Kritik mot Polismyndigheten som utan rättsligt stöd tvingat en person som omhändertagits för berusning att identifiera sig
T.E. hade omhändertagits för berusning. Han ville inte uppge sin identitet och skrevs därför in som okänd vid ankomsten till arrestintaget. En arrestantvakt bad därefter T.E. vid flera tillfällen att han, för sitt eget bästa, skulle uppge sitt personnummer. När T.E. frågade vad som skulle hända om han inte gjorde det fick han bl.a. till svar att det fanns en risk att han skulle få sitta inlåst lite längre. Arrestantvakten uppgav också att ett omhändertagande på grund av berusning normalt varar i 6-8 timmar, men om T.E. uppgav sitt personnummer kunde han se om det inte gick att släppa honom tidigare än så. T.E. blev rädd och uppgav till slut namn, adress och personnummer. Den som har omhändertagits för berusning har ingen skyldighet att identifiera sig, och polisen har ingen möjlighet att använda tvångsmedel för att fastställa den omhändertagnes identitet. JO uttalar att arrestantvaktens uppgift till T.E. att frihetsberövandet skulle bli längre om han inte identifierade sig har saknat rättsligt stöd. Det som har förekommit är enligt JO självfallet helt oacceptabelt. Vidare framhåller JO att Polismyndigheten ansvarar för att de som tjänstgör i en polisarrest har tillräcklig utbildning för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter på ett korrekt sätt.
Polismyndigheten kritiseras för det inträffade.
