"Fördjupa dialogen i viltförvaltningsdelegationerna"

Per Jiborn, generalsekreterare i Ekoturismföreningen
Leif Öster, styrelseledamot i Ekoturismföreningen

I en debattartikel välkomnade Ekoturismföreningen nyligen regeringens beslut att utöka landets viltförvaltningsdelegationer med en företrädare för natur- och ekoturism. Vi anser att detta är ett erkännande av viltturismen, och något som bidrar till regional tillväxt och nya jobb på landsbygden.

Svaret från företrädare för Jägarnas Riksförbund blev att viltförvaltningsdelegationerna bör bantas och renodlas. Om vi tolkar inlägget rätt, skulle det räcka med markägare, jägare, samer och fiskare. Vi menar att en sådan uppfattning inte utnyttjar resursen vilt på bästa möjliga vis, och därför riskerar att hämma landsbygdens framtid. Låt oss kort förklara varför.

Vilt en komplex fråga

Vilt är en komplex resurs som det finns många olika åsikter om. De potentiella konflikterna är många. Jägare vill ha många älgar, medan skogsägare vill begränsa antalet. Vissa markägare får sina marker sönderbökade av vildsvin, medan andra får extraintäkter från vildsvinsjakten. Viltolyckor kostar samhället miljarder kronor årligen, samtidigt som vilda djur är en uppskattad tillgång för många besökare från våra storstäder. Då syftar vi på både dem som vill spana och dem som vill jaga. Vargens vara eller icke vara är med andra ord inte den enda möjliga konflikten i våra viltförvaltningsdelegationer. Därför är vår uppfattning att det är bra att flera olika intressen och grupper finns med i samtalet.

Nya landsbygdsjobb

Då kan resursen älg användas tre gånger om till gagn för landsbygden.

Landsbygden står inför stora framtida utmaningar. En avgörande fråga gäller morgondagens jobb. De traditionella gröna näringarna är alltjämt oerhört viktiga både för landsbygden och Sverige, men där skapas inte så många nya jobb. Tvärtom lär de kommande årens fortsatta automatisering innebära att framtidens skogs- och jordbruk kan skötas av än färre händer.

Använd älgen tre gånger

Däremot tror vi att en växande naturturism inte bara kan skapa nya jobb på landsbygden, utan dessutom kan locka till sig nya pigga näringsidkare från våra städer. Entreprenörer som ser viltets många olika värden. Varför kan inte älgen först vara basen för älgskådning? Sedan en tillgång under höstens älgjakt. Och sist på ett smart vis säljas som exklusivt viltkött till besökare från våra storstäder. Då kan resursen älg användas tre gånger om till gagn för landsbygden.

Därför bör turism i samverkan med andra näringar och verksamheter rimligen välkomnas av oss alla som vill att hela Sverige ska leva. Då ska vi inte heller i onödan begränsa framtidens viltturism enbart till dem som i dag äger egen mark. Svensk landsbygd behöver alla goda krafter, och då måste vi värna ett bra samtalsklimat och mer samverkan mellan turismföretagare och markägare. Detta har varit en grundbult i Ekoturismföreningens arbete, och vi vill fortsätta att utveckla praxis och modeller för detta.

Hemvändare är jaktturister

Avslutningsvis tycker Jägarnas Riksförbund att det är en falsk bild av jaktturismen att dagens jägare från storstäderna klassas som turister, när de återvänder till marker där deras förfäder växte upp. Det är dock så dylika jaktresor formellt definieras av myndigheter som Tillväxtverket och internationella FN-organ. Och visst kan dessa jägare göra skillnad för bygden genom att välja boende, måltider och andra turismtjänster på ett sätt som gynnar den lokala ekonomin. Inte minst om det var här mor- och farföräldrarna en gång levde.

Detta är en av ekoturismens bärande tankar – att de som bor och lever i vild och vacker natur med älgar, bävrar, vargar och annat vilt också ska gynnas via nya jobb, högre arrenden och fortsatt grundläggande service på landsbygden.