Adamson: Ifous otydlighet leder till förvirring

Skolforskningsinstitutet är en statlig myndighet som har som uppdrag att sammanställa och finansiera forskning som rör förskolans och skolans undervisning. Bortsett från institutets administrativa personal är merparten av de anställda disputerade, flera med docentkompetens. Institutet är alltså alltigenom forskardrivet och helt fristående från politiskt eller annat inflytande både då det gäller vilka forskningsprojekt vi finansierar och resultaten från våra forskningssammanställningar. I de eventuella fall som dessa resultat skulle vara i strid med något av skolans styrdokument kommer de naturligtvis att publiceras ändå. Vi ser dessa resultat som underlag för framtida förändringar i skolans styrdokument i syfte att förbättra den vetenskapliga grunden för dessa – behov som inte sällan framhålls i debatten.

Borde samarbeta

Då det gäller Ifous har de, under min tid som myndighetschef för Skolforskningsinstitutet, presenterat sig som ett "fristående forskningsinstitut", ibland också som "det fristående skolforskningsinstitutet". Min uppfattning är att de snarast är en medierande organisation, snarare än ett forskningsinstitut. Benämningen forskningsinstitut sammankopplat med ordet skola är olyckligt eftersom det skapar förvirring för tredje part om vad Skolforskningsinstitutet och Ifous är. De två organisationerna har inga likheter överhuvudtaget i sina verksamheter och konkurrerar alltså inte med varandra. Båda organisationerna skulle snarare vinna på att ha sina egna tydliga identiteter och istället samarbeta.

Att det inte skulle finnas någon statlig verksamhet med uppdraget att koppla samman forskning och skola stämmer inte. Vid drygt tjugo lärosäten finns så kallade regionala utvecklingscentrum (RUC) med precis det uppdraget. 

Djupt förvånade 

Ifous bedriver i viss mån en konkurrerande verksamhet med dessa. Enligt min mening är det också djupt förvånande att regeringens satsning relaterat till dessa frågor inte utgått från denna, sedan många år, befintliga nationella infrastruktur. Kände man inte ens till den? Eller av vilka andra skäl beviljar man nu 120 miljoner kronor till andra aktörer vid fyra av dessa lärosäten för att bygga upp ytterligare administration och infrastrukturer?

Avslutningsvis, under Skolforskningsinstitutets korta tid har ca 550 avtal upprättats mellan lärosäten och förskolor/skolor i samband med att man sökt finansiering för forskningsprojekt. Våra uppföljningar har visat att en stor del av dessa samarbeten fortsätter trots att man inte fått sitt projekt finansierat. Institutet har därmed utvecklat en stark mekanism för tillväxten av långsiktiga samarbeten mellan akademi och skola.

Behövs inte fler aktörer

Skolforskningsinstitutet och RUC-nätverket har också etablerat goda kontakter under min tid vid institutet. Min uppfattning är att nya statliga satsningar borde ha tagit dessa förhållanden i beaktande. Skolan behöver inte fler politiska satsningar och aktörer där tydliga kopplingar till det som redan existerar saknas utan snarare färre. Less is more. Skolan behöver också satsningar på forskning, inte på mer administration.