Naturskyddsföreningen: Dagens skogspolitik räcker inte till

Den nuvarande skogspolitiken är uppbyggd på devisen ”frihet under ansvar”. Myndigheternas uppföljningar visar emellertid med all tydlighet att det inte räcker för att miljömålen ska kunna uppnås. Skogsbruket behöver ta ett större ansvar än vad lagen kräver i dag. Den översyn av skogsvårdslagen som regeringen tillsatte i december innehåller viktiga områden, men kommer tyvärr inte att omfatta hela skogspolitiken.

Nästan 1800 skogslevande arter finns på den nationella rödlistan över arter vars framtid är osäker. Skogens värde som friluftsmiljö och som underlag för naturturism urholkas i takt med att kalhyggen breder ut sig. Riksdagens miljömål som berör skog och skogsbruk uppnås inte i dag.

Sedan början av 1950-talet har kalhyggesbruket varit helt dominerande som skogsbruksmetod. Resultatet är väl känt: en omvandling av stora delar av skogsekosystemet på landskapsnivå. De fulla effekterna av skogsbrukets påverkan på miljön har vi ändå ännu inte sett.

De oskyddade och värdefulla skogar som fortfarande finns kvar utgör några få procent av den totala arealen produktiv skogsmark. Dessa har en nyckelroll om riksdagens mål ska klaras. Men många av de skyddsvärda skogarna avverkas, trots att regeringen har sagt att de borde skyddas.

I arbetet för att ta fram ett nationellt skogsprogram, liksom i den helhetsöversyn av skogsvårdslagen som måste ske förr eller senare, borde utgångspunkten därför vara:
Utveckla, med vetenskapligt stöd, hur ett verkligt hållbart skogsbruk bör se ut. I detta ingår att miljömålen ska klaras.

Samtidigt är det viktigt att regeringen inte begraver skyddet av våra skogar i utredningar. Mycket kan göras redan idag. Vi uppmanar regeringen att:

1. Se till att det finns tillräckliga resurser för att undanta de kvarvarande värdefulla skogarna från avverkning, i linje med vad regeringen tidigare utlovat. Det statliga anslaget till skydd av skog och andra landmiljöer bör uppgå till minst 1,5 miljarder kronor per år.
2. Underlätta reservatsbildning genom att införa ett nytt paket med ersättningsmark med minst 200 000 hektar.
3. Utveckla och uppmuntra olika skogsbruksmetoder, inte minst kalhyggesfritt skogsbruk.
4. Se till att det tas fram en heltäckande karta över frivilliga avsättningar som skogsnäringen har gjort. Utan en översikt på landskapsnivå riskerar de frivilliga avsättningarna fylla en begränsad roll som bevarandeåtgärd.
5. Ta initiativ till en av skogsnäringen och stat 50/50-partsfinansierad fond för att skapa incitament för skogsägare att utveckla bestånd så att de kan bli nya nyckelbiotoper. Landskapet behöver restaureras för att innehålla flera nyckelbiotoper.

Vägen ligger öppen mot ett samhälle, där skogsekosystemens alla värden tas tillvara. Låt oss ta den chansen.