"Viktigt vad som räknas som skyddad skog"

Av: Gunnar Lindén

Naturvårdsexpert, LRF Skogsägarna

Meningarna om hur mycket skog som avsätts för naturvårdsändamål i Sverige går kraftigt isär. Miljörörelsen hävdar ofta att endast fyra procent av skogen har ett skydd. De inräknar då bara skog som avsatts genom nationalpark, reservat, biotopskydd och naturvårdsavtal och inte alls skog som ur ett skogsbruksperspektiv är lågproducerande, så kallade impediment. Men faktum är att så mycket som en tredjedel av skogsmarken skulle kunna anses vara avsatt för naturvårdsändamål.

Ungefär nio procent av skogen har ett formellt skydd när lågproduktiv skog inräknas. Då inräknas även Natura 2000-områden, naturvårdsområden och nationalstadspark. Fyra procent av skogen utgörs av skogsbrukets frivilliga avsättningar. 14 procent är lågproduktiv skog som inte får brukas enligt skogsvårdslagen och som ligger utanför andra skyddade områden. Sex procent av skogsarealen eller åtta procent av den brukade arealen, lämnas för framtiden som hänsynsytor vid avverkning.

Måste hitta gemensam grund

Det kan diskuteras om alla dessa områden ska räknas in när Sverige redovisar hur mycket natur som skyddas. Det viktiga är att vi hittar en gemensam grund att utgå ifrån när vi lägger fast nya ambitioner för naturvården. Det är samtidigt angeläget att synen på vad som är avsatt inte slår undan benen för skogen som en resurs i övergången till en mer biobaserad samhällsekonomi.

Det är olyckligt att miljörörelsen och delar av myndighetsvärlden helt förnekar delar av skyddet. Men även vi inom skogsbruket behöver visa ödmjukhet inför att allt det vi avsätter inte är av bästa naturvårdskvalitet. För att komma vidare i naturvårdsdialogen tror jag att vi måste erkänna att en stor andelen av skogen är avsatt för naturvårdsändamål men att all denna skog inte är optimal ur naturvårdssynpunkt. Jag tror generellt att de formella avsättningarna, huvuddelen av de frivilliga avsättningarna och hänsynsytorna är mycket viktiga för mångfalden, medan endast delar av de impediment som inte får brukas enligt skogsvårdslagen har samma värde.

Förra regeringen gav en fingervisning

I regeringsbeslutet om etappmål för biologisk mångfald från februari 2014 gavs en fingervisning om vilken officiell syn Sverige har på vad som anses vara skyddad natur. Där angavs att  ”Med insatser inom ramen för grön infrastruktur, tillsammans med insatser för formellt skydd, frivilliga avsättningar m.m., bör målet om 20 procent av Sveriges land- och sötvattensareal kunna nås till 2020”.

Bedömningen byggde på att frivilliga avsättningar och delar av, men inte alla, impedimenten räknas in. Impedimenten inräknas antingen som värdefulla naturområden eller ytor inom en grön infrastruktur. Beslutet tog utgångspunkt i Miljömålsberedningens delbetänkande om en långsiktigt hållbar markanvändning.

Sittande regering bör ej börja om

Den sittande regeringen angav i budgetpropositionen att man ”avser att återkomma med nya preciseringar av skyddsbehovet för att leva upp till konventionen om biologisk mångfald och målen om långsiktigt skydd”. Detta kan vara motiverat om det handlar om att ytterligare precisera det man kommit överens om i Miljömålsberedningen. Avser man istället att börja om från början utan hänsyn till de avsättningar som faktiskt görs riskerar man att cementera de redan låsta positioner som finns i naturvårdsdebatten.