Livgardets dragonmusikkår dirigeras av Kungliga Musikhögskolans elever

– Det är en fantastisk orkester, säger Sofia Winiarski, som går första året som orkesterdirigent. Vilken energi! Musiken lever verkligen, det brinner om den.

Hon har på sin lott fått Philips Sparkes Year of the Dragon, en modern klassiker i brassbandssammanhang. Det är musik med ös och stora gester.

– Man kan nästan bara lära sig detta med en orkester, fortsätter hon. Samtidigt som man behöver gedigna förkunskaper innan man ställer sig på podiet. Det vore en skräck att kastas ut framför en ensemble utan att ha övat själv innan.

Hon berättar att eleverna i vanliga fall dirigerar pianister och övningsensembler. Det finns inte så många möjligheter att dirigera en professionell orkester på riktigt.

– Därför är det här en så fantastisk förmån. Det är lyx, ler hon.

Sofia Winiarski har tidigare studerat till kyrkomusiker. Det var så hon kom in på orkesterdirigering. Det här är första gången hon möter ett brassband och på frågan hur det känns att jobba med en militär musikkår ställer hon sig positiv.

– Jag mönstrade en gång i tiden, berättar hon. Jag ville gå tolkskolan, men det blev inte så. Jag är ändå intresserad av Försvarsmaktens framsteg inom ledarskapsforskning och på jämställdhetsområdet. Det märks på musikerna här att det är en lugn och trygg miljö och att man är vana att spela i många sammanhang och kontexter.

Någon som är mer van att dirigera en militärmusikkår är Fredrik Gustafsson, som även han går sitt första år som dirigentstudent.

– Jag kommer från blåsorkestersidan, säger han. Först blåsorkestern i Ronneby, och senare Marinens ungdomsmusikkår. Jag gjorde min värnplikt vid Arméns Musikkår. Det känns som rätt bakgrund för det här projektet.

– I vanliga fall är studierna ganska inriktade mot symfoniorkester, men man får alltid utgå från musiken. Det spelar egentligen ingen roll om det spelas på stråk eller blås. Och ett brassband är till och med ganska olikt en blåsorkester. Alla har andningen gemensamt, den är lika viktig på stråk, men den är tydligare här.

Fredrik Gustafsson har jobbat som arrangör och kompositör och har skrivit för både Arméns musikkår och Marinens musikkår. Den här veckan skall han dirigera Ragtimes and Habaneras av Hans-Werner Henze, ett verk där dansmusik dragits till sin musikaliska spets. Han säger att veckans projekt har ett bra upplägg.

– I vanliga fall kanske man jobbar lite med en orkester som en punkt under en repdag, men i det här fallet är det ett helt projekt. Och det känns så tydligt att musikerna är engagerade. De vill också göra en så bra konsert som möjligt.

Inför konserten repeterar man på Sveriges Radio. Studenterna får repetera sina stycken med orkestern, och i slutet av varje repdag håller man en liten samling där dragonmusikkårens chefsdirigent David Björkman kommer med tips och råd. Han backas upp av medlemmar ur orkestern som kan bidra med sina unika synvinklar.

Framförandet kommer ske i Musikhögskolans orkestersal, Kungasalen, på torsdag kväll klockan 19.