"För att bekämpa klimatförändringarna måste vi ta skogen till hjälp"

Av: Marc Palahí
chef för Europeiska skogsinstitutet, EFI

Den 14 december möts omkring 500 experter i Helsingfors för att diskutera hur ekonomi och miljö ska kunna kombineras. Bioeconomy Investment Summit som anordnas av Europeiska skogsinstitutet (EFI), tar upp den ”obekväma sanningen” att hållbarhet kan existera sida vid sida med företagens investeringar – till fördel både för jorden och ekonomin.

EU-skogarnas kolsänka har behållit sin styrka under de senaste trettio åren och har för närvarande 161 miljoner hektar skog, vilket motsvarar 37 procent av den sammanlagda markytan. I en samhällsdebatt präglad av alarmism är ett vanligt förekommande påstående att skogen är på väg att ta slut. Faktum är att skogsarealen har utökats under många decennier. Sedan 1990 har den ökat med 9 procent, medan skogsförrådet har ökat med 38 procent.

Miljövård för biologisk mångfald har dessutom fått ökad uppmärksamhet. Arealen med blandskog har ökat, mängden död ved har ökat något och områdena med skyddade skogar har ökat.

EU:s skogar förnybar resurs

EU:s skogar, som huvudsakligen brukas till 85 procent, är vår viktigaste källa till förnybara biologiska resurser för produkter som inte är livsmedel eller foder. Enligt internationell statistik bidrog EU:s skogar med 447 miljoner kubikmeter rundved under år 2015. Cirka 70 procent av den årliga tillväxten i EU:s skogar avverkas, men med stora variationer mellan olika europeiska länder och regioner.

Det faktum att nivåerna av avverkad skog är lägre än tillväxten har resulterat i en årlig kolsänka i EU:s skogar på cirka 435 miljoner ton koldioxid för åren 1990-2012, vilket motsvarar
över 10 procent av EU:s totala utsläpp av växthusgaser under år 2012.

Just nu rasar en hetsig debatt i Europa om vilket som är det bästa sättet att frigöra potentialen i våra skogar för att bekämpa klimatförändringarna.

När man även tar hänsyn till kollagringen i avverkade träprodukter innebär det en ytterligare
sänka om 35–44 miljoner ton koldioxid årligen (beroende på vilken tidsperiod som används som referens), det vill säga motsvarande upp till 1 procent av EU:s utsläpp av växthusgaser. Den väsentliga substitutionseffekten från produktionen av träprodukter med lång livslängd kan uppskattas bidra till att undvika cirka 2 procent (eller 90 miljoner ton koldioxid per år) av EU:s utsläpp av växthusgaser.

Skogarnas bidrag kan förbubblas

Det betyder att EU:s skogar, skogsbruk och skogliga bioekonomilösningar beräknas bidra till att minska klimatförändringarna med cirka 13 procent av EU:s totala utsläpp av växthusgaser.

Faktum är att en nyligen gjord studie tyder på att det här bidraget till och med skulle kunna fördubblas om rätt incitament erbjuds för att stödja beskogning, skogsbruk och genom att ersätta fossilbaserade produkter med skogsbaserade lösningar (exempelvis byggprodukter). Just nu rasar en hetsig debatt i Europa om vilket som är det bästa sättet att frigöra potentialen i våra skogar för att bekämpa klimatförändringarna. Debatten är inte enkel av flera anledningar:

1) Själva ramverket för klimatpolitik, Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF), och hur skogarna ingår i det är komplicerat att förstå. Det är också svårt att förmedla det till och diskutera det med de politiker som är ansvariga för att fatta beslut i enlighet med ramverket.

2) Debatten har hämmats av kortsiktiga och segregerade metoder. Dessa lägger antingen tyngdvikten vid skogen som kolsänka, eller på produkt- eller bioenergiaspekten av att mildra klimatförändringarna och glömmer frågorna om en anpassning på lång sikt.

3) Spridningen av desinformation vad gäller situationen i Europas skogar, och skogsbrukets potential att hantera problemet med klimatförändringar, har ökat.

I det sammanhanget skulle jag vilja dela med mig av några viktiga fakta och reflektioner: Det råder inget tvivel om att klimatförändringarna är ett akut problem som kräver åtgärder på kort sikt. Det är möjligt att genom positiva skogliga åtgärder mildra klimatförändringarna på kort sikt, i synnerhet genom att minska avskogningen globalt och genom att ta itu med den ökade påverkan från naturliga störningar som skogsbränder, vilka är en betydande källa till utsläpp av växthusgaser.

Skogen en nyckelspelare

Men alla strategier för att mildra klimatförändringarna genom skogsbruket måste också ta med i beräkningen att i framtiden kommer alla koldioxidintensiva industrisektorer (exempelvis byggbranschen som i huvudsak förlitar sig på betong och stål), samt sektorer som förlitar sig på fossilbaserade resurser (textilier, kemikalier eller plast), att bli tvungna att gå över till fossilfria och förnybara lösningar. Det är nödvändigt för att minska koldioxidutsläppen inom ekonomin samtidigt som vi tillgodoser de allt större behoven av energi och material hos en ökande befolkning.

I det här sammanhanget kan skogsbruket ge ett avgörande bidrag till en minskad klimatpåverkan, genom en expansion av vår skogsareal och tillväxt, samt en klok och hållbar användning av våra skogsprodukter och en övergång till biobaserade material som ersätter fossilbaserade produkter. För att säkerställa att skogarna får spela denna avgörande roll, nu och i framtiden, måste vi också säkerställa att de är motståndskraftiga mot klimatförändringarna.

Krävs ett långsiktigt ramverk

Det innebär att investera i biologisk mångfald och att använda skogsskötseln för att stödja anpassningen av vårt skogsekosystem. Man måste bli medveten om att bioekonomi och biologisk mångfald är två sidor av samma mynt, nämligen en hållbar utveckling. För att sammanfatta: att frigöra potentialen hos EU:s skogar för att bekämpa klimatförändringarna kräver ett långsiktigt ramverk med en helhetssyn som integrerar ett bekämpande av klimatförändringarna och anpassningsåtgärder, och ger tydliga incitament för:

• att bygga en synergistisk relation mellan att öka skogens biologiska mångfald och att utveckla en ambitiös bioekonomi gällande skogen som stöds av hållbart förvaltade produktiva skogar.
• producera skogsbaserade produkter som ersätter fossila och icke-förnybara material, med speciellt fokus på produkter som lagrar koldioxid under lång tid.
• utveckla regionalt skräddarsydda skogliga åtgärder för att minska påverkan från naturliga störningar och öka skogsekosystemens motståndskraft mot klimatförändringar för att kunna behålla skogarna som långsiktiga, effektiva kolsänkor.