"Fossilfritt Sverige – utsläppsminskningar eller politisk PR?"

Av: Kristina Yngwe och Rickard Nordin (C)
Miljöpolitisk talesperson respektive energipolitisk talesperson

Om Sverige och världen ska klara de mycket ambitiösa mål som sattes i Parisavtalet och som föreslås i Miljömålsberedningens betänkande krävs att alla delar av samhället bidrar och ställer om. Kommuner, regioner, företag, civilsamhället, enskilda och staten har ansvar och möjlighet att minska utsläppen av växthusgaser. Men det är inte löften eller mål som kommer göra skillnad utan faktiska och riktiga utsläppsminskningar.

Detta är inte nytt och sedan många år har flera bra initiativ för erfarenhetsutbyte, påverkan och gemensamma mål vuxit fram. I Sverige finns bland annat Klimatkommunerna, Nätverket för hållbart näringsliv, 2030-sekretariatet och Hagainitiativet. De samlar både branscher, enskilda företag, offentlig sektor med mera och arbetar med dessa frågor sedan flera år. Även från staten har initiativ tagits, till exempel tillsatte Alliansregeringen en nationell miljömålssamordnare för näringslivet. Allt detta är sådant som vi varmt välkomnar och som har gett substantiella bidrag i arbetet.

Viktigt med integritet och substans

Men lika viktigt som det är att alla aktörer bidrar i klimatarbetet, lika viktigt är det att integriteten och substansen i klimatarbetet är stark. Fina ord och lovvärda ambitioner är av begränsad betydelse om de inte också leder till mindre klimatpåverkan. Därför är det viktigt att nya initiativ är additionella och innebär nya eller ökande utsläppsminskningar. På så sätt säkerställs att verkliga resultat och minskad klimatpåverkan och dubbelräkning undviks. Att med fina ord försöka beskriva ett miljöarbete utan egentlig substans är det som ofta kallas ”greenwash”.

Inför Parismötet lanserade regeringen med buller och bång sitt initiativ om ”Fossilfritt Sverige”. Inspirerade av det inom FN etablerade NAZCA ville man sätta sitt namn på allt det arbete som redan pågick. Initiativet beskrevs av klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP) som Sveriges bidrag till FN-mötet och lanserades av både henne och statsministern vid stora evenemang i Paris.

Romson svaret skyldig

Eftersom vi också vill se Sverige som ledande och pådrivande i klimatarbetet, nationellt och internationellt, frågade vi nyligen klimat- och miljöministern om vilka krav som har ställts på dem som deltar i initiativet Fossilfritt Sverige. Vi vill gärna veta vad som gäller för mål, rapportering och uppföljning av åtaganden för att bidra till målet om fossilfrihet, och hur additionaliteten i dessa åtaganden säkerställts, jämfört med de eventuella åtaganden som aktörer redan gjort inom NAZCA eller andra initiativ.

När Åsa Romson skulle redogöra för detta i riksdagen blev hon dock svaret skyldig. Ministern är visserligen övertygad om att ”vår gemensamma dialog kring hur vi ställer om kommer att ge ett positivt bidrag till Sveriges samlade strävan att utveckla och nå det fossilfria samhället”. Men när det gäller att beskriva hur eller hur mycket det betyder i faktiska utsläppsminskningar fick vi inget svar.

Bidra med loggan räcker inte

Så när de som ville vara med i NAZCA avkrävdes att redovisa hur konkreta effekter för anpassning eller utsläppsminskningar ska levereras, följas upp och rapporteras, nöjer sig regeringen med att fråga de som ville vara med i Fossilfritt Sverige var man kunde hitta företagets logga så att den kan lägga ut på regeringen.se. Vi menar att man måste ställa högre krav än så. Vi vet att de som deltar redan gör mycket för att ställa om. Utan detta kommer vi inte nå våra klimatmål och ingen skugga ska falla över dem. Vi välkomnar de samarbeten som vuxit fram.

Men att regeringen inte kan svara på vad deras nya initiativ bidrar med för minskad klimatpåverkan tyder på ett projekt där uppmärksamheten varit viktigare än innehållet. Frågan kvarstår: kommer ”Fossilfritt Sverige” ge resultat i faktiska utsläppsminskningar eller är det i själva verket bara politisk PR?