Johan Eklund: Utbildning lönar sig inte i Sverige

Svenska studenter har relativt svaga incitament att investera i utbildning. Den svenska bruttolönepremien (lön före skatt) ligger på ca fyra procent per utbildningsår i Sverige. Av 23 rika OECD-länder har Sverige den lägsta utbildningspremien, Tyskland ligger exempelvis på 9,5 procent.

Ur ett privatekonomiskt perspektiv lönar det sig helt enkelt mycket dåligt att utbilda sig i Sverige jämfört med andra länder. I den senaste policysammanfattningen från Entreprenörskapsforum, Utbildningspremie och kompetensförsörjning – effekter för matchningsproblemen på arbetsmarknaden?, beskrivs hur den låga utbildningspremien inte bara har betydelse för individen utan relevans för svensk ekonomi i stort.

Påverkar tillväxten negativt

Utbildningspremien mäts som den avkastning ett utbildningsår ger i form av högre lön. En möjlig invändning kan vara att utbildningsår är ett dåligt mått på humankapital. Men Sverige har även den lästa avkastningen på analytisk förmåga (mätt med de så kallade PIAAC-studien av vuxnas matematik färdigheter). Den sammantagna bilden är att Sverige har en låg avkastning på humankapital, vilket väcker frågor om Sveriges konkurrenskraft som kunskapsnation.

Studenter väljer i hög grad utbildningar som är ”roliga” eller självutvecklande snarare än utbildningar som ger goda möjligheter till anställning.

Den låga utbildningspremien bör ses som tecken på att:

• Att det svenska utbildningsväsendet misslyckats med att förmedla ett humankapital till studenterna motsvarande andra länder med högre utbildningspremie.
• Att utbildningsbeslut påverkas av kortsiktiga konsumtionsöverväganden snarare än som mer långsiktiga investeringsbeslut. Studenter väljer i hög grad utbildningar som är ”roliga” eller självutvecklande snarare än utbildningar som ger goda möjligheter till anställning.
• Ett symptom på en dåligt fungerande arbetsmarknad med negativ inverkan på den långsiktiga kompetensförsörjningen och ytterst även den ekonomiska tillväxten.

Sedan mitten av 90-talet finns en otillfredsställd efterfrågan på arbetskraft med rätt kompetens. Det framgår av en trendmässig uppgång i vakanstalen (lediga jobb). Vakanstalen visar att svensk ekonomi skulle ha haft en högre tillväxt och bättre produktivitetsutveckling om lediga tjänster hade kunnat fyllas med arbetskraft med efterfrågad kompetens.

Kompetens tillgodoses inte

Att svenska arbetsgivare får det svårare att rekrytera är även paradoxalt mot bakgrund av att andelen högutbildade stigit med ca 100 procent sedan början av 1990-talet. Sverige har under flera årtionden byggt ut kapaciteten inom högre utbildning, både antalet lärosäten och utbildningsplatser har ökat kraftigt. Resultatet är en kraftig ökning av antalet individer med någon form av universitets- eller högskoleexamina.

Ändå förmår inte utbildningssystemet tillgodose behovet av kompetens på arbetsmarknaden, i synnerhet inte inom näringslivet. För att förbättra kompetensförsörjningen, minska matchningsproblemen på arbetsmarknaden samt på sikt stärka svensk konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt behöver utbildningspremien stiga. I praktiken innebär detta en ökad lönespridning och minskad progressivitet i inkomstskattesystemet.