Debatt

SD: Bara personer med svenskt medborgarskap ska kunna bli riksrevisor

DEBATT. Grunderna för att skilja en riksrevisor från sitt uppdrag måste definieras i regeringsformen och utgå ifrån objektiva kriterier. Dessutom bör endast personer med uteslutande svenskt medborgarskap kunna bli riksrevisorer, skriver Fredrik Eriksson (SD).

Fredrik Eriksson (SD)
Fredrik Eriksson (SD)Foto: Riksdagen
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Av: Fredrik Eriksson (SD), ledamot i konstitutionsutskottet och Riksrevisionsutredningen

Efter att brister uppdagats hos Riksrevisionen, RR, tillsattes en parlamentarisk utredning för att se över regelverket. Sverigedemokraterna anser att RR är en av de viktigaste och mest centrala myndigheterna i Sverige. Det är väsentligt att myndigheten erhåller rätt förutsättningar för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Ansvarskedjan måste vara tydlig redan i grundlagsregleringen.

Självständighet måste garanteras

Förutom att endast personer med uteslutande svenskt medborgarskap bör kunna inneha ett så betydelsefullt ämbete så är en förutsättning för allmänhetens förtroende för myndigheten också dess självständighet, inte minst gentemot granskat objekt såsom regeringen. Riksdagens huvudmannaskap ska emellertid vara tydligt och hållas åtskilt från regeringen, så att regeringen inte kan försöka använda inflytande över riksdagsmajoriteten för att avpollettera en misshaglig riksrevisor. Detta måste förhindras, men inte på det sätt med krav på kvalificerad majoritet som utredningen föreslår.

Objektiva kriterier för att avsätta riksrevisor

Istället bör man arbeta vidare på det som majoriteten redan har konstaterat om att grunderna för att skilja en riksrevisor från uppdraget bör framgå av regeringsformen och anges i form av objektiva kriterier. Tyvärr stannar dock utredningen vid att låta felgreppet ”allvarlig försummelse” kvarstå. Förutom att denna lokution stammar från en felaktigt översatt EU-stadga och utgör en främmande fågel i svensk konstitutionell vokabulär så lämnar majoritetens lösning om att försöka förklara innebörden av begreppet i förarbeten en del övrigt att önska. Det är enligt vår mening rimligt att envar redan i lagtexten kan utläsa något om vad som krävs för att skilja en riksrevisor från sitt uppdrag. Att föredra vore därför en lösning som närmast liknar de avsättningsgrunder som gäller för att skilja svenska domare från sin anställning. Då hade en enligt vårt tycke mer adekvat formulering blivit att en riksrevisor kan avsättas om denne genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av skyldigheterna i uppdraget har visat sig olämplig att inneha uppdraget. Detta kan sedan i huvudsak beredas i enlighet med utredningens förslag.

Övergripande strategi bör fattas av myndigheten

Vad avser oberoendet måste det vara klart när, hur och gentemot vilka oberoendet gäller. Vi delar utredningens konstaterade om i vilka avseenden det är väsentligt att RR är självständiga, det vill säga vad som ska granskas, hur granskningen ska bedrivas och om slutsatserna av sin granskning. Dock menar vi att när det kommer till övergripande strategiska planer så bör dessa fattas av myndigheten som sådan snarare än varje enskild riksrevisor, som förstås kan och ska vara oberoende i det operativa granskningsarbetet. Men en ordning där myndigheten leds av flera riksrevisorer som oberoende av varandra kan komma att granska i princip samma sak, men likväl komma till olika slutsatser, torde inte vara gynnsam för någon.

För att uppnå en verkligt ändamålsenlig revision borde kommittén tagit till sig ovanstående. Nu riskerar myndigheten att än en gång sakna den parlamentariska gedigenhet den så väl behöver.

Dokumentation

Debatt på Altinget

Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Vill du medverka i debatten? Kontakta debattredaktör Ola Hjalmarsson på [email protected]



E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00