LRF Skogsägarna: Statsministern måste ta ansvar i artskyddsfrågan

DEBATT. Den svenska artskyddsförordningen måste ses över. Men miljöministern och landsbygdsministern ger motstridiga besked och verkar inte inse allvaret i frågan. Därför är det är dags att statsministern agerar och ger besked till Sveriges 300 000 skogsägare, skriver LRF Skogsägarna.

Av: Sven Erik Hammar, ordförande LRF Skogsägarna

Hanteringen av den svenska artskyddsförordningen blir allt märkligare. Nu senast beskriver Altinget den 17/5 hur två av regeringens ministrar ger helt motstående besked. Samtidigt som 100.000-tals skogsägare lämnas i total ovisshet.

Överimplementerad förordning

Den svenska artskyddsförordningen är felaktigt översatt och överimplementerad jämfört med de av EU beslutade direktiven. Det leder till att de skogsägare som tagit störst hänsyn till arter och miljö i sitt skogsbruk riskerar att straffas genom att staten tar skogen ifrån dem utan någon ersättning. Alla inser att det är direkt kontraproduktivt mot förordningens intentioner och dessutom strider mot grundlagens skydd för äganderätten.

Myndigheter vill utreda

Det orimliga i nuvarande artskyddsförordning har lett till att Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen gemensamt skrivit till regeringen att förordningen måste ses över "för att säkerställa att den är tillämpbar, effektiv och rättssäker" samt att ”Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen vill understryka slutsatsen ….. att artskyddsförordningen bör utredas”. Även riksdagen har beslutat enligt regeringens proposition om biologisk mångfald att ”En särskild utredare bör få i uppdrag att se över artskyddsförordningen och angränsande regelverk på artskyddsområdet.”

Minister-kurragömma

Miljöminister Karolina Skog och Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht leker nu kurragömma bakom olika träd och kommer ständigt med motstridiga besked om en översyn ska ske eller inte. Landsbygdsministern påstår att regeringen bereder frågan, Miljöministern säger att det inte är aktuellt med en översyn. Jag vill vara tydliga mot ministrarna och regeringen att det här inte är en lek. Varje dag vaknar skogsägare med osäkerheten om de genom ett pennstreck från en myndighet ska förlora rätten att bruka sin mark. Det får i sin tur allvarliga konsekvenser för trovärdigheten i skogspolitiken och det hållbara skogsbruk vi byggt upp de senaste tjugofem åren som lett till en kraftig ökning av miljöer i våra skogar som är viktiga för den biologiska mångfalden.

Statsministern måste ta ansvar

En regering kan inte bete sig på det här sättet mot sina medborgare och det är en anmärkningsvärd hantering av riksdagens beslut och myndigheternas begäran. Regeringen kan bara ha en uppfattning. I den här frågan är det uppenbart att regeringens och ministrarnas arbete havererat och därför måste statsminister Stefan Löfven nu ta ansvar och ge ett besked till Sveriges 300 000 skogsägare. Ska artskyddsförordningen ses över och rättas till eller ska skogsägarna fortsatt leva i osäkerhet?

 

Forrige artikel "Håll inte fossilindustrin om ryggen"
  • Rapportera

    Göran Rönning · Skoglig debattör

    LRF -ljuger

    Varför sprider LRF en ren och skär LÖGN
    Deras lögn är att dom påstår att Sverige övertolkar EU:s Artskyddsförordning - det gör dom inte alls. Så här säger Cecilia Wikström Ordförande för Utskottet för framställningar i ett brev till undertecknad då vi tidigare anmält Sverige till EU- Kommissionen för att inte följa EU:s direktiv som är svensk lag sedan mer än 15 år tillbaka." Tjädern (Tetrau urogallus) skyddas genom fågeldirektivet 1. Detta innebär att medlemsstater där denna art förekommer naturligt i det vilda är skyldiga att vidta nödvändiga åtgärder, till exempel förbjuda att avsiktligt störa dessa fåglar under häckningsperioden såvida denna störning kan anses betydande med hänsyn till målen i fågeldirektivet ( så kallat strikt system för skydd, enligt artikel 5 i fågeldirektivet). Dessutom finns tjäder med i förteckningen i bilaga 1 till fågeldirektivet, viket innebär att en medlemsstat måste utse särskilda skyddsområden för denna art ( artikel 4 i direktivet) Fågeldirektivet har införlivats i svensk lagstiftning i vederbörlig ordning. Medlemsstaterna är inte bara skyldiga att införliva EU- direktivet, utan ska även till fullo genomföra bestämmelserna i dem på ett effektivt sätt.. Cecilia Wikström, Ordförande för Utskottet för framställan, Bryssel 24.02.2016.
    Därför ställer jag frågan, Varför ljuger Sven Erik Hammar LRF Skogsägarna

  • Rapportera

    Mats S Johansson

    Tjädern är ett bra exempel, Göran. Men inte på att LRF ljuger.

    Varför står tjädern i bilaga 1 i fågeldirektivet? Kan det kanske bero på att tjädern när fågeldirektivet skrevs 1979 (för nästan 30 !! år sedan) bara fanns i små spridda bestånd i tre (Tyskland, UK (Scottland), Danmark) av de nio länder som ingick i det som ännu inte hette EU. (plus kanske några få par i resp. Italien och Frankrike.)
    Varför står tjädern fortfarande upptagen i bilaga 1 2017 i ett direktiv som nu omfattar 28 länder när det beräknas finnas 350.000 tjäderpar bara i Sverige (ref. "Fåglarna i Sverige-antal och förekomst" 2008) och kanske upp mot en miljon (min egen gissning) i EU totalt?
    Varför motsätter sig skogliga debattörer som Göran Rönning och s.k. miljöorganisationer att snart 30-åriga direktiv, skrivna under helt andra förhållanden är de som råder idag, ses över?
    Göran, genom att använda tjädern som exempel bevisar du bara en sak.
    Du bevisar hur ni inom den s.k. miljörörelsen missbrukar trögheten i ett komplicerat politiskt system för att uppnå syften som i allra högsta grad kan och borde ifrågasättas. Inte nog med det, genom att driva er "sak" med argument som är så uppenbart ologiska polariseras en viktig debatt så att den riskerar att fullständigt gå i baklås.
    Du bevisar med din argumentation inte att LRF ljuger. Det enda du bevisar är att den svenska Naturen, med vänner som er absolut inte behöver några fiender.


  • Rapportera

    Göran Rönning · Skoglig debattör

    Mats S Johanssons fantasier.

    "Tvivelskaparen" Mats S Johansson svartmålar och försöker på alla sätt snärja sina antagonister/motståndare som har intresse av att bevara vårt gemensamma ansvar för att skogsbrukets metoder måste anpassa till de ekologiska ramarna, och de planitära gränserna för våra nyttjande av naturresurserna, de må vara vargen som Johansson hatar när man tar del av hans rabiata utfall mot alla de ideella föreningar vars medlemmars intresse är att försvara allmänintresset att också rädda vår natur och den biologiska mångfalden i skogslandskapet, och de ekosytemtjänster vi alla är beroende av, exempelvis rent vatten. Till motsats av särintresset. Det är inte så svårt att räkna ut vilka ideologiska motiv som driver tvivelskaparen Mats S Johansson. Tvivelskapare är det senaste fultrixet från skogsetablissemanget som försöker så tvivel bland beslutsfattare och allmänheten för att förhindra berättigande ansvarstagande från särintressets profithunger.

    När Mats S Johansson försöker spela expert om tjädern är hans påstående bara löjliga. Alla tjäderforskare är eniga om att tjädern har minskat starkt sedan 1960-talet och trots minskningen under lång tid har den minskat ytterligare de sista tio åren enligt svensk häckfågeltaxering. Läs själv rapporten från lunds universitet. Större lekplatser finns i princip bara i naturreservat numera. Det är därför artdirektivet behövs.

    Så här säger Statens Naturvårdsverk i ett yttrande till Umeå tingsrätt, Mark- och miljödomstolen om tjädern ,2012-06-18.
    " Tjäder är en störningsskänslig art som är mycket lokaltrogen. Den återkommer till samma spelplats år från år. Spelplatsen har en central funktion i tjäderns livscykel. En bortträngning av spelande tjäder resulterar i en stor förlust och en decimering av spelande fåglar under parningssäsongen.
    A 4 § p. 2 i artskyddsförordningen ( 2007:845) följer att det är förbjudet att avsiktligt störa djur, särskilt under djurens parnings, uppfödnings - och övervintring -och flyttningsperioder. En störning som påverkar artens överlevnadschanser, reproduktion eller utbredning är enligt vår tolkning otillåten enligt nämnda bestämmelse. SVERIGE HAR TILLSAMMANS MED FINLAND ETT SÄRSKILT ANSVAR FÖR ARTENS BEVARANDE EFTERSOM DESSA LÄNDER HYSER EN STOR DEL AV DEN EUROPEISKA POPULATIONEN".
    Rent intellektuellt är det knappast meningsfullt att föra en saklig debatt med " tvivelskaparen" Mats S Johansson som ifrågasätter alla och en var som vill rädda vår planet från girighet och dumhet.
    För den som ytterligare vill skaffa sig kunskap om tjädern finns www.tjaderobs.se


  • Rapportera

    Mats S Johansson

    Det är metoderna jag ifrågasätter, inte målet.

    Göran, du säger dig vilja rädda vår planet från girighet och dumhet. Vem vill inte det? Det vill jag också, men jag tar mig friheten att ifrågasätta dina, Naturskyddsföreningens och Rovdjursföreningens metoder eftersom jag är rädd att de snarare är ett hot mot den svenska naturen än en hjälp.

    Strategin ni använder bygger på symbolarter och den introducerades i Sverige av Johanna Sandahls företrädare på ordförandeposten. Den har sedan dess ivrigt anammats av flera svenska s.k. miljöorganisationer. Det är en strategi som bygger på att man använder symbolarter för att förstärka/förenkla ett budskap för att snabbare uppnå ett överordnat syfte. Den kan verka effektiv kortsiktigt men, och det ser vi fler och fler exempel på, den fungerar bevisligen dåligt långsiktigt.

    Orsaken till att symbolartsstrategin fungerar dåligt långsiktigt är att den bygger på känslor istället för fakta och forskning. Symbolarterna väljs inte för att de är mer viktiga för miljön än andra, utan för att de fungerar bra som medlemsvärvare. Idag ser vi vilka problem Naturskyddsföreningen och Rovdjursföreningen har att ens säga OK till att skyddsjaga problemvargar när de medlemmar som värvats med den metoden, många hundägare och ofta boende i staden med hunden som (enda) sällskap, ser sin egen älskade hund dö så snart en varg avlivas oavsett orsak. Läser man föreningarnas facebook-sidor så ser man att de idag rinner över av hat mot bönder, jägare och renägare, eller särintressena, som du kallar oss.

    Det samma gäller tjädern. Som jag ser det är den också en symbolart. Du skriver själv följande i Dalademokraten december 2016 citat ” Tjädern är inte vilken fågel som helst. Tjädern och örnen hör till de få arter som i vår del av världen ofta förekommer på bevarade forntida bilder. Redan under bronsåldern (1800-500 f. kr) finns hällristningar avbildande spelande tjädertupp.”

    Betyder det att den är mer hotad än någon annan fågel i Sverige?
    Enligt Artdatabanken klassas den 2015 som LC (livskraftig) i Sverige. Artdatabanken klassade den som livskraftig också 2000, 2005 och 2010.
    I ett inlägg på Natursidan.se kan jag läsa att inte ens Anders Wirdheim (SOF) håller med dig när det gäller dina katastrofscenarier för tjädern.
    http://www.natursidan.se/nyheter/2015-ar-ett-katastrofar-for-tjadern/

    Jo, den står (fortfarande) på Fågeldirektivets lista 1, men att det samma fågeldirektivet öppnar för jakt på tjädern i tio av dagens EU-länder med hänvisning till dess populationsnivå, geografiska spridning och reproduktion inom EU det talat du tyst om.
    http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009L0147&from=EN

    Du påstår att ALLA (mina versaler) forskare är eniga med dig och att jag bara fantiserar och medvetet skapar tvivel.
    Jag påstår att du missbrukar det faktum att tjädern är en symbolart på samma sätt som Naturskyddsföreningen missbrukar sälen och vargen, och som Rovdjursföreningen missbrukar lodjuret, vargen och björnen i en debatt som bara blir mer och mer polariserad.

    Epitet som varghatare och antydningar om ideologiska motiv låter jag stå oemotsagda.