Forskare: Statssekreterare bör ta över för sjukskrivet statsråd

Av: Torbjörn Larsson,
docent och universitetslektor vid statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet 

För en tid sedan meddelade statsrådet Gabriel Wikström att han hade gått in i väggen och var sjukskriven, och att hans arbetsuppgifter tills vidare skulle hanteras av ett annat statsråd – Annika Strandhäll. Självklart ska ett svenskt statsråd ha rätt att vara sjukskriven, men frågan är vem som bäst kan fylla det frånvarande statsrådets plats. Denna gång fick ett annat sittande statsråd fylla den vakans som uppstått, vilket är det normala, men alternativa lösningar finns.

Tre modeller

Nyligen presenterade en utredning, med Sten Heckscher som ordförande, sina förslag till lösning av problemet med statsrådens rätt till föräldraledighet. Denna problematik är rimligen också giltig för statsråd som tvingas till en längre tids sjukskrivning. Tre modeller presenterades av utredningen, varav två innebar att ett sittande statsråd vikarierade, den tredje att ett nytt statsråd rekryterades.

De tre modellerna förefaller dock inte helt självklara som problemlösare, särskilt inte med tanke på att utredningen såg konstitutionella problem med ett frånvarande statsråd.

Fortfarande en del av regeringen

Enligt utredningen ingår ett frånvarande statsråd fortfarande i regeringen och flertalet av riksdagens kontrollinstrument är därför också tillämpliga, som till exempel utfrågningar och granskningar av konstitutionsutskottet, misstroendeförklaring, interpellation och frågor. Föreligger här inte en risk för att viss oklarhet kan uppstå om vilka rättigheter och skyldigheter det eller de ”vikarierande statsråd/en” har i förhållande till det lediga statsrådet?

Vad händer på departementet?

En annan fråga är vad som i praktiken händer i regeringskansliet och särskilt då det departement som har ett föräldraledigt statsråd. Utredningen tillstår att viss ökad belastning för olika tjänstekategorier troligen kommer att bli fallet och framför allt för den statssekreterare som arbetar under det berörda statsrådet. Hon eller han torde i praktiken få fylla en stor del av det vakuum som uppstår när ordinarie statsråd är frånvarande. Men detta tycks inte bekymra utredningen utan det intryck man får är att antingen övriga statsråd eller, i mer sällsynta fall, ett nytt statsråd tämligen enkelt kan träda in och täcka upp för ett föräldraledigt statsråd, åtminstone under kortare tid.

Makten sjunker nedåt

Frågan är dock hur sann denna bild är – att statsråden tämligen enkelt kan ersätta varandra. Den tillgängliga statsvetenskapliga forskningen på området visar tämligen entydigt att svenska statsråd, trots regeringsformens mycket långtgående krav på kollektivt beslutsfattande, har liten kännedom om eller insyn i, möjligen med undantag för finansministern, varandras frågor. En rimlig slutsats är därför att makt och inflytande sjunker nedåt i departementets hierarki och det redan stora inflytandet för statssekreteraren, den politiska staben och ledande tjänstemän ökar ytterligare.

Logiskt att statssekreterare tar över

Vilket osökt leder fram till nästa led i det logiska resonemanget - varför inte låta statssekreteraren vikariera som statsråd? Statssekreteraren har bättre kännedom om sakfrågorna och kunskap om beredningsprocesserna inom departementet än någon kollega i regeringskretsen eller någon utanför regeringskretsen, och har tidigare arbetat nära det statsråd som behöver vara frånvarande. Och skulle en ny statssekreterare behöva rekryteras för att ersätta den som lyfts upp till statsrådsnivån, är detta förmodligen också enklare att hantera än att rekrytera ett helt nytt statsråd. Är det trots allt inte bättre att den person som har det största reella inflytande också får ta på sig det största ansvaret och tillfälligt ikläda sig rollen som statsråd?