Åsa Fahlén: Så löser ni regeringsfrågan

För det finns dörrar inom skolpolitiken som med endast ett lätt tryck kan öppnas och där partierna kan mötas. Låt mig lista några:

1. Lärarbristen

Alla insatser måste riktas in på att bekämpa lärarbristen. I dag väljer alltför många bort läraryrket på grund av den dåliga löneutvecklingen och det negativa livslöneperspektivet. Det har inte Sverige råd med. Det måste löna sig att utbilda sig till lärare och studie- och yrkesvägledare.

Den insikten finns en stor enighet om över blockgränserna, i alla fall på den nationella nivån. Med de utfästelser som olika partier gjort om lärares löner ser vi också goda möjligheter till samsyn. Medan Socialdemokraterna lagt mer allmänna löften om att göra stora investeringar i en jämlik kunskapsskola så har Allianspartierna gjort klart att de på lite olika sätt vill bygga ut karriärtjänstsystemet för lärare. I stort alla partier har uttalat sig positiva till att inrätta ett professionsprogram för lärare. Detta är något konkret för en ny regering att ta tag i.

2. Studiero och höjda resultat

Den alldeles avgörande skolfrågan är att eleverna når kunskapsmålen. Det är oacceptabelt att var tredje elev av en årskull inte lyckas med sin skolgång. Det handlar om över 30 000 ungdomar varje år som riskerar att hamna i arbetslöshet och utanförskap. Sverige har inte råd med den nivå av skolmisslyckanden som vi ser i dag. Det undergräver landets förmåga till tillväxt och välfärd. Här kan bland andra Moderaterna och Socialdemokraterna mötas i förslag om bättre studiemiljö och ordning. Även övriga partier borde kunna sluta upp.

3. Arbetsbelastningen

Det spelar då mindre roll vilka partikonstellationer som bildar regering eller vem som blir ny minister för exempelvis utbildningsdepartementet.

Politiker har under de senaste 12 åren varit snabba med att föreslå åtgärder som kraftigt försämrar lärarnas arbetsmiljö och därmed lärarnas möjlighet att förmå eleverna att uppnå kunskapsmålen. Läraryrket måste renodlas så att lärare får mer tid för sitt kärnuppdrag och kan anpassa undervisningen utifrån elevernas olika behov. En förutsättning för att kunna anpassa undervisningen är att lärare har tillräckligt med tid till för- och efterarbete. Det är denna tid som ger kvalitet i undervisningen. Att konstant känna sig otillräcklig skapar en negativ stress för lärarna och innebär att allt för många lämnar yrket.

Jag har noterat att liberaler, socialdemokrater såväl som moderater har lagt fram förslag om att inrätta lärarassistenter. Detta är positivt och är en väg att minska lärarnas administrativa börda och därmed frigöra tid till för- och efterarbete. En ny regering kan snabbt lägga fram hur satsningen ska se ut och finansieras för att direkt utforma ett skarpt förslag som har förutsättningar att bli väl mottaget på skolorna.

4. Satsning på likvärdighet

Det finns från socialdemokratiskt håll en oro för att de föreslagna satsningarna på sex miljarder kronor för att åstadkomma större likvärdighet i skolan kommer att gå om intet vid en ny regeringsbildning. Det vore dock konstigt om det inte fanns en samsyn om att så långt som möjligt ge eleverna likvärdiga förutsättningar att klara sin skolgång. För att det ska vara möjligt måste staten ta ett större ansvar för skolans finansiering och styra resurserna dit de bäst behövs.

Under senare år har stödet för ett större statligt engagemang i skolan vuxit på båda sidor om blockgränsen. Insikten om att staten måste vara beredd att ta över ansvaret för skolan om inte kommunerna klarar det har nu allt starkare stöd både hos allmänheten och bland politiker. Vi bedömer därför att de kommande åren blir helt avgörande för att nå enighet om hur skolan ska organiseras med mer tydligt nationellt statligt ansvar och detta alldeles oavsett vilka partier som nu hamnar i regeringsställning.

5. Hållbart system för friskolor

Friskolor har under den gångna mandatperioden varit en svår stötesten för att uppnå samsyn mellan partierna. Det borde finnas möjlighet att enas om att resurserna till skolan i så stor utsträckning som möjligt ska gå till undervisning och sådant som är relaterat till undervisning, oavsett huvudman. Frågan om vinst måste avdramatiseras, det finns en stor samsyn i valmanskåren att de resurser som skattebetalare avsätter för skolan ska komma elever och lärare till del. Denna samsyn borde även kunna leda till en hållbar politisk lösning.

Det finns fler frågor med anknytning till friskolor där det kan finnas förutsättningar att nå samstämmighet. Det är till exempel inte rimligt att en elev kan byta skola precis när han eller hon känner för det och därtill direkt ta med sig 100 procent av resurserna till nästa skola. Det behövs en realistisk planeringshorisont för att skolan ska kunna fokusera mer på kunskapsuppdraget.

Dessutom kan en friskola stänga eller gå i konkurs helt plötsligt, vilket blir en oväntad kostnad för den kommunala skolan som direkt måste bereda de strandsatta eleverna plats. Vår bedömning är att det bland skolpolitiker på båda sidor om blockgränsen finns en stark insikt om att detta knappast är ett hållbart system. Vi utgår därför från att en ny regering oavsett hur den gestaltar sig behöver se över det fria skolvalet, antagningssystemet och principerna för skolpeng.

Ta ert ansvar

Det parlamentariska läget riskerar att göra en ny regering svag. Det spelar då mindre roll vilka partikonstellationer som bildar regering eller vem som blir ny minister för exempelvis utbildningsdepartementet. Den viktigaste förmågan är att man kan samarbeta om sakfrågorna. Det är jag också övertygad om är väljarnas främsta prioritet.

Nu förväntar jag mig att partierna tar sitt ansvar och deras politiker klarar av det grundläggande uppdraget att se till så att landet kan styras. En borgfred för skolan kan bidra till att häva låsningen i regeringsbildningsfrågan.