Botström: ”Att bara gapa och peka finger ger jag inte mycket för”

PÅVERKAN. SSU:s ordförande Philip Botström om att SSU:s påverkansarbete bygger på ett växelspel mellan lokal och nationell nivå. Och varför han gillar ”gråsossighet” framför plakatpolitik.

Altinget har träffat Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbunds (SSU) ordförande Philip Botström och pratat politisk påverkan.

Som ungdomsförbund till Sveriges största parti är SSU en viktig spelare i svensk politik. I deras påverkansarbete finns en tydlig strategi, växelspelet mellan lokal, regional och nationell nivå.

– Att jag bara ska spela pingpong med riksdagsgruppen eller partiledningen gör aldrig att vi på riktigt får genomslag för vår politik. Vi måste också driva våra frågor regionalt och lokalt. Då har vi bättre möjlighet att få genomslag i hela partiet, säger Philip Botström.

Botström berättar att förbundets idéer ofta föds på lokal nivå. Som exempel nämner han CSN-lån för körkort och 90-dagarsgarantin. Med 26 distrikt och hundratalet klubbar runtom i Sverige har SSU en bred bas för politikutveckling och medlemsrekrytering.

– Vi lägger vår huvudsakliga tid på att vara ute och opinionsbilda och organisera alla unga som delar våra värderingar. De är vår viktigaste målgrupp men också det viktigaste verktyget för att påverka politiken inte bara i dag men också i morgon, säger han.

Orättvisor som motståndare

När Philip Botström pratar om motståndare i politiken lyfter han inte andra ungdomsförbund eller partier. Han menar att det är samhällsorättvisorna som är huvudmotståndaren oavsett vad eller vilket parti som skapat dem.

– Det är ett ganska brett spektra av frågor och strider som vi försöker ta. Det kan göra att vi ibland uppfattas som spretiga men det beror ju på att vi försöker skapa en helhetspolitik som omfamnar alla, säger han.

De övriga ungdomsförbundens politik förhåller han sig inte till, berättar han.

– Om jag skulle använda mina vakna timmar till att fundera på vad Benjamin Dousa (Muf:s ordförande reds. anm.) sysslar med skulle det ta väldigt mycket tid och fokus från det som är viktigt, nämligen att förändra och förbättra ungas livssituation på riktigt.

Däremot tror Philip Botström att de andra ungdomsförbunden förhåller sig till SSU. Han tycker sig se det i debatter och utspel på sociala medier.

Ingen skillnad intern och externt

I förhållandet till moderpartiet ser Philip Botström det som att det interna- och det externa arbetet är ömsesidigt beroende av varandra. Frågor som förbundet driver externt kan sätta press på moderpartiet. På samma sätt kan interna segrar göra att förbundet sedan driver frågan externt.

– Det är väldigt sällan vi driver frågor bara externt eller bara internt. Vår utgångspunkt är att det vi driver och det vi kommunicerar vill vi också genomföra så snart som möjligt, säger han.

Att det skulle kunna finnas en risk att ett aktivt ungdomsförbund också skulle kunna skada partiet är inte något Botström varken tänker på eller tror.

– Ett ungdomsförbunds roll är att orka blicka längre och våga tänka större. Varje gång vi går ut och kritiserar partiet med ena handen så levererar vi också en lösning med andra handen. Så länge man är rakryggad i sin kritik men också konstruktiv i sina lösningar är jag inte rädd att det skadar partiet. Då driver det ju tvärtom den politiska debatten framåt.

Ingen ”masterplan”

Philip Botström återkommer flera gånger under intervjun till att SSU arbetar brett i sitt påverkansarbete. Att det är mycket av ”både och”. Både lokalt och nationellt. Både utbilda ungdomar och påverka moderpartiet. Både driva språkcaféer och skriva debattartiklar.

– Det finns inte en given masterplan. Vår strategi för att nå ut med våra frågor och synas är att vara relevanta. Vi lyfter frågor som unga människor bryr sig och som gör skillnad i unga människors vardag.

Något han däremot inte vill ägna sig åt är plakatpolitik. Han menar att SSU i stället vill se verklig samhällsförändring och att förbundet alltid har lösningar på de problem de tar upp. Och han ser inte heller något personligt egenvärde i att sticka ut.

– Att bara gapa och peka finger ger jag inte mycket för. Jag drivs egentligen bara av en sak och det är verklig samhällsförändring. Då är det inte alltid den som skriker högst eller har galnast idéer som vinner utan den som kan sätta sig ned och fundera, ok vi har en utmaning hur ser vi till att lösa det? Det är kanske inte det mest radikala men ibland är det gråsossigheten som gör skillnad i människors vardag på riktigt.

 

* Siffror från 2016. Källa: MUCF och Aftonbladet

Forrige artikel M: Minska antalet myndigheter och inför en statlig koncern Næste artikel Public service får specialskatt