Debatt

Debatt: En smart facklig manöver eller ett historiskt misstag?

DEBATT. När man hänvisar till att LO och andra fack bara försvarar medlemmarnas intressen, så förlorar facket och kanske hela arbetarrörelsen, sin legitimitet som bärare och försvarare av samhällsintresset. Det är ett stort misstag, skriver Carl B Hamilton.

"Är det bara en manöver av facket för att kontrollera hur mycket kallt stål som politikerna tål? Om L och C trots allt faller undan inför fackföreningsrörelses samlade tryck?"
"Är det bara en manöver av facket för att kontrollera hur mycket kallt stål som politikerna tål? Om L och C trots allt faller undan inför fackföreningsrörelses samlade tryck?"Foto: Fredrik Sandberg/TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Carl B Hamilton
Tidigare professor i nationalekonomi och mångårig riksdagsledamot (L)


Vad hände när samtalen om arbetsrätten bröt samman, egentligen? Är det bara en manöver av facket för att kontrollera hur mycket kallt stål som politikerna tål? Om L och C trots allt faller undan inför fackföreningsrörelses samlade tryck?

Kanske är det så man tänker. Men då tänker man fel.

Missbedömer inflytandet 

Problemet för arbetstagarsidan (främst LO) i detta läge är att socialdemokrater och S-lutande fackliga ledare är en så stor grupp. De kan leva i det svenska samhället i stort sett hela livet utan att egentligen närmare umgås och förstå värderingar och drivkrafter hos människor utanför den egna gruppen. Man träffas, analyserar och pratar mest med likasinnade.

Det andra historiska misstaget är LO:s och Socialdemokraternas monumentala underskattning av Sverigedemokraternas dragningskraft på vanligt folk i den egna rörelsen.

Carl B Hamilton
Tidigare professor i nationalekonomi och mångårig riksdagsledamot (L)

LO-folket har dessutom vant sig vid att ha stort inflytande via politiken – särskilt under S-regeringar – och missbedömer allt oftare var gränsen går mellan inflytandet för ”politiken”/riksdagen, å ena sidan, och den egna sammansvetsade gruppen, å den andra.

"Körde huvudet i väggen"

Detta är dock inget nytt. Ett historiskt misstag inträffade på 70-talet när facket körde huvudet i väggen på löntagarfondsfrågan, mycket därför att man inte på allvar förstod att även i Sverige är politiken/riksdagen och hela folket faktiskt överordnat det samlade facket och arbetarrörelsen. Riksdagen – då som nu – väljs av folket, som är en större grupp än facket.

Katastrofal missbedömning

Det andra historiska misstaget är LO:s och Socialdemokraternas monumentala underskattning av Sverigedemokraternas dragningskraft på vanligt folk i den egna rörelsen. I valet 2018 fick Socialdemokraterna mindre än hälften av LO-rösterna (41 procent) medan SD växte stort bland LO-medlemmar till 24 procent av rösterna (Valu 2018).

Hanteringen av SD:s framväxt kan knappast ses som annat än en katastrofal missbedömning hos arbetarrörelsens ledare och ombud. Man såg inte invandringsfrågans sprängkraft eller – kanske mera troligt – man valde att blunda för SD:s dramatiska ökning eftersom man inte begrep vad som pågick bland vanligt folk.

Står inte för samhällsintresset

Det tredje misstaget begår facket i detta nu. Man hänvisar till att LO och andra fack bara försvarar medlemmarnas intressen. Men när man resonerar så förlorar facket och kanske hela arbetarrörelsen sin legitimitet som bärare och försvarare av samhällsintresset. Och detta intresse är betydligt större än det fackliga medlemsintresset.

Samhället är större än facket, och den som är främste bäraren av samhällsintresset är riksdagen. Så nu när företrädare för arbetstagarna i media säger sig bara kämpa för medlemmarnas intressen säger dessa företrädare samtidigt att man inte längre – som förr i arbetarrörelsens historia – står för samhällsintresset.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00