Stora förorenare betalar inte för klimatutsläppen
Riksrevisionen har granskat användningen av klimatrelaterade skatter, främst energi- och koldioxidskatt. Granskningen visar att det är mycket stora skillnader i hur mycket olika förorenare i praktiken behöver betala i förhållande till de koldioxidutsläpp de orsakar. Hushållen betalar energi- och koldioxidskatter med cirka 2 800 kronor per ton koldioxid medan industri- och energiföretagen i genomsnitt betalar cirka 140 kronor per ton koldioxid.
EU:s handelssystem för utsläppsrätter förstärker dessutom skillnaderna i Sverige. Mellan 2005 och 2010 fick svenska företag i EU:s handelssystem ett överskott av utsläppsrätter som motsvarar ett värde på cirka 1,8 miljarder kronor. Stora delar av näringslivet har därför fått en stor förmögenhetsöverföring utan att ha behövt göra något för att minska sina utsläpp.
– Regeringen och myndigheterna har inte haft en samlad och tydlig bild av hur de två viktigaste styrmedlen slår och hur mycket olika förorenare betalar för utsläppen. Det reser också frågor om förutsättningarna för att nå klimatmålet, säger riksrevisor Claes Norgren.
Regeringen bör samlat rapportera hur stora förorenarnas kostnader för klimatrelaterade skatter och utsläppsrätter är i förhållande till utsläppens storlek. Rapporteringen bör omfatta hur mycket olika förorenare betalar. Regeringen bör också peka ut ett tydligt ansvar för samordning av kontinuerlig datainsamling, analyser och en samlad rapportering av kostnader av de klimatrelaterade skatterna, handelssystemet för utsläppsrätter och samspelet mellan dessa styrmedel.
Bakgrund
Klimatrelaterade skatter är det ekonomiskt viktigaste styrmedlet i Sveriges klimatpolitik. Totalt omfattar energi-, koldioxid- och fordonsskatt cirka 80 miljarder kronor per år. Energi- och koldioxidskatt läggs på priset för t.ex. olika bränslen och drivmedel. EU:s handelssystem för utsläppsrätter är en åtgärd för att minska koldioxidutsläppen från förorenande anläggningar inom EU. Regeringen, Konjunkturinstitutet, Naturvårdsverket, Skatteverket, Statens energimyndighet och Statistiska centralbyrån ingår i granskningen.
