Fjellner: Ordval ofta avslöjande när det gäller påverkansarbete  

DEBATT. Påverkansarbete, eller lobbying, är grundläggande för att politiker ska kunna fatta rätt beslut, skriver Europaparlamentarikern Christofer Fjellner (M). Samtidigt ger han en känga till kravet från Miljöpartiets grupp i Europaparlamentet om att alla som vill komma i kontakt med EU måste registrera sig. 

Av: Christofer Fjellner (M)
Europaparlamentariker

Ordval är ofta avslöjande. Det gäller också när mina kollegor och jag diskuterar de människor, organisationer och företag som försöker påverka oss politiker. Åsikter man sympatiserar med beskrivs gärna som samhällsintressen eller något annat positivt laddat ord. De man däremot inte håller med kallas ofta nedlåtande för lobbyister. Syftet med ordvalet är inte sällan att misstänkliggöra, såväl åsikterna som de företräder som deras bevekelsegrunder.

Fördomarna många

Fördomarna om lobbying och lobbyister är många. Ofta framställs det som något tveksamt, korrupt, kanske rent av odemokratiskt. Det är ett sätt för stora företag att köpa sig inflytande på medborgarnas och det förmodade allmänintressets bekostnad.

Det här är fördomar som många politiker gärna spelar på. I Sverige beskrivs lobbying som ett fenomen som är stort utomlands – i Bryssel där jag själv verkar, eller i Washington. I Sverige beskrivs påverkansarbetet snarare i termer av samhällskontakter och dialoger med oss politiker. Lobbyisterna blir till intressenter och ett lobbymöte en uppvaktning som är en naturlig del av den svenska deltagardemokratin. Kanske räcker man över en glasstaty och tar ett foto till branschtidningen. Det är något fint.

Lobbyister lika vanligt i Stockholm som i Bryssel

Detta är såklart inte helt med sanningen överensstämmande. Alla som försöker påverka politiker kan kallas lobbyister. Deras perspektiv, åsikter och bevekelsegrunder varierar lika mycket som medborgarnas och deras kontakter med politiker är lika vanligt förekommande i Stockholm som i Bryssel. Det är något bra eftersom det gör besluten bättre. Det stärker demokratin, ja, är rent av en grundbult i demokratin. För rätten att kontakta och försöka övertyga folkvalda beslutsfattare är något viktigt och kan nära nog beskrivas som en mänsklig rättighet.     

Lobbyregister fel väg att gå

Ändå ägnas betydande politiskt kraft åt att försvåra eller rentav förhindra denna kontakt, lobbying eller dialog, särskilt här i Bryssel. Låt mig ge tre aktuella exempel på regler och initiativ som införts eller diskuteras för att begränsa lobbying. Det första är kravet som Miljöpartiets grupp i Europaparlamentet rest, att alla som vill komma i kontakt med oss i EU måste registrera sig. Vi ska alltså bara träffa lobbyister som finns i registret. Detta kommer att höja ribban betydligt, inte minst för mindre företag, som vill komma i kontakt med oss folkvalda. Det riskerar leda till att vi politiker går miste om värdefulla insikter och fakta när vi ska fatta beslut. Dessutom blir det stora avståndet som många upplever mellan Sverige och Bryssel ännu större.

Oönskade röster tystas ner

Det andra kravet är att lobbyister som inte visar Europaparlamentet “tillräcklig respekt” ska portas, det vill säga företag som inte alltid dansar efter parlamentets pipa. Det tredje och allvarligaste kravet är att vissa företag och lobbyister överhuvudtaget inte ska få registrera sig och besöka Europaparlamentet. Detta kommer med stor sannolikhet bara drabba stora multinationella företag. I slutändan handlar det enkom om att tysta röster man inte gillar. Men vem tror att jag som ofta ansvarar för GMO-frågor kommer att fatta bättre beslut om jag inte ens tillåts ha en dialog med företagen som tillverkar produkterna? Det är så dumt att jag storknar.  

Vad är politikerna rädda för?

Frågan är egentligen vad många politiker är rädda för? Det enda verktyget en lobbyist har är styrkan i de egna argumenten. Om man som politiker inte klarar av att hantera det har man antingen riktigt usla argument eller så saknar man integritet. I sådana fall är det inte lobbyisten som försöker göra sitt jobb som ska ifrågasättas, utan politikern – som kanske inte bör återväljas.

Forrige artikel Federley: Lösning på Nordirlands gräns en förutsättning för Brexit Federley: Lösning på Nordirlands gräns en förutsättning för Brexit Næste artikel Lindestam: Säkerhet byggs tillsammans med andra Lindestam: Säkerhet byggs tillsammans med andra