"Mer samarbete inom hemsjukvården nödvändigt"

DEBATT. Kommunaliseringen av hemsjukvården inleddes för fyra år sedan, men otydligheterna kring hur hemsjukvården ska fungera i LSS-boenden är fortfarande många. Kommunerna måste nu ställa upp på en konstruktiv dialog kring frågan, skriver branschorganisationen Svenska vårds förbundsdirektör Dan Nilsson.

Av: Dan Nilsson

förbundsdirektör, Svenska vård

Kommunaliseringen av hemsjukvården inleddes för fyra år sedan. Sedan dess har kommunerna stegvis tagit över ansvaret från landsting och regioner för bland annat den hemsjukvård som är till för brukare på LSS-boenden. Den praktiska hanteringen av kommunernas övertagande visavi fristående och privata utförare inom LSS har både fungerat bra och mindre bra.

Tyvärr finns det kommuner som har valt att inte visa någon eller en mycket begränsad samarbetsförmåga avseende hemsjukvården. Detta trots att ansvarsfrågan i grunden är synnerligen tydlig med att det är kommunerna som tagit över ansvaret från landsting och regioner. Detta är särskilt tydligt när en kommun har placerat en brukare i en annan kommun, men det förekommer tyvärr också i relation till LSS-verksamheter i den egna kommunen. Det finns också exempel på kommuner som ställt krav på hälso- och sjukvårdsinsatser som tydligt överskrider brukarnas konkreta behov.

Kommunerna får i dag ersättning, via en skatteväxling, för hemsjukvården. Trots denna resursförflyttning finns det kommuner som menar att utförarna, utan erforderlig ersättning, ska ta ett hälso- och sjukvårdsansvar, inkluderat ett vårdgivaransvar, de tidigare inte har haft. Det är inte ett rimligt förhållningssätt. Det som krävs nu är en lösningsorienterad dialog kring former och ersättning.

Brist på sjuksköterskor en utmaning

En särskild utmaning är också bristen på sjuksköterskor. Den mycket begränsade tillgången på just sjuksköterskor gäller i hela landet, men den är i synnerhet särskilt ansträngd i glesbygd och i mindre kommuner.  Därför är det nödvändigt med en bättre samverkan mellan kommuner och mellan kommuner och utförare för att använda de sjuksköterskor som vill arbeta inom funktionshinderområdet på ett så bra vis som möjligt. Dessutom finns det en kvalitetsaspekt i detta då det krävs intresse, tämligen brett kunnande och handlag för att arbeta som sjuksköterska inom funktionshinderområdet.

Ytterligare ett perspektiv på frågan om hemsjukvård inom LSS-verksamhet är att det långt ifrån är alla brukare som behöver ständig tillgång till den form av vård som sjuksköterskor kan och får utföra. Till saken hör ju att funktionshindrade som bor på ett LSS-boende i sak ska leva under samma villkor som människor utan ett funktionshinder med den skillnaden att de får omsorg och stöd för att ges möjlighet att ha ett så fullvärdig och bra liv som möjligt. Risken med den utveckling vi nu ser med hanteringen av hemsjukvården inom LSS är en delvis återinstitutionalisering av ett omsorgsområde som vi i Sverige, på goda grunder, har valt att avinstitutionalisera.

Tillsyn behöver se över bedömningar

Den situation vi har hamnat i försvårar också nya lösningar på hur vi säkerställer rätt kompetens och tillgång till hälso- och sjukvård. IVO (Inspektionen för vård och omsorg) behöver exempelvis se över hur de bedömer hemsjukvårdsfrågor vid tillsyn inom LSS. Tillgången till hälso- och sjukvård ska vara tillräcklig utifrån brukarnas behov, vare sig mer eller mindre. Det måste i sammanhanget kunna vara rimligt för en LSS-verksamhet att lösa kompetensförsörjningen via telefonkontakt med en sjuksköterska innan hen rent fysiskt förväntas komma till boendet. Det är också rimligt att vara öppen för ny teknik där brukare och personal via videosamtal eller liknande kan komma i kontakt med både sjuksköterskor och vid behov läkare.

Allt ansvar ligger naturligtvis inte på kommunerna utan självklart också på utförarna. Många av dem är i dag beredda att finna lösningar och därtill finns företag som identifierat detta behov och som levererar hemsjukvård till både privata och offentliga utförare. Det finns också LSS-verksamheter som i egen regi, sedan ett tidigare identifierat behov, har säkerställt rätt kompetens för att kunna ta ansvaret för hälso- och sjukvården. Detta är bra, men lösningsorienteringen försvåras av kommuner som inte ser sitt helhetsansvar.

Dagens otydlighet gynnar ingen

Välfärdens utmaningar kommer vi inte att lösa genom att vara avigt inställda till samverkan och samarbete. Det vi behöver göra är att finna bättre samarbeten som fungerar för både beställare och utförare med det gemensamma målet att ha rätt standard på omsorgens innehåll och en god kvalitet i utförandet. Vi måste också vara öppna för variationer i hur hemsjukvården inom LSS får sin lösning, men ett grundläggande krav är att de, kommunerna, som övertagit ansvaret också är beredda till en konstruktiv samverkan runt om i landet. Vi som branschföreträdare är villiga att diskutera olika lösningar, för den otydlighet som idag finns gynnar ingen på sikt, vare sig brukarna eller utförarna inom LSS.

Skriv ett svar

Din e-postadress lämnas inte vidare till någon och används endast för att verifiera

Forrige artikel "Använd hela tandvårdens resurser" Næste artikel C: C: "Vi måste nyttja de privata tandläkarresurserna"

Pröva altinget.se gratis i 14 dagar

  • Nyheter
  • Personnytt
  • Politisk kalender
  • Förslag från regering
  • Beslut från riksdagen
Gratis provabonnemang