"Otrygga jobb är ett hot mot den svenska modellen"

Otrygga jobb är ett hot mot den svenska modellen, eftersom maktbalansen mellan arbetsmarknadens parter rubbas. Riksdagen har ett ansvar att motverka otryggheten på svensk arbetsmarknad och värna styrkan i den svenska modellen. Nu behövs krafttag för att öka tryggheten på arbetsmarknaden.

Var tredje arbetare

Sedan 1990-talet har otryggheten på arbetsmarknaden ökat. Tidsbegränsade kontrakt, bemanningsföretag och egenföretagande har blivit allt vanligare. Utvecklingen går mot en krympande kärna av tillsvidareanställda på heltid och en växande periferi av otrygga anställningar/uppdrag på deltid.

Denna uppdelning skär genom arbetar- såväl som tjänstemannayrken. Men särskilt tydligt är det inom kvinnodominerade tjänsteyrken. Inom vård och omsorg och handel arbetar nästan var tredje arbetare på tidsbegränsade kontrakt.

Högre risk för stress

Avsaknaden av fasta jobb får allvarliga konsekvenser på såväl ett individuellt som ett samhälleligt plan. Den tidsbegränsat anställde saknar trygghet i sin försörjning och berövas möjligheten att planera och förutse sin ekonomi och sitt liv. Banklån, hyreskontrakt och socialförsäkringar är svårt att kvalificera sig för.

Den tidsbegränsat anställde saknar trygghet i sin försörjning och berövas möjligheten att planera och förutse sin ekonomi och sitt liv.

Ann-Christine Ahlberg (S)
Riksdagsledamot

Tidsbegränsat anställda som kallas in vid behov löper högre risk att sjukskrivas för stress än tillsvidareanställda. Oron över att inte bli inringd nästa gång hindrar personer från att uttrycka kritik eller gå med i ett fackförbund.

Många inom vården

De senaste sju åren har tidsbegränsade anställningar, bemanningsanställningar och egenföretagande ökat. 100 000 personer är bemanningsanställda och 300 000 är egenföretagare.

Inom offentligt finansierad verksamhet är det framförallt ”vid behovs-anställningarna”, som i regel är på allmän visstid och avlönas per timme, som utgör ökningen. I dag är nästan 150 000 tidsbegränsat anställda inom vård och omsorg, och över hälften av dem är anställda på allmän visstid och kallas vid behov.

Lagändringar

Orsakerna till ökningen ligger i privatiseringar och en allmän kostnadspress inom kommuner och regioner som en konsekvens av minskade skatteintäkter, men också i lagändringar som gjort det möjligt för företag att byta ut arbetskraft och på olika sätt undslippa arbetsgivaransvar.

2008 infördes allmän visstid, en anställningsform som inte kräver att arbetsgivaren motiverar varför anställningen ska vara tidsbegränsad. 2009 infördes regelförändringar för F-skattsedel, som innebar att en person i praktiken kan arbeta för en och samma uppdragsgivare under lång tid, men utan den anställningstrygghet det innebär att vara anställd.

Maktförskjutning

Egenföretagare står själva för sociala avgifter, som inbetalningar till pension och sjukförsäkring, samtidigt som rättsskyddet vad gäller arbetsmiljö och arbetstid saknas.

Detta behöver inte vara ett problem för vissa högspecialiserade yrkesgrupper som har en stark ställning på arbetsmarknaden, men för de allra flesta är detta en maktförskjutning från arbetsgivare till arbetstagare som medför stora risker för individen.

Tydligare mål

Anställningstrygghet och långsiktig personalplanering är nödvändigt för att upprätthålla kvalitet, kompetensförsörjning och personalhälsa i välfärden. Det är målsättningar som måste prägla all offentligt finansierad verksamhet, oavsett driftsform.

Den höga personalomsättningen minskar kvaliteten på verksamheterna och riskerar medborgarnas tillit till välfärden. Därför behövs tydligare mål och verktyg för att personalplanera på central nivå i kommuner och regioner.