Debatt: Allmän arbetsförsäkring ska betalas med arbetsgivaravgifter

DEBATT. Många arbetar under otrygga förhållanden, och en kronisk långtidsarbetslöshet har bitit sig fast och drabbar en stor minoritet. En allmän arbetsförsäkring kan medverka till att få bort utanförskapet, skriver Bo Elmgren.

Bo Elmgren
Tidigare journalist och utredningssekreterare hos Socialdemokraternas partistyrelse



Tillsammans med några likasinnade jobbar jag sedan flera år på att få gehör för en allmän arbetsförsäkring. Den är tänkt som en sammankoppling mellan å ena sidan generösa möjligheter till stöd för arbetssökande och till att arbeta sig fram till en bra plats i arbetslivet, och å andra sidan en god inkomsttrygghet på vägen dit.

Skräddarsydd handlingsplan

De sökande – antingen om de är arbetslösa eller behöver byta jobb – ska få rika möjligheter att skaffa de kunskaper och förmågor som behövs för att kunna ta de jobb som blir lediga.

I dialog med en personlig vägledare ska var och en arbeta fram en skräddarsydd handlingsplan för sin väg in i arbetslivet och få vägledarens stöd och uppmuntran under hela arbetet för att fullfölja planen.

Arbetsskapande politik

Detta ska vara en lagfäst rättighet, grundad på en socialförsäkring där alla är med. Det kommer att krävas betydligt större resurser för arbetsmarknadsinsatser än hittills.

Försäkringen ska betalas med arbetsgivaravgifter. Detta då kostnaden för den bör ses som en del av den samlade produktionskostnaden i samhället.

Försäkringen ska ha stöd av en arbetsskapande politik under samhällets ledning så att det finns tillräckligt många jobb att förmedla.

Allmän arbetsförsäkring

Strax före jul publicerade tankesmedjan Arena idé digitalt debattskriften ”I stället för att rusta ner Arbetsförmedlingen” med mig som författare. Där utvecklas idén om en allmän arbetsförsäkring. 

Otrygga förhållanden

De allra flesta i Sverige lever ett ganska gott liv. Majoriteten har det tryggt och bra. Men en besvärande kronisk långtidsarbetslöshet har bitit sig fast på senare årtionden, och den drabbar en rätt stor minoritet. 150 000 har varit arbetslösa i mer än ett år.

De allra flesta som är med i a-kassorna har ett jobb, medan de som verkligen är arbetslösa oftast inte får någon ersättning av arbetslöshetsförsäkringen.

Arbetslösheten är 15-20 procent bland dem som inte är med i någon a-kassa. Många lever på aktivitetsersättning som ger cirka 7 500 kronor i månadsinkomst.

Dessutom: I runt tal arbetar 300 000 under mycket otrygga förhållanden, antingen som timanställda, behovsanställda eller anställda på allmän visstid.

Att se möjligheter

Denna stora utsatta del av folket måste få känna ett realistiskt hopp om att kunna komma in i arbetslivet och få en bra roll där. De måste ges rejäla möjligheter att ta sig ur en kämpig livssituation.

En allmän arbetsförsäkring kan medverka till att få bort den upplevelse av övergivenhet och utanförskap som många i vårt samhälle känner. Den kan ge avgörande bidrag till att minska förutsättningarna för drogmissbruk, svartjobb, gängkriminalitet och grov ekonomisk brottslighet.

Människor i svåra situationer måste kunna se att det finns möjligheter i samhället, väcka nyfikenhet för sin egen framtid. Känna sig vara med i samhällsgemenskapen, ha tillit till sina medmänniskor.

"Få rätt att bevaka"

Det finns flera steg som skulle kunna tas för att förstärka en utveckling i den här riktningen. Det vore, som skett i flera andra länder, att stifta lag om att allmängiltigförklara kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter.

Arbetsvillkoren vid praktiskt taget alla arbetsplatser skulle då regleras av avtal, de fackliga organisationerna skulle få rätt att bevaka att avtalen följs och få kontakt med fler som kan bli medlemmar. Och många jobb med usla och otrygga arbetsvillkor skulle försvinna.

Det är viktigt för demokrati och gemenskap i samhället att hela folket känner sig delaktiga.

Forrige artikel LSF: LSF: "Finns en mängd viktigare frågor för Vision att ta tag i" Næste artikel "Arbetsmarknadspolitiken saknar folklig förankring"