Hallå där Madeleine Liljegren, Sylf – “Tystnadskulturen gör att läkare inte vågar kritisera"

HALLÅ DÄR. Var tredje läkare vågar inte vara kritisk av rädsla för repressalier, visar en undersökning från Sveriges yngre läkares förening (Sylf). Enligt ordförande Madeleine Liljegren kan detta i värsta fall leda till fler framtida skandaler à la Macchiarini.

Foto: SLF
Marie Lundahl

En undersökning från Sveriges yngre läkares föreningen (Sylf) visar att var tredje underläkare upplever att det finns en tystnadskultur på arbetsplatsen. Enligt Madeleine Liljegren, ordförande för Sylf, leder detta till att många läkare inte vågar vara kritiska av rädsla för att stöta sig med ledningen eftersom möjligheten till framtida tjänster då kan äventyras.

Varför har ni gjort den här enkätundersökningen?

– När journalister ringer Sylf och vill få tag på läkare att intervjua har vi märkt att det varit svårt att få våra medlemmar att ställa upp. Vi började fundera på vad detta kan beror på.

– Vi skickade ut en enkätundersökning till 3 000 slumpmässigt utvalda medlemmar varav 60 procent kvinnor och 40 procent män. Drygt 1 000 svarade.

Vad visar resultaten?

– Tystnadskulturen gör att läkare inte vågar kritisera verksamheten, och hela 31 procent upplever att det finns en tystnadskultur på arbetsplatserna. Det kan gälla rutiner som fungerar dåligt eller att patientsäkerheten riskeras, men när underläkaren skriver en avvikelserapport får man inget gehör från ledningen och problemen kvarstår.

– Många läkare är rädda för att larma om felaktigheter eftersom de kan stöta sig med ledningen, och att det kan påverka deras möjligheter att få framtida tjänster.

– Bland legitimerade läkare svarade 86 procent att de inte vågar vara kritiska för att de riskerar att inte få goda vitsord.

Vilka påföljder är underläkare rädda för att få?

– I undersökningen uppger 17 procent att de blivit straffad när de kritiserat verksamheten. Det kan vara att de inte får förlängda vikariat eller de tjänster som de söker, eller att en löneförhöjning uteblir, att en inte får vara föräldraledig eller ett dåligt schema. Många undviker anpassning i arbetet, som föräldraledighet, av rädsla för repressalier.

– Undersökningen visar att också att många saknar tillräckligt stöd i arbetet. 12 procent uppger att de någon gång begått undvikbara fel därför att man arbetar på en arbetsplats där man är rädd för att be kollegor om hjälp. Det är katastrofalt, tycker vi.

Vad innebär detta för sjukvården?

– Vi vet att detta leder till en så kallad etisk stress för läkare. Vad läkare gör och inte gör i tjänst påverkar patienters liv och hälsa. Förhoppningsvis riskerar vi bara små och mindre allvarliga problem som en konsekvens av tystnadskulturen.

– Men i värsta fall leder det till en framtida skandal som hade kunnat undvikas om läkare inte blivit hotade och tystade. Se på Macchiarini-skandalen.

Vad behöver göras för att häva tystnadskulturen?

– Ledarskapet behöver förändras. Cheferna har ett stort ansvar på arbetsplatsen. De borde hylla visselblåsare istället, och prata om de eventuella oegentligheter som finns på arbetsplatsen.

– Fler läkare måste snabbare kunna komma igenom systemet. Regionerna måste öka antalet platser. I dagsläget är AT- och ST-platserna gravt underdimensionerade och det skapar en stor konkurrens om platserna.

– Regionerna behöver fastanställa fler specialistläkare, vilket det råder brist på i 19 av 21 regioner. Regionerna har istället satt i system att utnyttja yngre läkare på “vikariat” för att de är billigare arbetskraft. Arbetsgivaren tjänar cirka 30 000 kronor på detta kortsiktigt, men i det långa loppet riskerar man fortsatt tystnadskultur, fler sjukskrivningar och en ökad patientsäkerhetsrisk.

Läs också

Dokumentation

Nämnda personer

Madeleine Liljegren

Tidigare ordförande för Sveriges yngre läkares förening (Sylf), före detta ledamot i Läkarförbundets styrelse
Läkar- och doktorsutbildning (Lunds uni., 2018)

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00