Agera, Pehrson!

Johan Pehrson (L) har haft ansvaret för arbetsmarknadspolitiken och arbetsmarknadsdepartementet i över ett halvår nu, men har ännu inte presenterat några effektiva reformer för att lösa kompetensbristen i Sverige, trots att det finns över 220 000 lediga jobb.

Dessa siffror tydliggör att efterfrågan på arbetsmarknaden fortsätter att vara en stor utmaning i Sverige, särskilt i norra Sverige där arbetsgivare desperat behöver arbetskraft.

Regeringen måste ta ledningen och samordna insatserna för att möta kompetensbehoven i de stora industriella etableringarna. Det är dags för Johan Pehrson att agera och samla aktörer från kommuner, näringsliv, fackliga organisationer och andra för att ta ett helhetsgrepp om utmaningen.

Inte nog med att regeringen inte agerar, snarare sätter de käppar i hjulet. CSN, som har ansvaret för omställningsstudiestödet, har svårt att hantera ansökningstrycket på grund av brist på personalresurser. Regeringens nedskärningar inom vuxenutbildningen i höstbudgeten samt otillräckliga resurser till Arbetsförmedlingen påverkar kompetensförsörjningen negativt.

Det är dags för Johan Pehrson att agera

Samtidigt upplever jag att Johan Pehrson förenklar den allvarliga kompetensbristen på den svenska arbetsmarknaden genom att hävda att arbetslösa har det för bra eller att det är ”fett” att vara arbetslös.

Vi löser inte bristen på lokförare eller andra yrkesgrupper som kockar, busschaufförer, maskinförare och undersköterskor genom att minska resurserna till vuxenutbildning och yrkeshögskoleutbildning eller genom att minska det aktiva jobbstödet. Lösningen på landets kompetensförsörjning handlar inte heller om att splittra familjer.

Vi måste göra det här tillsammans

Vad som behövs är en nationell samlingsinsats och gemensamma åtgärder tillsammans med företag, fackföreningar, branschorganisationer och utbildningsanordnare på lokal och regional nivå. Det krävs också politisk handlingskraft och en kraftsamling för att utbilda fler inom bristyrkena. Staten måste ta ledarrollen och det krävs ett engagerat statsråd som ägnar tid åt att hitta lösningar. Det är också nödvändigt att staten tar ledningen och stödjer regioner och kommuner i frågan om kompetensförsörjning, vilket är en utmaning som varje region och kommun står inför.

Vi kan inte längre tillåta att det offentliga engagemanget för kompetensförsörjningen är fragmenterat och otydligt. Vi behöver en enhetlig och samordnad strategi som tar hänsyn till framtidens behov och möjliggör en smidig matchning av arbetskraft och arbetsmarknad. Det krävs en långsiktig och hållbar plan som involverar alla relevanta aktörer och säkerställer att utbildningssystemet, arbetsmarknadsinsatser och näringslivets behov går hand i hand.

Regeringen kan inte fortsätta att bortse från den växande obalansen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Det är endast genom att göra kompetensförsörjningen till en prioritet och genomföra en sammanhängande och effektiv strategi som vi kan säkerställa en stark och välmående arbetsmarknad för framtiden.

Resurser till vuxenutbildningen

För att konkretisera åtgärder för att möta kompetensutmaningen är det viktigt att se över och förbättra befintliga resurser och strukturer. Det krävs investeringar i utbildningssystemet för att säkerställa att det kan möta framtidens behov och erbjuda relevant kompetens. Det innefattar att säkerställa tillräckliga resurser till vuxenutbildningen och att stödja arbetsmarknadsinsatser för att främja omställning och livslångt lärande.

För att underlätta matchningen mellan arbetskraft och arbetsmarknad behöver vi också främja samarbetet mellan utbildningsanordnare, näringslivet och fackföreningar. Genom att skapa lärlingsprogram, praktikplatser och samverkansprojekt kan vi säkerställa att utbildningen är anpassad efter arbetsmarknadens behov och ge arbetssökande praktisk erfarenhet och relevanta kompetenser.

En annan viktig aspekt är att minska regionaleffekterna och säkerställa en jämn fördelning av kompetens och arbetskraft över hela landet. Det innebär att vidta åtgärder för att locka kompetens till regioner med stora behov, såsom norra Sverige. Det kan innebära att erbjuda incitament såsom bostadsförmåner, skattemässiga fördelar eller karriärmöjligheter för att attrahera arbetskraft till dessa områden.

Hög tid för Pehrson att visa ledarskap

Slutligen är det viktigt att betona betydelsen av livslångt lärande och kompetensutveckling. Teknisk utveckling och förändrade arbetsmarknadsbehov gör det allt viktigare för människor att ha möjlighet att kontinuerligt uppdatera och utveckla sin kompetens. Det kräver att det finns möjligheter till fortbildning och vidareutbildning, både för dem som redan är etablerade på arbetsmarknaden och för dem som står inför en omställning.

Kort sagt: framtiden för Sveriges arbetsmarknad och ekonomi är beroende av att vi tar kompetensbristen på allvar och agerar för att möta den. Det är hög tid för Johan Pehrson och regeringen att visa ledarskap och engagemang i denna viktiga fråga. Genom att samla krafterna och arbeta tillsammans kan vi bygga en stark och välmående arbetsmarknad som gynnar både individer och samhället som helhet.

Johan Pehrson och Sverigedemokraterna verkar tyvärr sakna omsorg om dessa frågor. De skär ned på viktiga områden och saknar en vision för framtiden.