, Ekerö
Lennart Kalderén, kommunstyrelsens ordförande, Salem
Martina Mossberg, oppositionsråd, Haninge
Harry Bouveng, oppositionsråd, Nynäshamn
Stina Lundgren, oppositionsråd, Botkyrka
Michaela Fletcher, kommunstyrelsen ordförande, Österåker
Olov Holst, kommunstyrelsens ordförande, Sigtuna
Fredrik Saweståhl, kommunstyrelsens ordförande, Tyresö
Fredrik Kjos, oppositionsråd, Upplands Bro
Paul Lindqvist, investerings- och fastighetslandstingsråd, Stockholms läns landsting
Henrik Thunes, kommunstyrelsens ordförande, Sollentuna
Leif Gripestam, kommunstyrelsens ordförande, Täby
Kjell Jansson, förbundsordförande Moderaterna, Stockholms län
Daniel Dronjak, kommunstyrelsens ordförande, Huddinge
Göran Nygren, kommunalråd, Nykvarn
Marita Lärnestad, oppositionsråd, Södertälje

Grön infrastruktur (GI) är ett uppdrag från regeringen till Naturvårdsverket att ta fram en landskapsekologisk planering för hela Sverige. GI är ett begrepp som ska fånga in alla aspekter av hur landskapets sammanhang påverkar möjligheterna att bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster, i vatten och på land.

Förslag på handlingsplan för Stockholms län är nu ute på remiss. Förslaget riskerar att bli en blöt filt över Stockholms län och försvåra kommunernas arbete med planering av bebyggelse och infrastruktur. Det skulle bli ett filter över gällande lagstiftning och det skulle medföra betydande inskränkningar i det privata ägandet.

Stockholms län blomstrar och växer

Mitt bland rent vatten och gröna oaser växer och blomstrar Stockholms län. Här är bebyggelseutveckling och infrastrukturutveckling en stor påverkansfaktor för miljön. För vi växer, fler och fler vill bo här. Men det går att kombinera ett växande Stockholm med god miljö. Är grön infrastruktur det bästa för miljön? 

Äganderätten är inget man med ett penndrag kan sätta ur spel.

För att skapa en hållbar utveckling måste alltid miljöfrågorna balanseras mot ekonomisk tillväxt och sociala frågor. Om miljöpolitiken genomdrivs med förbud och ökad byråkrati kommer den att leda till att människor slutar att välja det som är bäst för miljön. Stora delar av vårt län är glesbygd och även där måste saker och ting fungera. Men denna fråga berör både stad, landsbygd och vår skärgård. Man måste kunna både bo och bedriva verksamhet i hela länet. Då måste det ges möjligheter och det måste vara enkelt att göra bra val.

Förslaget innebär negativa effekter

Remissutgåvan med en regional handlingsplan ger en bra och informativ bild och det finns bra förslag om samordning och utbildning, men att lägga GI som ett ytterligare lager ovanpå gällande lagstiftningar i planering och prövningar medför i huvudsak endast negativa effekter. Det skulle betyda att planering som översiktsplaner och detaljplaner inte längre skulle vara en kommuns rättighet.

Vi ska självklart bevara och utveckla den gröna infrastrukturen genom att vi använder mark och vatten på ett långsiktigt hållbart sätt men det får inte inskränka äganderätten. Ingen natur eller marina områden ska skyddas utan att enskilda och allmänna intressen vägs mot varandra. Det måste finnas tydliga syften med skydd och inte bara för skyddandet skull.

Risk för godtycke

En central förutsättning för att kunna arbeta för grön infrastruktur är en förståelse för viktiga samband i landskapet och var de viktigaste förekomsterna av olika värden finns. Vad som exakt avses med ”värden” framgår inte. Med ”värden” kan ju avses allt mellan friskt vatten och vacker utsikt.

Kunskapsbristen för att peka ut värden i marina miljöer nämns också som stor. Innan beslut om någon handlingsplan eller arbete med värdetrakter görs måste detta vara utrett och klarlagt av regeringen. Ett utpekande av värdetrakter behöver kvalitetssäkras och vara objektivt för att inte bli rättsosäkert. Det får inte bli ett ord som används godtyckligt i syfte att förhindra markanvändning.

Äganderätten kan inte sättas ur spel

Äganderätten är inget man med ett penndrag kan sätta ur spel. Den är grundlagsskyddad och även en del av FN:s mänskliga rättigheter. Det räcker inte att bara lyfta upp det som en ersättningsproblematik. Om man ska begränsa äganderätten måste det finnas ett tydligt ersättningssystem om staten vill lägga så hårda restriktioner på mark så att den blir värdelös, som planerna med exempelvis värdetrakter medför. Vi har sett den storm som skogsbrukets protester mot nyckelbiotopsavsättningar medfört.

Jordbruksmark lyfts som viktigt att bevara och även här finns en markägare, en jordbrukare att ta hänsyn till som behöver få bra möjligheter att fortsätta sin livsmedelsproduktion och inte fler pålagor. Vid ett förändrat klimat kan betydelsen av närproducerad mat komma att öka och redan nu är den efterfrågad.

Vem ska egentligen betala?

Avslutningsvis lyfts många insatser men någon närmare kostnadsuppskattning har inte gjorts. Det är inte ett hållbart sätt att arbeta fram innehållsrika handlingsplaner och inte ha koll på vilka eventuella kostnader det skulle medföra. Och vem som ska betala. Det är inte långsiktigt hållbart, ekonomiskt.

Regeringen måste göra om

Nej tack regeringen, gör om och gör rätt. Många föreslagna informationsinsatser och kunskapsunderlag bra, men detta kan inte bli ett ytterligare lager ovanpå gällande lagstiftningar i planering och prövning.