Klimatanpassningsutredningen – lovvärda men svårgenomförbara förslag

Av: Rikard Silverfur
näringspolitisk expert, Fastighetsägarna

På senare tid har det skett en tydlig glidning i synen på vem som bär ansvaret för klimatanpassningar av VA-system. Försäkringskollektivet har i allt större utsträckning i efterhand fått hantera skador efter översvämningar. Det säger sig självt att detta inte är ett långsiktigt hållbart förhållningssätt. Det är därför mycket välkommet att Klimatanpassningsutredningen är tydlig med att det är kommunerna som bär ansvaret. Samma tydlighet kring ansvarsfrågan uttryckte även dåvarande miljöminister Åsa Romson när utredningen aviserades.

Det är bra att utredningen föreslår att kommuner ska inventera risker för bland annat översvämningar, ras och skred. Utifrån inventeringen ska kommunerna sedan ta fram en klimatanpassningsstrategi. Flera föregångskommuner har sedan länge insett att detta behövs och redan påbörjat ett sådant arbete. Med ett lagkrav kommer alla kommuner att behöva jobba aktivt med klimatanpassning.

Det är också positivt att det nu splittrade myndighetsarbetet för klimatanpassning föreslås samordnas hos Boverket, som också får till uppgift att ta fram riktlinjer för byggande och anpassning.

Fastighetsägare ska inte vara delansvariga för vattentjänster

Utredningen föreslår att Vattentjänstlagen kompletteras så att kommunen ges större möjlighet att ställa krav på fastighetsägare. Fastighetsägare kan definitivt bidra till klimatanpassning genom att till exempel hantera ökade regnmängder på sin fastighet och framför allt genom att skydda sin fastighet mot översvämningar. Men att gå så långt att ge kommuner möjlighet att tvinga fastighetsägare att axla delar av VA-huvudmannens ansvar för vattentjänster är för långtgående och en lagteknisk något udda konstruktion. Det är, och måste fortsatt vara, VA- huvudmannen som tillhandahåller och därmed ansvarar för vattentjänster.

Även om andemeningen från utredningen är lovvärd, att fastighetsägare kan bidra, är den valda lösningen inte oproblematisk. Frågan är om det ens är praktiskt genomförbart. En uppluckring av ansvaret kan få oöverskådliga konsekvenser. Dessa konsekvenser har utredningen heller inte förmått presentera eller utreda. Bara det faktum att det saknas konsekvensutredning om delat ansvar för vattentjänster gör förslaget svårgenomförbart.

Ska framgång nås krävs istället andra alternativ som utgår från samarbetslösningar. Det är en betydligt mer framkomlig väg framför att VA-huvudmannen ska ges möjlighet att skjuta ifrån sig sitt ansvar. Fastighetsägare samarbetar gärna för att nå den bästa lösningen för klimatanpassning, men ansvaret för vattentjänster kan omöjligen ligga hos någon annan än just VA-huvudmannen.

Beakta risker men undvik bygglovsförbud

För gamla detaljplaner som inte hanterar riskfrågan föreslår utredningen att ett bygglovsförbud för riskområden införs. Det är bra att frågan uppmärksammas. Även här föreslår dock utredningen en lagteknisk udda konstruktion när bygglovsansökan ska hanteras annorlunda beroende på om det är under eller efter en detaljplans genomförandetid. 

Ambitionen är förvisso rätt. Klimatriskerna bör beaktas, men att via bygglovsförbud göra ingrepp i äganderätten och eventuellt begränsa byggrätter är inte förenligt med den grundlagsskyddade äganderätten. Grundproblematiken ligger i gamla och ej uppdaterade detaljplaner. Förfarandet är inte i linje med hur Plan- och bygglagen är avsedd att fungera.

Bygglovsskedet är inte till för att i efterhand hantera saker som hör hemma i detaljplaneskedet. Det korrekta vore naturligtvis att adressera dessa detaljplaners brister framför att införa ett retroaktivt bygglovsförbud.